Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

On Health-Related Quality of Life and Diagnostic Improvements in Rhinosinusitis

Författare

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Bihåleinflammation (rinosinuit) definieras som inflammation av näsans och bihålornas slemhinna. Akut rinosinuit är den femte vanligaste orsaken till antibiotikaförskrivning. Kronisk rinosinuit verkar vara ett ökande hälsoproblem, som drabbar drygt 9% av Europas befolkning och innebär en stor belastning på hälsoekonomin. Amerikanska studier har visat att rinosinuit påverkar hälsorelaterad livskvalitet (HRQOL) mer än vad andra kroniska tillstånd gör, såsom kärlkramp och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

I denna doktorsavhandling studerades i en multicenterstudie, hur olika typer av kronisk rinosinuit och näspolyper påverkar HRQOL, mental hälsa och sjukskrivning. Dessutom utvecklades en helt ny Doppler-utrustning, med vilken diagnostiken av rinosinuit skulle kunna förbättras.

Tvåhundrasju patienter inkluderades konsekutivt vid tio Öron-, Näs- och Halskliniker i Sverige. Patienterna hade diagnoserna recidiverande rinosinuit och kronisk rinosinuit, med respektive utan näspolyper, och hade anmälts till funktionell endoskopisk bihålekirurgi (FESS). Patienterna fick preoperativt rapportera HRQOL, mental hälsa och sjukfrånvaro p.g.a. sina bihålebesvär. Fyra olika patientenkäter användes i denna analys: 22 Sinonasal Outcome Test (SNOT-22), 36-item short-form questionnaire (SF-36), Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD) och Visual analogue scale (VAS) på samtliga bihålebesvär.

Studiepopulationen rapporterade signifikant sämre HRQOL än den svenska normalpopulationen. Det påvisades skillnad i HRQOL-skattning hos de tre olika rinosinuitgrupperna när man analyserade separata frågor i enkäterna. Bl.a. rapporterade patienter med näspolyper lägre grad av smärtproblematik. Patienterna uppgav 8-14 dagars sjukfrånvaro under ett år p.g.a. sina bihålebesvär, och patienter med recidiverade rinosinuit rapporterade högst sjukskrivningstal. En VAS-skala med fråga om hur mycket man totalt besvärades av sin rinosinuit visade sig var ett enkelt sätt att mäta graden av bihålesjukdom.

En möjlig förbättring av diagnostiken av rinosinuit utvärderades. Sedan början av 80-talet har man kunnat ställa diagnosen akut rinosinuit – en av de vanligaste diagnoserna i öppenvården – på ett enkelt och icke-invasivt sätt med hjälp av ett ultraljud. Det finns dock ett behov av ökad diagnostisk säkerhet. Det är idag inte möjligt att med vanligt ultraljud eller skiktröntgen skilja på mukopurulent (trögflytande var) och serös (tunnflytande) bihålevätska. Det har i tidigare studier visats att det växer mer bakterier i mukopurulent bihålevätska än i serös sådan. Det enda sättet att ta reda på om det föreligger mukopurulent vätska i käkhålan, och därmed indikation för antibiotikabehandling, är att spola den, vilket innebär ett obehag för patienten. Om bihålevätskans konsistens kunde mätas med en icke-invasiv metod, så skulle man på det viset kunna avgöra om det är en antibiotikakrävande bihåleinflammation eller inte. I denna avhandling visas att Dopplerultraljud kan avgöra bihålesekrets egenskaper.

I experimentella studier visades att akustisk strömning kan induceras i en bihålemodell och att ben med samma tjocklek som käkhålans framvägg tillåter fortledning av ultraljudsvågor. Även lämpliga egenskaper på Dopplerultraljuds-givaren definierades. Genom en röntgenstudie på bihålornas mått konstaterades sedan att anatomin (bentjocklek och bihålevolym) skulle tillåta undersökning av akustisk strömning i bihålevätska med hjälp av Dopplerultraljud. I den sista studien i denna avhandling, konkluderades att det var möjligt att skilja på mukopurulent och serös bihålevätska med hjälp av Dopplerultraljud, utan att inducera en skadlig temperaturökning av käkhålans framvägg.

En ökad kunskap om hur patienter med rinosinuit upplever att deras vardag påverkas av bihålebesvär, kan innebära en ändrad syn på diagnostik och behandling av patienter med rinosinuit. Att beskriva denna livskvalitetssänkning är av betydelse, när resurser ska avsättas till rinosinuitforskning och -vård. I detta avhandlingsarbete har även SNOT-22 och VAS utvärderats, vilka skulle kunna användas som kvalitetsinstrument för behandling av patienter med rinosinuit. Var fjärde person i Sverige tar en kur antibiotika varje år, varav de flesta har fått diagnosen rinosinuit. Antibiotikaresistens betraktas idag som ett allvarligt hot. Med dessa studier har vi funnit att Dopplerultraljud kan förbättra diagnostiken av rinosinuit, vilket borde kunna minska antibiotikaförskrivningen. En förbättring av diagnostiken skulle även innebära en betydande ekonomisk och ekologisk vinst för sjukvård och samhälle.

Publiceringsår

2011

Språk

Engelska

Publikation/Tidskrift/Serie

Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series

Volym

2011:69

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Lund University

Ämne

  • Otorhinolaryngology

Nyckelord

  • rhinosinusitis
  • nasal polyps
  • health-related quality of life
  • absenteeism
  • Doppler ultrasound
  • acoustic streaming
  • attenuation

Status

Published

Forskningsgrupp

  • Laryngoesophagology, Allergy and Life Quality

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISSN: 1652-8220
  • ISBN: 978-91-86871-19-2

Försvarsdatum

30 september 2011

Försvarstid

09:00

Försvarsplats

Jubileumsaulan, Ing 59, Skånes Universitetssjukhus Malmö

Opponent

  • Pär Stjärne (Professor)