Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Conflicting Logics? : Implementing Capacity and EU Adaptation in a Postcommunist Context

Författare

  • Ulrika Jerre

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Länder som strävar efter att kvalificera sig för medlemskap i Europeiska unionen måste genomföra omfattande reformer under kort tid. Som en effekt av anpassningsprocessen till unionens regelverk och politiska, ekonomiska och administrativa kriterier omstruktureras statsapparaten. Detta gäller inte minst i de kandidatländer som samtidigt genomgår radikala transformationsprocesser från kommunistiska system. I debatten om villkoren för reformer och utveckling i dessa länder har bristande statskapacitet identifierats som det allvarligaste hindret. Ett uttryck för detta har varit bekymmersamma implementeringsproblem. Denna avhandling fyller en lucka i den akademiska litteraturen genom att undersöka hur och varför anslutningsprocessen till EU kan påverka implementeringskapaciteten i de före detta kommunistiska länderna. Av intresse är sektorer som utsätts för starkt EU-relaterat förändringstryck. Studiens bidrag består dels i att den utarbetar ett teoretiskt ramverk för att analysera påverkansprocessen och dels i en djupstudie av ett empiriskt fall. Speciellt uppmärksammas frågan om när EU-anpassning och kapacitetsbyggande riskerar att stå i konflikt.



I ramverket betonas att kapaciteten att implementera policybeslut i en sektor är beroende av vilken typ av länkar som är etablerade mellan beslutfattare och olika offentliga och privata aktörer vars resurser och medverkan behövs för effektiv implementering. Studien undersöker vilka interaktionsstrukturer som skapar gynnsamma förhållanden för styrning och koordinering och hur denna relation är beroende av kontextuella faktorer. Med detta perspektiv studeras den postkommunistiska kontexten. Här har ett grundläggande problem varit överdriven centralisering och fragmentisering i en situation av allt mer komplexa beroendeförhållanden och policyproblem. Fundamentalt för att stärka förmågan att implementera är därför att effektiva interaktionskanaler etableras. Speciellt problematiskt är bristen på horisontella kanaler (d.v.s. mellan aktörer som inte är organiserade i en hierarkisk auktoritetsrelation) genom vilka olika aktiviteter och policybidrag kan koordineras.



I ett andra led vänder sig ramverket mot EU:s utvidgning. Nationella beslutsfattare kan vidta olika åtgärder för att leva upp till de villkor som ställs för medlemskap. Av intresse är inte reformer som direkt syftar till att stärka statskapaciteten (d.v.s. som är kopplade till unionens administrativa kriterier) utan reformer som syftar till att uppnå EU:s standards för olika policysektorer (d.v.s. som är relaterade till unionens regelverk och de politiska och ekonomiska kriterierna). Den senare typen av åtgärder är betydligt mer omfattande än de fåtal reformer som direkt riktas mot kapacitetsbyggande. Studien diskuterar under vilka förhållanden vi kan förvänta oss olika åtgärder och vilka effekter detta har på interaktionsstrukturerna och därmed på implementeringskapaciteten i en sektor. Ett naturligt svar på krav på snabb och radikal anpassning till EU:s regelverk och kriterier är att koncentrera ansvar och resurser och att exkludera olika aktörer från policyprocessen. Begreppet "öar av effektivitet" har använts i litteraturen för att beskriva denna typ av effekter av internationellt anpassningstryck.



Ramverket appliceras på en analys av barnskyddssektorn i Rumänien. EU har satt mycket hård press på den rumänska regeringen för reformer av detta verksamhetsområde, vilket ger tillfälle att studera hur och varför implementeringskapaciteten har påverkats i ett extremt fall. Det konstateras att det som en effekt av ansträngningar att leva upp till EU:s krav har uppstått en ?ö av effektivitet?. Specialiserade barnskyddsenheter har skapats på nationell och lokal nivå och extra resurser har tillsatts. Dessa enheter har isolerats från andra delar av staten men har haft intensiva relationer med EU och internationella aktörer. Detta har stärkt förmågan att implementera speciella program (att stänga statliga barnhem och ersätta dessa med alternativa åtgärder, t.ex. fosterföräldrar), men försvagat förmågan att styra och koordinera implementeringen av mer komplexa barnskyddsfrågor (t.ex. åtgärder för att förebygga att föräldrar överger sina barn).



Avhandlingen mynnar ut i idéer om varför ansträngningar att leva upp till EU:s villkor kan stå i konflikt med eller stärka implementeringskapaciteten i de postkommunistiska ansökarländerna. Studien argumenterar för att negativa effekter är relaterade till att beslutsfattare reagerar defensivt på de krav som ställs av EU och/eller att de tvingas vidta starkt förenklande åtgärder för att kunna genomdriva nödvändiga förändringar. Detta kan ta sig uttryck i att aktörer vars resurser behövs för effektiv implementering utesluts och att interaktionskanaler undermineras. Nya organisationer skapas för att hantera brådskande EU-relaterade uppgifter med oklar ansvarsfördelningen i förhållande till redan existerande organisationer, vilket ökar graden av institutionell osäkerhet. En liknande utveckling är mest trolig när beslutsfattare har bristande resurser och förmåga att mobilisera andra aktörer och när genomgripande förändringar krävs i ett verksamhetsområde. Av betydelse är också hur EU:s villkor för medlemskap är utformade. Om krav ställs på mycket snabb anpassning och rör formella förändringar men är otydliga när det gäller faktisk implementering, är det större risk för negativa effekter. Men anpassningsprocessen till EU kan också vara en viktig källa till förändringar som stärker förmågan att styra och koordinera implementering. Löftet om ett framtida medlemskap i EU och de villkor som ställs kan motivera beslutsfattare och andra aktörer att samarbeta och mobilisera resurser för att lösa vissa policyproblem. Positiva effekter är mest troliga om beslutsfattare har resurser att ta implementeringsaspekter i beaktande och om de förändringar som krävs är mindre radikala. Viktigt är också om löftet om medlemskap är trovärdigt och om krav ställs på implementering. En konsekvens av detta resonemang är att de länder eller sektorer som har sämst utgångspunkter löper störst risk att erfara negativa effekter på implementeringskapaciteten. Studien visar även på betydelsen av hur EU:s villkor är formulerade och att nationella åtgärder koordineras med övergripande strategier för omstrukturering av statsapparaten och kapacitetsbyggande.

Publiceringsår

2005

Språk

Engelska

Publikation/Tidskrift/Serie

Lund Political Studies

Issue

136

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Department of Political Science, Lund University

Ämne

  • Political Science

Nyckelord

  • child protection reform
  • Romania
  • East Central Europe
  • postcommunism
  • conditionality
  • EU adaptation
  • islands of efficiency
  • implementing capacity
  • state transformation
  • Political and administrative sciences
  • Statsvetenskap
  • förvaltningskunskap

Status

Published

Handledare

  • Bo Petersson

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISSN: 0460-0037
  • ISBN: 91-88306-50-X

Försvarsdatum

13 maj 2005

Försvarstid

13:15

Försvarsplats

Edens hörsal, Statsvetenskapliga institutionen, Paradisgatan 5

Opponent

  • Li Bennich-Björkman (Docent)