Hej och välkomna
till dagens avsnitt av Ämnespodden.

Vi talar om ämnena beteendevetenskap,
psykologi och kommunikation.

Mitt namn är Ismar.
Jag läser en master i rättssociologi–

–och har tidigare läst en kandidat
i mänskliga rättigheter.

Jag valde Lunds universitet för att det är
ett av de bästa universiteten i världen–

–och för att möjligheterna efter
studietiden och under är oändliga.

Jag heter Emily och läser en master
i strategisk kommunikation.

Innan det har jag läst en kandidat
i ekonomi, också här i Lund.

Jag valde Lunds universitet–

–för att det är ett universitet
i toppklass–

–och för att det fanns
mycket studentliv.

I dag kommer vi att tala generellt
om de här utbildningarna–

–och vi kommer att svara på era frågor
som ni ställt i våra sociala medier.

Så vi kan väl börja...

–Köra i gång.
–...med några av våra ämnen.

De första vi kommer snacka om
är beteendevetenskap och psykologi.

Jag antar att många
har liknande frågor om dem.

De låter likadana, men det finns
skillnader mellan de två programmen.

Beteendevetenskap är ett kandidatprogram
som är tre år.

Efter det kan man jobba med liknande saker
som under psykologiprogrammet–

–men där fördjupar man sig mer
och får en yrkesexamen och legitimation.

Som psykolog kan man jobba med specifika
och inriktade ämnen och grejer.

Så vad jag skulle säga
att de största skillnaderna är–

–det är mest kring jobben och liknande,
men själva upplägget är också annorlunda.

I beteendevetenskapsprogrammet
kan man läsa andra kurser och liknande–

–medans psykologiprogrammet
är väldigt inriktat på–

–att man läser exakt samma kurser och
exakt samma ämnen under hela programmet.

Det är vanligt på yrkesförberedande
program där man får en yrkestitel–

–att man behöver läsa exakt vissa kurser.

Alla som får samma yrkestitel
ska ha läst samma kurser.

Och de är väldigt inriktade på det,
så man inte ska gå över till något annat.

De är förutbestämda sen tidigare.

Det kan vara skönt eller jobbigt,
beroende på vad man själv känner.

Då kan man välja beteendevetenskap,
om man inte vill ha allt förutbestämt.

Då kan man antingen läsa programmet–

–där man har ett visst upplägg,
och kan ha en fristående kurs en termin–

–eller så kan man göra som andra gör
och läsa fristående kurser.

Det kan man göra inom många ämnen,
som vi kommer prata mer om.

Jag läste också fristående termin
på min kandidatnivå.

Då söker man varje termin kurser,
i stället för att söka ett program.

Sen kan man välja att läsa grundkurs,
fortsättningskurs och kandidatkurs–

–i samma ämne,
som till exempel jag gjorde.

Och sen kan man ta tre terminer
i andra ämnen–

–som man tycker är intressanta
och som kompletterar väl.

Eller så kan man skugga ett program
och läsa samma kurser som programmet–

–och få samma examen, men att man kanske
byter ordning, läser längre tid eller så.

Det finns många möjligheter.

Det är rätt lika inom andra program,
som sociologi och socialantropologi–

–som också är väldigt lika.

Det skiljer sig främst i att social-
antropologi kollar mycket på kultur–

–och på grupp- och individnivå.

Sociologi går in mycket
på hur samhället är uppbyggt.

Är man intresserad av beteendevetenskap
som även finns i psykologin–

–men också är intresserad av
samhällsvetenskap kan man kika på dessa.

Då får man en bra kombination.

Det kan man göra
om man läser fristående.

Då kanske du tar en kandidat
i beteendevetenskap till exempel–

–men de andra tre terminerna
kanske du vill läsa sociologi.

Då kan du kombinera dina intressen.

Det är det som är så häftigt.
Vi har mycket att erbjuda.

Sociologi, socialantropologi, beteende-
vetenskap, kriminologi, rättssociologi.

De är väldigt lika i sina upplägg,
men har en specifik inriktning.

Kriminologi kollar så klart
om den kriminella aspekten i samhället.

Rättssociologi kollar på
den juridiska aspekten lite mer.

Så alla har sin egen lilla nisch, men det
är det som är det bästa med dem.

Precis. Verkligen.

Där kan man, lite beroende
på vilken kandidat man läser–

–välja olika masters om man är intresserad
av att vidareutbilda sig.

För mig var det intressant att läsa
en master inom rättssociologi–

–då jag hade läst en kandidat
i mänskliga rättigheter tidigare.

Att kunna kombinera det
kändes bra.

Det var en annan inriktning
på rättssociologi, mer intressant.

Det kan man också göra.
Byta ämnen.

Det är väldigt nice på Lunds universitet.

Jag läste företagsekonomi som min kandidat
med inriktning på marknadsföring.

Jag ville ändå lära mig mer
om kommunikation och det strategiska.

