Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Validating the existence of the supercraton Vaalbara in the Mesoarchaean to Palaeoproterozoic

In English

Författare

Summary, in Swedish

Det är allmänt känt att kontinenter under Jordens historia har separerat och kolliderat i ett cykliskt förlopp vilket har lett till existensen av större landmassor, superkontinenter eller superkratoner under vissa tidsperioder. En av de tidigaste föreslagna superkratonerna är Vaalbara, som sedan 1960-talet har ansetts bestå av Kaapvaalkratonen i södra Afrika och Pilbarakratonen i västra Australien. I denna avhandling har jag testat validiteten av Vaalbara med radiometriska och paleomagnetiska studier av magmatiska, mantelderiverade bergarter. Många tidigare studier har visat på geologiska likheter i arkeisk till proterozoisk berggrund, som Kaapvaal och Pilbara domineras av. Dessa inkluderar både vulkaniska och sedimentära bergarter, såsom återfinns i Fortescue- and Hammersleybassängerna i Pilbara och motsvarande bergarter Ventersdorp- och Transvaalbassängerna i Kaapvaal. Några exakta överenstämmelser av åldrar för basiska bergarter har hittills inte kunnat påvisas. I detta doktorandprojekt har jag med nya åldersbestämningar försökt identifiera möjliga matchningar genom undersökningar av regionala diabasgångsvärmar, och även utfört paleomagnetiska studier på vissa av de bergarter som åldersbestämts. Den generella slutsatsen är att de nya resultaten utgör ringa stöd för att Kaapvaal- och Pilbarakratonerna var i direkt kontakt med varandra under tidsperioden från 2,99 till 1,92 miljarder år sedan. I stället föreslår jag att dessa kratoner under denna tidsperiod ingick en betydligt större kontinent, vilken dessutom inkluderade block från dagens Nordamerika (USA och Kanada), Finland, Ryssland, Ukraina och Indien. Denna slutssats styrks av att samtliga dessa krustala block delar många geologiska, geokronologiska och paleomagnetiska likheter under denna tidsperiod. Detta stödjer hypotesen om att två landmassor existerade från arkeikum till första delen av paleoproterozoikum, där Kaapvaal och Pilbara utgjorde delar av en av dessa, vilken jag valt att kalla “Supervaalbara”.

Avdelning/ar

Publiceringsår

2017-09

Språk

Engelska

Publikation/Tidskrift/Serie

Litholund theses

Issue

30

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Lund University, Faculty of Science, Department of Geology, Lithosphere and Biosphere Science

Ämne

  • Natural Sciences

Nyckelord

  • Vaalbara
  • Kaapvaal Craton
  • Pilbara Craton
  • U-Pb geochronology
  • paleomagnetism
  • supercontinent
  • large igneous province
  • dyke swarm
  • sill province

Status

Published

Handledare

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISSN: 1651-6648
  • ISBN: 978-91-87847-33-2
  • ISBN: 978-91-87847-32-5

Försvarsdatum

22 september 2017

Försvarstid

13:00

Försvarsplats

Lecture hall “Pangea”, Geocentrum II, Sölvegatan 12, Lund

Opponent

  • Richard Hanson (Professor)