Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Transkriberad version av Från gymnasiet till universitetet – podd med studievägledarna

I detta avsnitt blir du uppmuntrad till att vara modig och att lära känna dig själv. Avsnittet berör också hur du ska tänka om du inte vet vad du vill studera eller jobba med, och varför utbildning aldrig är bortkastad tid.

Välkommen till denna podd,
som heter "Från gymnasiet till universitet".

Om du tänker söka in på universitet
eller högskola för första gången–

–och är osäker på vad, hur och varför
du ska välja, då har du kommit rätt.

Med denna podd ska vi försöka förmedla
delar av över 80 års samlad erfarenhet–

–av studievägledning, från ett av Europas
bästa universitet – Lunds universitet.

I denna första del blir du
uppmuntrad till att vara modig–

–att lära känna dig själv och hur du ska
tänka om du inte vet vad du vill studera–

–eller jobba med,
och varför utbildning aldrig är bortkastad.

Cecilia Johansson och Petra Mohn
jobbar på allmänna studievägledningen 
på Lunds universitet.

Jag tänkte fråga er till en början...
Petra, du sa till mig innan att man kan vara
modigare när man väljer till universitetet
än till gymnasiet, vad menar du med det?

Jag träffar ganska många studenter
som kan känna oro och stress–

–inför att hitta den viktigaste,
den rätta kursen för studenten i fråga–

–och då brukar jag säga att man kan vara
modigare när man väljer till universitetet.

Dels är det för en termin i taget, du kan
ändra efter en termin, du kan fortsätta...

Så ser det inte alls ut i gymnasiestudierna.
Hoppar man av efter ett halvår
får man börja om från början hösten efter.

Det här ger en möjlighet att vara lite
modigare när man tittar på nya ämnen.

Man kanske har läst nåt på gymnasiet
som har intresserat en mycket–

–och vill fortsätta läsa det, men sen kanske
man kommer på att man vill prova nåt annat.

–Ja, och man kan alltid ta med sig poängen.

–Precis. Man kan sätta ihop sin examen via
fristående kurser, och då bygger man bara på.

Då tar man in de kurser
som man själv tycker är relevanta.

Börjar man med en kurs
och går över på ett program–

–kan man ofta använda de poäng som
man har läst i kursen i programmet i fråga.

Vad finns det mer för skillnader mellan att
plugga på universitet jämfört med gymnasiet?

Jag tycker friheten
att välja det som intresserar en.

Man läser ett ämne i taget,
man väljer själv precis vilket ämne–

–och man kan läsa nånting
som ger lite bredare personlig kunskap–

–eller ett helt nytt ämne där man får nya
kunskaper som man inte har nån bakgrund i.

Är det nåt ni vill tillägga kring skillnader?

Så klart är det
ett större mått av eget ansvar.

Man räknas som helt vuxen
när man läser på universitetet.

Så det är en skillnad, och sen att man läser
tillsammans med andra studenter–

–som också har valt att läsa det jag läser,
och då finns det en gemensam intressegrund.

Jag kan lägga till en sak,
det är att man kan tenta om.

Det kanske man inte planerar från början,
men att veta att man kan ta igen senare–

–för att få med sig alla poäng i kursen,
gör att man alltid får en ny chans.

Om jag vill plugga vidare,
men inte vet vad jag ska välja–

–hur börjar jag då, Cecilia?

Då kanske man kan tänka att man gör
en inventering i nåt slags trestegsmodell.

Först tittar man inåt, på sig själv–
–och sen tittar man utåt.

Vad finns det för information,
vilka utbildningar och yrken finns?

Därefter gör man en matchning mellan det.

Om man då börjar med hur man tittar inåt...
"Vad ska jag då göra?" Kanske man tänker.

"Titta inåt?" Jo, tänk så här, brukar jag
säga till mina studenter som ska välja:
"Vem är jag? Vad vill jag? Och vad är
viktigt för mig när jag ska ut i arbete?"

De tre sakerna: Vem är jag, vad vill jag,
vad är viktigt när jag ska ut i arbete?

Hur ska man få reda på vem man är,
alltså de här bitarna?

Då kan man göra en inventering där,
man funderar på vad som är viktigt för en.
Vad kommer att vara viktigt
när man ska ut i arbetslivet?

Till exempel, vill jag jobba dagtid?
Vill jag kunna jobba på helger och kvällar?
Vill jag ha många människor omkring mig?
Vill jag ha ett ensamarbete?
Vill jag jobba med människor,
för människor eller mot människor?
Alltså, på olika sätt
ha att göra med människor.

Är lönen viktig? Vill jag ha ett flexibelt
arbete? Vill jag snabbt göra karriär?
Vill jag jobba inomhus, utomhus?