Då kan jag bara söka en master
i nåt lite annorlunda som överlappar.

Det som är bra är att alla dessa
ämnen som inte är yrkesförberedande–

–ger en möjligheten
att kunna läsa en fristående kurs.

Då kan man testa nåt nytt
och se om det är nåt för en själv–

–fortsätta en kandidat efter kandidaten,
eller köra en helt annan master.

Så man får möjligheten att testa olika
grejer och se vad som funkar för en–

–utan att ha studieuppehåll
eller liknande. Det är fantastiskt.

–Så många möjligheter.
–Absolut.

Sen finns också mastern
efter kandidaten.

Det finns en ettårig master
som är magister då.

Eller en tvåårig master.

Det gör de flesta,
men en kan man också göra.

Precis. Det är lite var man ligger
i sina studier–

–och lite vad man känner.
Jag valde mellan ett- och tvååriga.

Jag valde en tvåårig,
för på mitt program i alla fall–

–där hade vi en valbar termin
på mastern också.

Man kunde åka på utbyte,
göra praktik, eller plugga kurser.

Jag kände att det var en möjlighet
att prova att jobba innan examen.

Så jag gjorde praktik på masternivå.

Det är fantastiskt också. Känner man att
praktiken inte var vad man väntat sig–

–då har man den möjligheten
också under mastern att testa det.

Det är superbra.
Då får man en andra chans nästan.

Men vi har också upplevt att studier på
universitet är annorlunda än på gymnasiet.

Det får vi ofta frågor om.
Är det svårt att plugga på universitet?

Hur är upplägget och så?

Jag skulle säga
att det är lite både och.

Det kan vara svårare eller enklare
beroende på hur man gör det.

Har man ett gott schema, pluggar
ordentligt, blir det så svårt man gör det.

Precis. Det blir vad man gör det till.

Man brukar ju börja med en grundkurs.

Börjar man med en grundkurs är det
ofta gymnasiestudenter som börjar.

Så skolan vet om det.
Det finns mycket hjälp att få.

Det kan vara en kontrast ändå
direkt när man byter.

Men man lär sig snabbt, tycker jag.

Det finns stöd att få
om man tycker att det är svårt.

Äldre studenter kan hjälpa till.

Man kan gå till studievägledare
som kan hjälpa en.

Och det finns SI-lektioner.
Vissa gymnasieskolor har också det.

Äldre studenter hjälper till,
hjälper dig att hitta en bra teknik.

Ger svar på dina frågor.

Det som är bra med SI...
Är du äldre student med erfarenhet–

–och vill jobba med detta,
så får du också betalt.

Hur grymt som helst
att universitetet hjälper dig.

Så ett långsiktigt tips
för er som pluggar.

Tänk på det. Bra tips.

Och en bra chans att få repetera,
tycker jag i alla fall.

Det jag läste termin ett,
så klart kommer jag ihåg delar–

–men det finns definitivt luckor
så det här är en fantastisk möjlighet.

Ibland kanske ens lärare inte
kan ge alla tips som behövs.

Men du har gått igenom kursen
och vet vad den handlar om.

Väldigt bra att bolla med tidigare
studenter och se vad som funkar.

Hela universitetet är här för att du
ska lyckas och få en examen.

Så allt du gör är avsett
för att du ska kunna klara dig.

Det är inte det svåraste,
du kommer att lyckas med det.

I gymnasiet hade vi flera kurser,
och nu har vi en i taget.

Det är en stor skillnad, att man
för det mesta läser en kurs.

Man tentar av den,
eller har sin examination–

–och sen går man vidare till nästa.

Inom samhälle är det vanligt
att ha en åt gången.

Och kommunikation.

Du har det kanske två gånger
i veckan max, lektioner.

Resten av tiden är eget ansvar,
att du pluggar.

Lektionerna kan vara
mellan en timme och 45 minuter.

Det kan kännas som att du inte har mycket,
att du har tid att slappa–

–men det är inte avsikten.
Du ska plugga efter lektionerna.

Lägga upp dina egna studier.

Hur du gör det, vad som funkar bäst
för dig, är upp till var och en.

Men det är inte så enkelt som det verkar,
eller så avslappnande.

Inte så chill
som när man får sitt schema.

Det är störst skillnad
efter gymnasiet.

Man är inte i skolan på samma sätt.

En annan fråga vi brukar få
– kan man äta på skolan?

–Det kan man, men inte skolmat.
–Ingen skolmatsal på det sättet.

Det tyckte jag var lyxigt
när jag bytte från ekonomi till samhälle.

På samhälle har man studentkök.
Det är lyxigt.

Men i alla fall...
Det finns vissa skillnader.

Och de är både bra och kanske lite jobbiga
i början. Men man vänjer sig.

På gymnasiet har man många ämnen som
man kanske inte tycker är intressanta.

På universitetet har du valt ett ämne–

–för att det är kul, eller för att du
vill jobba med det. En annan motivation.

