Cibo e letteratura - Il pasto in sei romanzi italiani

Författare

Elisabeth Åberg

Summary, in Swedish

Syftet med uppsatsen är att analysera matens och måltidens roll i litterär text. Begreppet måltid omfattar här många saker: inte bara själva maten och matvarorna, utan också hur den tillagas och konsumeras. Många författare har använt måltiden som ett konkret verktyg för att åskådliggöra till exempel var romanen utspelar sig geografiskt och under vilken tidsepok samt för att beskriva karaktärernas identiteter, minnen och känslor.

Arbetet syftar därför till att besvara frågan om hur måltiden används i sex italienska romaner för att illustrera kulturell och social tillhörighet, karaktärernas identiteter, tidsepok, miljö och plats där berättelserna utspelas samt hur mat används som ett litterärt element i berättelsen. De utvalda verken representerar ett brett spektrum av hur mat används för att illustrera t ex olika regioner och historiska epoker, social tillhörighet samt situationer med ett överflöd av mat respektive svält. De sex romanerna är: Il gattopardo (Leoparden) av Giuseppe Tomasi di Lampedusa, Se questo è un uomo (Är detta en människa?) av Primo Levi, Voci av Dacia Maraini, Scontro di civiltà per un ascensore a Piazza Vittorio av Amara Lakhous, Accabadora (Accabadora) av Michela Murgia och Eva dorme av Francesca Melandri.

Teorin för att bestämma matens funktion eller betydelse i en skönlitterär text spänner över många områden. Det är alltså inte bara en fråga om litteraturteori, utan också om kulturell teori. Teorin presenterar flera sätt att systematisera matens funktion och betydelse i italiensk litteratur. Denna uppsats refererar till åtta funktionella områden: 1) den denotativa funktionen, dvs. måltiden som en representation av verkligheten, 2) den konnotativa funktionen, dvs. måltiden som uttryck för identitet, 3) den kommunikativa funktionen, dvs. måltiden som social samvaro, 4) den miljömässiga funktionen, dvs. platsen för tillagning och konsumtion av mat, 5) den strukturella funktionen, dvs. maten och måltiden som narrativt element för handlingen, 6) den metaforiska funktionen, dvs. maten och måltiden som symbol, 7) den metanarrativa funktionen, dvs. maten och måltiden som kommentar till själva berättelsen och 8) den stilistiska funktionen, dvs. maten som stilistiskt element. Slutsatsen är att det teoretiska ramverket med åtta olika funktioner väl beskriver matens och måltidens olika betydelser i italiensk litteratur från 1900-talet fram till idag.

Avdelning/ar