Olika saker som man tror kan vara viktigt.
Man kanske inte känner till allt, men
när man börjar fundera kanske man kan se.

Man kanske har arbetat tidigare
och så vidare. Så gör man en sån lista
och får fram ett antal kriterier.

Om man då lyckas hyggligt komma fram till
vad man vill och vad som är viktigt för en–
–vilket är en början, vad gör jag härnäst?

Då kan man börja blicka utåt.

Börja leta information om utbildningar–
–och inte minst yrken.
Vad finns det för yrken?

"Hur ska jag kunna välja nåt
när jag inte vet vad som finns?"

Då börjar man tänka på de där yrkena
som man känner till sen tidigare–

–kanske från föräldrar, vänner
eller genom medier, tv och sociala medier.

Men för att få reda på att det finns
många fler, som man inte visste om–
–kan man gå in och titta på saco.se.

Där finns länken "Yrken A–Ö".

Den är guld, brukar jag säga. Där får du reda
på vad man gör inom alla akademiska yrken.
Från A till Ö.

Då kan man sätta sig och börja titta.
Man går igenom listan och så går man
efter sitt intresse och nyfikenhet.

"Där är ett yrke jag aldrig har
hört talas om, kan det vara nånting?"
Man skriver upp ett antal, tittar på dem–

–och så tar man kriterierna man
förhoppningsvis hittat tidigare, och sen...

Det finns också en bra sammanställning
över alla kurser och program–
–på Lunds universitets hemsida.

Man kan börja att titta på yrken,
men också på utbildningar–
–och matcha mot sina kriterier.

Men poängen är att i steg tre–
–matchar man det här.

Kriterierna, viktiga saker för mig–
–med de här yrkena eller utbildningarna
som man har hittat.

–Det är en hel process.

–Vad är viktigast i den?

Det är att man låter sitt intresse styra.
Vad verkar roligt? Lustfyllt?

Du ska välja en utbildning nu–
–men det är inte detsamma
som att inte de andra finns kvar.

Man väljer inte bort nåt, så ska man tänka.
"Jag har flera dörrar på glänt,
men vilken dörr ska jag öppna först?"

De andra finns kvar sen,
och det kanske blir nåt annat senare–
–men vilken dörr ska öppnas först?

Men det du betonar extra är
att det måste finnas intresse och lust i det.

Tänk så här, det är ju ändå ett yrke sen,
du ska förhoppningsvis läsa ta examen–

–och då ska du använda den när du ska ut
och arbeta, även om inte hela livet.

Nu för tiden är det ofta så,
att man inte bara har ett yrke.

Men de där åren du ska jobba, du ska vilja
gå till jobbet och tycka att det är roligt.

Om man då väljer nåt som är "bra att ha"
eller nåt som nån annan tycker–
–men att man själv inte är med,
det ska man titta på inifrån.

"Det här verkar intressant,
jag är nyfiken på det och det verkar roligt."

Några tankar kring "karriärväg", Petra?

Jag tänker att det finns två examina,
det ena är yrkesexamen–
–och det andra är
vad vi kallar generell examen.

Med yrkesexamina är det lättare,
där finns en tydligare karriärväg.

Man kan läsa till sjuksköterska,
psykolog, lärare och så vidare.

Då finns där en tydlig karriärväg
från början.

Även om det är väldigt brett,
vill jag betona.

Ibland kan studenter vara lite skeptiska till
att välja en yrkesexamen–
–för att de upplever det som begränsande.

Men läser man till sjuksköterska så finns det
ju massor av olika sätt att utöva yrket.
Man kan jobba med äldre, nyfödda,
på sjukhus, vårdcentral...

–All utbildning på universitetet är bred.

–Man kan jobba administrativt, chefa...

Exakt. Precis. Det är svårt att säga
exakt vad det leder till.

Sen är generell examen, det kan vara
en fil. kand. i psykologi eller ekonomi–

–då är det ofta... Det kan vara
ett lite otydligare karriärspår–

–och då får man själv fundera på vad man vill
använda studierna till när man är färdig.

Vad finns det fler för konkreta steg
man behöver ta i den här processen?

Har man kommit fram till
att man har ett eller flera alternativ–
–så kan man titta om man är behörig.

"Har jag rätt behörighet
för att kunna bli antagen?"

Man kanske behöver komplettera nånting, göra
ett högskoleprov för att få upp meritpoängen.

Den utbildning man är intresserad av
kanske bara ges på höstterminen.

Det är en massa såna grejer
man måste kolla upp innan det är färdigt.

–Var gör man det lättast?

–Antingen på universitetets hemsida.
Eller på antagning.se.

Då avrundar vi för i dag, har ni nåt
avslutande meddelande till lyssnarna?

Jag vill önska lycka till i det här.