–Det gör det enklare.
–Man är intresserad av det.

Ni har också ställt en massa frågor
som ni vill ha svar på.

–Vi ska göra vårt bästa.
–Vi hoppar in i den delen nu.

Första frågan: Har man praktik under
beteendevetenskapsprogrammet?

Ja, det har man.

De flesta kandidatprogram erbjuder praktik
under sista terminerna.

Det är antingen efter att man har
skrivit sin kandidatuppsats–

–eller terminen innan.
Lite beroende på vad man läser.

Det kan variera beroende på
om man läser fristående eller inte.

Läser du fristående kan du välja om du
gör examensarbete eller praktik först.

Det finns ju fördelar med det.
Eller om du gör tvärtom.

Att du först gör praktik
och sen skriver ditt examensarbete.

Det finns möjligheter till det.

Har det inte gått bra under praktiken,
kan du testa en master och praktik där.

Det är bra med praktik, för du får se hur
det är att jobba med det du pluggat.

Hur det är att komma in i arbetslivet,
skicka en ansökan, cv och liknande.

Det är hur bra som helst med praktik.

Jag håller med.
Jag gjorde praktik i höstas.

Ett skönt sätt att testa på.

Visst, jag har pluggat länge,
men att få jobba heltid–

–och ha ett team att jobba med
som kan lära dig det praktiska...

Att få göra många olika uppgifter...
Ett bra sätt att bredda sin kunskap.

Du får visa vad du har lärt dig.
Hur skönt som helst.

Och det är inte bara kandidatprogrammet
som har praktik.

Psykologiprogrammet
erbjuder också praktik.

Då är det under cirka 15 veckor,
på termin 6.

Antingen via en institution, via
institutionen, förlåt, som du får det.

Då är det på Region Skåne
eller liknande.

Eller så kan du själv söka praktik
nån annanstans.

Det är lite upp till var och en,
men praktik går att finna.

Praktikansökan är också lite olika
beroende på vad du pluggar.

Som du sa, psykologiprogrammet,
där är det mer yrkespraktik.

Alltså, inför att du får
din yrkestitel.

För mig var det att skolan har några
olika företag i sitt nätverk–

–som lägger ut praktik.

Men om man vill göra nåt annorlunda
så får man söka själv.

Så, det var vad jag gjorde.

Jag hörde av mig till olika företag,
skickade cv, presenterade mig själv.

Sen fick man gå på intervju och så.

Som en riktig jobbansökningsprocess.
Perfekt övning.

Vissa andra sökte via Facebook
till exempel.

Att man hittade nåt, eller slängde ut
en fråga. Samma med Linkedin.

Våga testa överallt. Du kanske
vill ha praktik nånstans där...

Du kanske känner att det här
har inget med mitt ämne att göra–

–men du kanske kan sälja dig väldigt bra
och de vill ha dig där som praktikant.

De flesta praktiker
erbjuder ingen lön–

–så du kanske kan få en praktiktjänst där.

När vi hade vår kandidat
om mänskliga rättigheter–

–var en kille väldigt intresserad
av fotboll.

Han ville jobba med mänskliga rättigheter
på MFF.

Han fick praktik där
och det ledde till jobb senare.

Så det kan vara otippade,
som man inte riktigt tänker.

Så testa. Testa och se.

Oftast är en praktik
mellan en halv och en hel termin.

Vissa program och institutioner
erbjuder halvtermins-praktik också.

Men det vanligaste är
heltermins-praktik.

Jag hade motsvarande
16 veckor heltidsarbete–

–av 20 veckor som terminen är.

De sista fyra veckorna var skolarbete
och en rapport.

Men man kunde lägga upp det
som man ville.

Så jag jobbade fyra dagar i veckan, och
hade en dag i veckan där jag pluggade.

Så man kan lägga upp det
på lite olika sätt.

Man kan höra av sig till praktikplatsen
och fråga hur man kan lägga upp det.

Stäm av lite innan.
Folk brukar vara flexibla.

Det är viktigt att du har en praktik
där du är bekväm, som är intressant.

Du ska kunna testa vad som funkar
för dig, vilka jobb som är intressanta.

Så våga satsa på drömpraktiken
som du är intresserad av.

Sök överallt,
skicka ansökningar överallt.

Nästa fråga:

Är det mycket teori och läsning på
sociologiprogrammet, eller diskussioner?

Det är en bra kommunikation
av teori och läsning.

Mycket att plugga på,
många teorier och ämnen att plugga in.

Sen är det också mycket diskussioner.
Det gäller de flesta program.

Det är en stor del av universitetet.
Att man inte bara pluggar själv–

–utan att man har seminarier
eller mindre grupper–

–där man pratar,
får olika perspektiv på saker.

Det är avsett
som visst examinationsmoment.

Läraren kan se hur du jobbar,
du får en uppgift innan seminariet.

Du får möjlighet att ställa frågor,
bolla idéer.

Det är väldigt gött
med universitetet.

