Krisgrupper och spontant stöd : om insatser efter branden i Göteborg 1998
Crisis groups and spontaneous support : On measures after the fire in Gothenburg 1998
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Efter diskoteksbranden i Göteborg 1998, då 63 ungdomar dog och långt fler skadades, öppnades över 100 krisgrupper och krisjourer av stadsdelsförvaltningar, sjukhus och frivilligorganisationer. Avhandlingen bygger på intervjuer med 21 drabbade och 29 företrädare för olika krisgrupper. De drabbade fick av krisgrupperna praktisk hjälp och stöd t.ex. när de anhöriga skulle identifiera sina omkomna barn. I några fall kunde krisgrupperna erbjuda långsiktigt stöd med samtal när de drabbades vänner efter en tid inte längre orkade lyssna.
De professionella i de olika krisgrupperna var socionomer, psykologer, diakoner och präster. Flera av dem betonade det praktiska stödets betydelse även om samtal och minnesstunder var viktiga. Gemensamt för alla dessa yrkesgrupper var att deras kunskap härstammar från teorier som används inom psykiatri. De betonade dock att sorg är en allmänmänsklig erfarenhet och att alla, inte bara vissa yrkesgrupper, kan ge stöd.
Förutom dessa professionella insatser organiserades spontant stöd. Det skedde bland annat genom att familj, släkt och vänner hjälpte de drabbade familjerna. Några invandrare bildade spontana krisgrupper. Dessa grupper kunde förmedla information från myndigheter på invandrarnas språk. De spontana krisgruppernas stora uppgift var emellertid att bemöta den misstro mot myndigheter som många invandrare visade. Till exempel bjöd en av dessa krisgrupper en av ministrarna på besök i Göteborg till ett möte med oroliga föräldrar för att förklara hur polisen utredde brandorsaken. Resultatet blev att misstron bland invandrarna minskade.
För de drabbade ungdomarna betydde de olika krisgrupperna att de fick möjlighet att samlas, övernatta i krisgruppernas lokaler och på det sättet sörja tillsammans. Ungdomarna ville samtala om branden med vuxna de kände innan. Därför avvisade några av dem erbjudanden om samtal av okända socialsekreterare och psykologer. Backaplan blev en spontan minnesplats där ungdomar och anhöriga samlades för att med tända ljus, blommor och dikter hedra de omkomna.
Avhandlingens resultat har analyserats med hjälp av sociologiska teorier om organisationer, professioner och vad som håller en grupp samman i samband med sorg och kris.
Efter diskoteksbranden i Göteborg 1998, då 63 ungdomar dog och långt fler skadades, öppnades över 100 krisgrupper och krisjourer av stadsdelsförvaltningar, sjukhus och frivilligorganisationer. Avhandlingen bygger på intervjuer med 21 drabbade och 29 företrädare för olika krisgrupper. De drabbade fick av krisgrupperna praktisk hjälp och stöd t.ex. när de anhöriga skulle identifiera sina omkomna barn. I några fall kunde krisgrupperna erbjuda långsiktigt stöd med samtal när de drabbades vänner efter en tid inte längre orkade lyssna.
De professionella i de olika krisgrupperna var socionomer, psykologer, diakoner och präster. Flera av dem betonade det praktiska stödets betydelse även om samtal och minnesstunder var viktiga. Gemensamt för alla dessa yrkesgrupper var att deras kunskap härstammar från teorier som används inom psykiatri. De betonade dock att sorg är en allmänmänsklig erfarenhet och att alla, inte bara vissa yrkesgrupper, kan ge stöd.
Förutom dessa professionella insatser organiserades spontant stöd. Det skedde bland annat genom att familj, släkt och vänner hjälpte de drabbade familjerna. Några invandrare bildade spontana krisgrupper. Dessa grupper kunde förmedla information från myndigheter på invandrarnas språk. De spontana krisgruppernas stora uppgift var emellertid att bemöta den misstro mot myndigheter som många invandrare visade. Till exempel bjöd en av dessa krisgrupper en av ministrarna på besök i Göteborg till ett möte med oroliga föräldrar för att förklara hur polisen utredde brandorsaken. Resultatet blev att misstron bland invandrarna minskade.
För de drabbade ungdomarna betydde de olika krisgrupperna att de fick möjlighet att samlas, övernatta i krisgruppernas lokaler och på det sättet sörja tillsammans. Ungdomarna ville samtala om branden med vuxna de kände innan. Därför avvisade några av dem erbjudanden om samtal av okända socialsekreterare och psykologer. Backaplan blev en spontan minnesplats där ungdomar och anhöriga samlades för att med tända ljus, blommor och dikter hedra de omkomna.
Avhandlingens resultat har analyserats med hjälp av sociologiska teorier om organisationer, professioner och vad som håller en grupp samman i samband med sorg och kris.
Publiceringsår
2002
Språk
Svenska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund Dissertations in Social Work
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Socialhögskolan, Lunds universitet
Ämne
- Social Work
Nyckelord
- Social changes
- post traumatic stress disorder PTSD
- professional and voluntary social work
- emergent organizations
- professional jurisdiction and abstraction
- social network
- disaster
- collective mourning
- theory of social work
- Sociala förändringar
- teorier om socialt arbete
Status
Published
Handledare
- [unknown] [unknown]
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1650-3872
- ISBN: 91-89604-09-1
- ISRN: LUSADG/SASW-02/1035-SE
Försvarsdatum
23 maj 2002
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
School of Social Work/Socialhögskolan room no 28, Bredgatan 26, Lund
Opponent
- Freddy Winston Castro