Η ξενιτιά στο δημοτικό τραγούδι της Ηπείρου

Författare

Konstantina Kostoula Evangelou

Summary, in Swedish

Den här uppsatsen fokuserar på folksånger från Epirus som handlar om xenitia. Ordet xenitia innebär exil eller migration till en främmande plats och det främmandeskap som upplevs på den nya platsen. Epirus är en geografisk region i västra Grekland och anses vara födelseplatsen för folksången. Epirus var förslavad under det osmanska riket i över fyrahundra år och invånarna i regionen tvingades ofta att emigrera. Därmed uppstod den epirotiska folksången som ett viktigt uttryck för epiroternas erfarenheter. Sångerna som handlar om xenitia blomstrade på grund av dessa specifika förhållande. Denna typ av grekisk folksång uppkom och spreds muntligt, och de har bevarats och sjungs än idag. Under 800- och 900-talen uppstod de akritiska sångerna, och de anses vara upphov till folksångens uppkomst, och i det moderna Grekland utvecklades folksången främst under det osmanska styret. Folksången uttrycker folkets känslor gentemot livets omständigheter och levnadsvillkor samt historiska händelser och sociala förhållanden. Denna uppsats har som syfte att identifiera, analysera och presentera folksånger från Epirus, och mer specifikt de sånger som handlar om xenitia. I denna studie har de epirotiska folksångerna samlats in och undersökts genom tematisk analys i syfte att lyfta fram de känslor och sociala förhållanden som framkommer i sångerna. Av studien framkommer fyra slutsatser: de epirotiska folksångerna som handlar om xenitia uppstod på grund av epiroternas migration då Grekland var under det Osmanska styre, de uppstod som ett känslomässigt uttryck för dem som lämnade sitt hem och för dem som blev kvar i landet, de folksånger som refererar till xenitia handlar om separation ur kvinnans perspektiv men även ur mannens som emigrerar, och emigrantens och de anhörigas känslovärld karakteriseras som ensam och sorglig, full av nostalgi, oro, ångest och kärlek.

Avdelning/ar