Du är i den här diskussionsbubblan.

Ingenting är riktigt för givet
i de här ämnena.

Allt är "å ena sidan är det så,
å andra sidan så här"...

Det är nice
med såna reflektionsuppgifter.

Du testar dig fram.
Väldigt bra inför dina tentor.

Du får den här chansen att resonera
och se vad som funkar.

Sen en fråga
som är mer inriktad för dig.

Vad är skillnaden mellan inriktningar
på strategisk kommunikation–

–både jobb och utbildning?

Det finns två olika kandidatprogram
i strategisk kommunikation.

Ett som är strategisk kommunikation,
som är fokuserat på helhetsämnet.

Och ett som är strategisk kommunikation
digitala medier.

Och det första fokuserar mer på–

–de generella ämnena
inom strategisk kommunikation.

Organisationskommunikation, pr,
kriskommunikation, politisk kommunikation.

Medan digitala medier
har mycket mer av ett digitalt fokus.

Likheten mellan programmen...
Termin 1 och 2 är basically samma.

Jag tror man till viss del
läser tillsammans.

Sen efter termin 2
börjar det splitta på sig lite.

Inom digitala medier
läser man mer digitalt.

Man läser om webb och såna ämnen.

Medans man inom vanlig strategisk
kommunikation, det andra programmet–

–läser mer politisk kommunikation,
pr och liknande.

När det kommer till jobbmöjligheter...

Generellt sett
inom kommunikation som ämne–

–så kan man jobba
med jättemånga olika saker.

Men återigen, digitala medier,
kandidatprogrammet...

...ger dig mer kompetens
inom det digitala.

Du kan jobba typ som webbredaktör
för sociala medier–

–som webbstrateg,
som digital projektledare–

–eller typ så här
digital kommunikatörsstrateg.

Det är väldigt fina ord här.

Men fokuset är att man
kan jobba mycket mer digitalt.

Man kan naturligtvis göra detta också
om man har läst strategisk kommunikation–

–men du kanske inte har fått samma verktyg
till att börja med.

Så det kanske är en annan startsträcka
att lära sig de här delarna också.

Det beror också på vad du gör
på din valbara termin.

Den kan göra så mycket
för vad du i slutänden får ut.

Båda programmen har praktik.
Man kan också välja att göra utbyte.

När du läser strategisk kommunikation
kan du jobba som kommunikatör–

–som marknadsförare,
och liksom analytiskt mer.

Du kan jobba med
politisk opinionsbildning–

–och som pr-konsult, till exempel.

Så det finns vissa skillnader, men stressa
inte för mycket om vad du kan bli efteråt.

Fundera snarare på vad du tycker
låter intressant att läsa.

Det är väl snarare det som...

Vi får ofta frågan vad man kan bli
när man läser ett visst ämne.

Och oändligheterna är ju...
Eller möjligheterna är ju oändliga.

Nån lärare sa att det inte är ovanligt att
man inte jobbar med det man har läst.

Men du läser ju mycket för att
det är kul och intressant.

Genom att läsa de här olika ämnena så
inser du vad du vill jobba med och inte.

"Jag trodde det var roligare
än det är."

Så oavsett ska man inte stressa
för mycket.

Det är inte svårt heller att byta.

Jag vet inte av egen erfarenhet,
men jag tänker att det inte är...

Om du väljer det ena programmet, och sen
känner att det andra passar bättre...

För första året är ju samma ämnen.

Så du har en bra grund
som du kan tillgodoräkna dig.

Alla utbildningar, alla kurser du har läst
– du har högskolepoängen med dig.

Hur bra som helst
att ha det in the bag.

Så använd allt som du har läst,
alla erfarenheter, när du söker jobb–

–när du skriver en tenta.
Det kommer verkligen bra till hands.

Vi har också en fråga om utbildningen,
eller utbildningar generellt.

Finns det lärare eller professorer man kan
kontakta för frågor under utbildningen?

Kort svar – ja, det finns det.

De är villiga att höra vad du har att
säga, du kan fråga dem efter lektionen.

Många lärare har office hours.
Jag vet inte det svenska ordet.

De öppnar en-två timmar, där elever
kan droppa in och ställa sina frågor.

Man kan alltid mejla och säga att man har
problem, be att få ställa några frågor.

Ofta är det också lärare som har bidragit
till eller skrivit helt kurslitteraturen.

Så de är verkligen experter
i det man läser.

Du kommer att få det bästa svaret
på ett prov eller liknande.

Om du inte fattar det du läser kan du gå
till författaren och be om en förklaring.

Jag läste en kurs i historia.

Vår lärare var en bra författare
som skrivit en bok jag tyckte om.

Vi skulle läsa den i kursen.

Det var fantastiskt att ha experten där
och föreläsa om boken vi läste.

Det vill jag lägga till
på varför jag valde att plugga i Lund.

Det är jättecoolt.

Du har skrivit boken, och är också ledande
inom forskningen på ämnet jag läser.

Hur bra som helst när du ska skriva
ditt kandidatarbete, ha praktik.

Man kan alltid bolla idéer
med sin lärare.

Vi har också en fråga
om kursupplägget.

Om man läser en kurs som är 15 hp
på höstterminen–

–kan man då hoppa på en kurs
i andra delen av terminen?

Svar ja. Bara viktigt
att komma ihåg ansökningsdatum.

Du måste planera
för hur du vill göra det här.

Du kan alltid läsa utökat också.

Om du vill läsa nåt annat samtidigt
så kan du göra det.

Oavsett så står det alltid
på antagning.se när en kurs går.

Så håll bara koll på det,
att du har då 15 poäng.

Det brukar delas upp i fyra läsperioder.
1 och 2 på hösten, 3 och 4 på våren.

Så om du har en kurs, 15 poäng,
läsperiod 1–

–dubbelkolla då att den andra kursen,
eller de andra om det är 2 x 7,5 hp–

–dubbelkolla att de går läsperiod 2
eller motsvarande.

Det är det enda jag tycker är viktigt.

Och man måste söka
när antagning.se är öppet.

Du kan väl ibland,
för att det finns sen antagning...

Men generellt sett
behöver du ha framförhållning.

Planera hur du ska göra. Det är en av
de viktigaste grejerna på universitetet.

Håll koll på datum,
planera ditt upplägg.

–Framför allt om du läser fristående.
–Ja.

För då ligger ansvaret mycket
på dig själv.

Det är nog en av de största skillnaderna
mellan fristående kurser och program.

Det kan också... Om man glömmer
hålla koll, som jag gjorde...

Det är inte hela världen. Jag trodde
att hela min plan hade gått åt skogen.

Jag trodde att jag var helt körd
för att jag missade deadline för ansökan.

Men jag fick bara vara lite flexibel,
ändra min plan.

Ta en liknande kurs på sen antagning.

Så man löser det.
Man kan flippa terminer också.

Som med praktik och uppsats,
att man bara byter på det.

Så det är inte hela världen,
men försök hålla koll på datum.

Och som vi nämnde. Du ska kunna ta examen.
All hjälp du behöver, den får du.

En annan stor skillnad mellan program
och fristående kurser–

–är att program är avsedda för att om
du inte vill oroa dig för datum och så...

Du har lite en trygghet i det.

Du behöver inte hitta på vad du ska läsa.
Du vet vad du ska läsa för att få examen.

"Då ska du jobba med detta."
Man får det på ett silverfat.

Jag läste fristående för att jag inte
var säker vad jag ville börja med.

Efter studenten ville jag gärna
prova på att plugga.

Men jag visste inte vad, så jag sökte
en kurs och fortsatte därifrån.

Så det finns många anledningar till varför
man väljer program vs fristående.

Det har vi på Lunds universitets blogg
inlägg om.

Skillnader, för- och nackdelar och så.
Ett hett tips, säger jag också här.

Vi hade lite andra frågor om skillnaden
mellan fristående och program.

Som kandidatexamen. Finns det nån skillnad
där mellan fristående och program?

Det tror jag nog att det finns.

Man måste ha en annan koll
när man läser fristående.

"Gör jag nu rätt för att ta examen?"

Läser du grund-, fortsättning-
och kandidatkurs inom samma ämne...

Det här gäller inte bara beteende,
psykologi och kommunikation–

–utan också andra ämnen.

Läser du alla nivåerna
inom samma ämne–

–och sen tar 90 poäng inom nåt annat,
då kan du ta ut en filosofie kandidat.

Så är det generellt sett.
Eller, det är så det är.

Jag vet inte om det finns nån kombination
som inte är så.

Men där måste du hålla koll.

Jag hade nära kontakt med studievägledare
för att veta att jag gjorde rätt.

Nu skuggade jag ju också ett program
så då är det extra viktigt.

Jag får frågor om vad skillnaden är på att
skugga ett program och läsa fristående.

Och för mig... I stället för att få en
filosofie kandidat i företagsekonomi–

–så fick jag en ekonomikandidat med
inriktning företagsekonomi/marknadsföring.

Och det var bara precis för att jag...

Jag tänkte att en ekonomikandidat var bra.
Men jag tror att det kvittar.

Det är en fråga vi får ofta kring examen
på fristående kurser och program.

Man kanske känner sig nojig
när man läser fristående kurser.

Kan man ta examen på samma sätt?

Upplägget skiljer sig, men man kan
ta examen på precis samma sätt.

Du är med och tar examen
tillsammans med dina kursare.

Men det är lite annorlunda... Du pluggar
ju med olika individer under studietiden.

Och det är så många gånger
jag fått frågor om det.

Är det svårare att hitta vänner?
Får man vara med i studentlivet?

Svar på fråga 1 nej,
svar på fråga 2 ja.

Det är inte svårare att hitta vänner,
och ja, du får vara med i studentlivet.

Du kan gå med precis som en student
som pluggar på program.

Jag tyckte inte det var svårare
att hitta kompisar.

Du är aldrig ensam om att läsa fristående,
det finns fler.

Man lär sig
att känna igen varandra.

"Läser du också denna kursen? Kul."

Och man kan alltid umgås
efter studierna.

Verkligen. Engagera sig i studentlivet.
Då hittar man många vänner.

Kanske till och med nån som du
läser samma kurs som, fast inte program.

Man börjar... Första terminen
läser du en grundkurs.

Grundkursen går alla
som börjar programmet också.

Då går du med alla andra som är nya
i Lund. Där kanske du hittar ditt gäng.

Du får vara med på nollningen,
den blir du bjuden till.

Jag har blivit bjuden till tre nollningar,
för jag har läst tre grundkurser.

Så det kan finnas fördelar
med att läsa fristående.

Så det har verkligen inte
varit ett problem.

Är du osäker på om du hittar nån i klassen
så kan du engagera dig på nation.

Nationer och organisationer är hur bra
som helst för kontakter och nya vänner.

Ibland kan det bli jobbigt när man läser
nåt, alla är fokuserade på studierna...

Även om man får vänner där också
i studiecirklar och liknande.

Men det kan vara hektiskt,
man kanske inte känner för det.

Men på nationer och organisationer
är det en annan stämning.

Och du kan också gå med i din kår.

Så om du inte hittar nån i klassen
bara genom att sitta på en lektion–

–så gå med i kåren.
Där finns andra som pluggar samma sak.

Du kan påverka där, det ger bra
erfarenheter inför arbetslivet.

Ledarskap, kommunikation och liknande.
Hur bra som helst.

Och alla dessa grejer är bra
när man tar dem in i studierna.

Organisationerna,
nationerna, nollningarna...

Även om det inte känns
som att det är väldigt bra–

–så ger det ett annat perspektiv
när man ska ta sig an studierna.

Så tyckte jag när det kom till att skriva
en tenta, lägga upp mitt upplägg...

Den här veckan hinner jag inte plugga,
men då kan jag lägga upp på andra sätt.

Det är bra när man har en tenta, ett prov
på kanske en vecka som man skriver hemma.

Eller en salstenta som man skriver
på kanske några timmar.

Då är det bra att lära sig
att lägga upp det på ett bra sätt.

–Snygg transition till nästa fråga.
–Tänkte det.

Hur ser examinationen ut
och hur långa är de?

Det finns olika examinationer,
vi har nämnt några av dem.

De vanligaste är salstenta
eller hemtenta.

En salstenta är som på gymnasiet,
i en stor sal med en tentavakt.

–Och sen skriver man den i...
–Typ fyra timmar.

Det är så länge sen, på grund av pandemin.
Man har inte kunnat sitta i skolan.

Standard är typ fyra timmar.
Det finns kortare och längre.

–Beroende på tentan.
–Lärare, kurs och vad du tentar på.

Du kan också ha delmoment
som tillsammans blir helhetsbetyget.

Du kan ha seminarier som är godkänt
eller underkänt eller som ger betyg.

–Redovisningar...
–Det finns också.

Uppsatser. Vi båda skriver uppsats nu.

Jag känner att det är mycket skönare
med uppsatser.

Mitt program i mänskliga rättigheter
hade bara uppsatsskrivande, hemtentor.

Då skrev man kanske en hemtenta
i fyra dagar, under en vecka.

Då har du tillgång till böcker, internet.

En hemtenta är typ en tenta som du skriver
hemma med ett antal större frågor.

Så i stället för, är himlen blå – ja
eller nej, så ska du förklara varför.

Det kanske känns som att man fuskar på
en hemtenta om man har tillgång till allt.

–Men det gör man inte.
–Du testas också på... Förlåt.

–Du testas också på hur du resonerar.
–Ja.

–Det är poängen.
–Det är det du gör på en hemtenta.

Du ska inte bara kunna läsa i en bok
och svara ja eller nej.

Du ska kunna förklara å ena sidan,
å andra sidan... Ett tips till hemtentan.

Lägg in "å ena sidan", för då måste du
dra det andra perspektivet.

Och det är lite liknande på salstentor.

Att man har det här resonemanget.
Men det är starkare på hemtentor.

Definitivt. Tentor har ofta en blandning–

–av antingen multiple choice
där du får olika alternativ–

–blandat kanske
med en-två uppsatsfrågor.

Det är inte lika omfattande,
själva skrivprocessen.

Du testas både på skrivning
och på ren fakta.

Och ofta sker examinationen
efter att man har avslutat en kurs.

Du har läst en massa, varit med på
seminarier, och så tar du en tenta–

–för att gå vidare till nästa kurs
och klara av denna.

Sen finns skillnader. Jag hade en kurs
i mänskliga rättigheter–

–där det var hemtentor
under varje delkurs, ett mindre moment.

Då hade jag fyra hemtentor
under en månad.

Fyra veckor,
en tenta för varje vecka.

Det var lite intensivt,
men när det kom till mastern–

–då var det standardupplägget.
Man kunde ha tre tentor under en vecka.

Så det är väldigt bra att man håller
koll på det och ser hur allt funkar.

Det är stor skillnad på kandidatprogrammet
och mastern.

Det ska man ändå säga
och inte sticka under stol med.

Det blir lite tuffare på mastern.
Det är mer att göra. En ny nivå.

Samtidigt har du all den här kunskapen
och erfarenheten med dig.

Det är därför du inte börjar med
en master. Det vore för påfrestande.

Du kör i gång med en kandidat,
och sen kan du ta dig an en master.

Då märker man också att det är en
annan struktur på kurserna man läser.

Man kanske har färre kurser,
men mer examinationsmoment.

–Eller vice versa.
–Det kan gå åt båda hållen.

För mig var det en stor kontrast
att vi gick från att...

Jag har haft många tentor
på min kandidat.

Standard för att examinera
var att skriva en tenta.

Men på mastern var det totalt
under två år en tenta.

Det önskar man att man visste innan.
"Yes, inga fler tentor."

Jag hade inte samma upplägg,
jag hade lite annorlunda.

Men det är svårt att ge ett tips
på hur man strukturerar plugget–

–just för att det är så himla olika.

Men jag tycker...
Och jag gillar att planera.

Jag gillar att kolla redan första veckan
på kursen, hur det kommer examineras.

Då kan du lägga upp... Ska du
ta anteckningar, hur ska de se ut?

Inför en tenta brukar jag renskriva
mina anteckningar som repetition.

Men skriver jag hemtenta kanske jag
snarare ser en bra poäng...

"Det här kan man resonera kring."
Så det är viktigt när man börjar en kurs.

–Man blir lite påtvingad att planera...
–Så är det ju.

...om man vill fortsätta studera.
Det blir normen på något sätt.

Jag vet personer som aldrig
har planerat tidigare under gymnasiet–

–som nu har fått göra det
under sin studietid.

Man måste göra det
för att få god balans och struktur.

Planera, lägg upp det,
så kommer allt att lösa sig–

–oavsett ens personliga situation.

Hur många timmar har du lagt
på plugg i veckan typ?

–Inte totalt...
–Det beror lite på.

Du har ett visst antal timmar
som folk brukar säga att du ska lägga.

–Men det har aldrig riktigt blivit så.
–Det är jättepersonligt.

Man gör det lite beroende på
vad som händer under veckan.

En vecka kanske man inte hinner plugga,
och så blir det mycket veckan därpå.

Så det beror mycket på.
Men planera så det inte blir för mycket.

Plugga smart i stället för hårdare.

Det är mycket lättare
när du läser en kurs du är intresserad av.

Du kanske redan kan saker för att du är
intresserad, och det gör kursen lättare.

Du kanske inte behöver lägga
lika många timmar.

Jämfört med för mig en mattekurs,
där jag behövde många fler timmar–

–och gå på SI-lektioner
för att verkligen förstå.

Och det du lär dig är kanske enkelt
för dig, men svårare för någon annan.

Det är också bra att hjälpas åt
när det kommer till det.

Du kommer att läsa en kurs som är väldigt
simpel för dig, men kanske svår för andra.

Och vice versa.

Då är det bra att ge tips
och bolla idéer. Då känns det enklare.

Då brukar man sitta i ett gäng
och plugga tillsammans.

"Förstår du detta?
Jag fattar inte den delen."

Men generellt skulle jag säga att jag
pluggar alla dar i veckan på något sätt.

Men jag har också jobbat
vid sidan av studierna.

Så ibland pluggar jag på kvällen
för att jag jobbar några timmar på dan.

Det är nice med universitetet,
att man har den kontrollen.

Att man själv kan...
Nej, i dag vill jag göra nåt annat.

Ja, det är ingen som kollar
hur du pluggar, vad du gör.

Så det är mycket upp till var och en
att se vad som passar, vad som funkar.

–Men man löser det.
–Definitivt.

Även om det är rekommenderat så
kollar ingen om du går på föreläsningar.

Så allt är, inte självstudier, men du
själv bestämmer hur du lägger upp det.

Sen är det rekommenderat
att gå på föreläsningarna.

Hoppa inte över dem,
för du får så mycket från dem.

Vi har två frågor.
En har vi besvarat lite grann.

Skillnaden mellan beteendevetenskapliga
programmet och psykologiprogrammet.

Så vi tar den sista: Kan man läsa
kandidat och master inom olika områden?

Ja. Mer eller mindre.

Jag kan inte läsa en kandidat
i företagsekonomi–

–och sen hoppa på en master
om nanoteknik.

Masters har förkunskapskrav.

Men inom beteende, psykologi,
kommunikation, samhälle, ekonomi...

...är kraven ofta ganska breda.

Så för mig... Jag läser en master
på en annan institution än kandidaten.

Det var inga problem alls.

På Ekonomihögskolan finns en master
som ekonomer inte får läsa.

De vill ha ett annat perspektiv på det.

Men generellt sett kan du läsa magister
och master inom lite andra ämnen.

Som sagt, du kan inte hoppa helt.

Det är lite som när man söker
från gymnasiet till universitet.

Du får veta vad du är behörig till,
vad du har för förkunskapskrav.

Så var det för mig. Jag läste en kandidat
inom humaniora och teologi.

Då kunde jag inte riktigt gå in
på samhällsvetenskapliga fakulteten–

–utan att ha läst ett visst antal hp.

Men det gällde inte för rättssociologi-
mastern, så den kunde jag plugga direkt.

Så kolla vad som gäller
för det som du vill läsa.

Om du behöver läsa en kurs
på 90 hp, gör det. Det går bra.

Se vad som behövs.

Överlag kan man oftast göra det
med de flesta kandidater och master.

Ja, men verkligen.

Vi kommer in på de sista frågorna
om livet efter studierna.

Jag tänker hoppa direkt till sista frågan
om strategisk kommunikation.

Möjligheten efter studierna,
om man läser master eller inte.

För mig öppnar det för andra möjligheter
med kandidat inom lite annorlunda ämne.

Det är också nånting som är en helt
fantastisk möjlighet på Lunds universitet.

Att man kan bredda sin kompetens
medan man specialiserar sig via mastern.

Jag hade till exempel
inte läst så mycket kommunikation–

–men i stället hade jag läst
mycket marknadsföring.

Så man blir både mer specialiserad
och mer breddad genom att blanda.

Det öppnar upp för andra jobbmöjligheter
när jag har mer kompetens än innan.

Det är lite standarden
för de flesta program.

Det är upp till var och en att se vad
som passar, vad som är intressant.

Om du vill jobba med nåt som inte faller
inom ditt program, sök det då.

Förklara varför du passar
för den tjänsten.

För det är ofta också inom mastern,
de går inte bara på betyg.

De går på ett personligt brev. Du
motiverar varför du vill läsa detta.

Där skrev jag att detta är
ett bra komplement för min kandidat.

Om du inte hittar en master
som är exakt det du vill läsa–

–så kanske det finns någon kurs
som passar in på det.

Du kan nischa dig in på det sättet.

Så en master i clinical psychology
kanske inte finns–

–men det finns kurser inom det
och du kan läsa nåt som passar det.

Hur bra som helst.

Efteråt, när man vill skaffa jobb,
då har man den erfarenheten med sig.

Då kan man göra som Emily sa,
skicka en ansökan till jobbet du vill ha.

"Ni kanske inte har skrivit
att ni söker nån med min kunskap"...

–..."men här är varför jag passar."
–Det här kan jag bidra med.

På min masteransökan fanns det
färdiga frågor man skulle svara på.

En av frågorna var "Hur kan du bidra?",
som en del av klassen, typ.

Mitt program är väldigt brett. Tidigare
har de haft folk som läst naturvetenskap–

–men där man är intresserad
av det här.

Det beror på vad som funkar för dig.

Är du intresserad av nåt som inte
faller in på ditt program–

–så kan du vända dig till
vår studievägledning: lu.se/studera.

Där hittar du all hjälp och all info
du behöver för att kunna gå vidare.

Det är väldigt bra att universitetet
bidrar med alla de här möjligheterna.

–SI, studievägledare...
–Typ studiestugor.

Studiehälsan,
om du känner att det blir för mycket.

Jag kände att det var lite jobbigt
under pandemin.

Att plugga hemma var jobbigt.
Då finns nån du kan vända dig till.

Bara snacka lite, höra efter,
är jag ensam i den här känslan.

Definitivt.

Universitetet är utformat för att du
ska kunna lyckas. Tänk på det.

–Det är tanken.
–Exakt.

Om det är nåt vi inte har svarat på här,
eller nån fråga som dykt upp efteråt–

–skriv till oss på Instagram
eller Snapchat.

Bara släng iväg en fråga.

Kika gärna på vår blogg, Lundastudent.

Där finns tips och info,
och vi skriver om våra erfarenheter.

En bra tillgång för alla som vill bli
studenter, eller som redan pluggar.

Gå in där och kika.
Där finns massor att läsa.

Alltifrån tips om att plugga,
dels på plats, dels på distans–

–till hur man engagerar sig
i studentlivet, till exempel.

Eller som jag sa innan, fristående
vs program. För- och nackdelar.

–Tips.
–Ja. En massa grejer att kolla på.

Med det vill vi tacka för oss.
Tack för att ni lyssnat och kollat.

För er som lyssnar
så finns det inspelat också.

Lycka till med era studier och alla
framtida val ni planerar att göra.

–Definitivt. Tack så mycket.
–Ha det fint.