Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Transkriberad version av ämnespodden om historia, filosofi, litteratur och språk

Varmt välkomna till Ämnespodden.
Jag heter Dante–

–och jag pluggar historia
här vid Lunds universitet.

Jag valde Lund för den fantastiska miljön
och det underbara studentlivet.

–Sedan har vi...
–Ismar.

Jag pluggar en master i rättssociologi–

–och har sen tidigare pluggat
en kandidat i mänskliga rättigheter.

Jag valde Lund för att det är en av, inte bara
Sveriges, utan världens toppuniversitet.

Lena heter jag. Jag läser en grundkurs
i svenska, med språklig inriktning.

Jag har tidigare läst grundkursen
i litteraturvetenskap här i Lund.

Jag valde Lund för...livet.

För att det är ett jättebra ställe
att komma till för att plugga och...

...lära sig väldigt många saker
om väldigt mycket.

I detta avsnitt kommer vi dels att prata om
vad som går att plugga–

–inom historia, filosofi, litteratur
och språk.

Därefter kommer vi besvara era frågor.

Och i sista delen ska vi prata om
livet efter studierna–

–när man ska ut på arbetsmarknaden.

Jag tänker börja prata om mitt,
om historia.

Jag började på kandidatprogrammet
i historia–

–som är ett treårigt kandidatprogram
som framför allt består av en grundkurs–

–en fortsättningskurs
och en kandidatkurs.

Sen kan man fylla ut resterande
tre terminer med valfria kurser.

Just nu är jag på kandidatkursen
och ska skriva kandidatarbete.

Men det är väl likadant i era program,
att man läser tre grundterminer?

–Och sen är det valfritt, väl?
–Precis.

Så var det för mitt program,
mänskliga rättigheter.

Då är det också en blandning av
allt möjligt–

–från historia, samhällsvetenskap,
juridik till filosofi...

Det är lite det som är temat
med de här fakulteterna–

–inom humaniora och teologi. De är
väldigt lika, eller delar vissa likheter.

Kurser inom filosofi existerar inte bara
inom mänskliga rättigheter–

–utan också lite inom historia.

Om det inte är uppenbart
så finns det lite delar av det.

Sen har vi också program inom det,
som till exempel PPE–

–vilket är praktisk filosofi,
politik och ekonomi–

–som är en liten blandning
av samhällsfrågor och politik–

–där man kan jobba inom regeringar,
olika styren, organisationer och liknande–

–där du får en fantastisk kombination
av filosofi, ekonomi och politik.

Och där du tillslut också
kan ta en examen–

–inom praktisk filosofi, statsvetenskap
eller nationalekonomi.

Så det är hur gott som helst.

Sen är vi väldigt starka inom
att förtydliga språket och litteratur.

Det är lite det som är tanken
med humaniora och teologi.

–Du känner säkert till mer om det.
–Ja, precis.

Jag har läst 60 poäng litteraturvetenskap–

–eftersom grundkursen utgörs
just av 60 poäng.

Då börjar man med grundkursen, en termin
och sen fortsättningen, en termin–

–och allt benämns som grundkurs.
Så man får allt i ett.

Det man gör då blir uppbyggt
som fristående kurser.

Då väljer man sitt huvudämne,
helt enkelt.

Och det här kan man bygga på med
otroligt många saker.

Det är väldigt brett, humaniora.

På nåt sätt är det som att all kunskap
går samman i slutändan.

Jag har själv läst statsvetenskap,
det började jag med innan litteraturen.

Där känner jag...

Om man ser på det utifrån
ser det ut som olika saker.

Men det handlar mycket om idéer
i samhället. Hur det är uppbyggt.

Det finns väldigt många vägar
att gå...där.

Speciellt inom språk har vi
väldigt många språkprogram–

–och olika språk som vi väljer
att fokusera på–

–t.ex. engelska och japanska...

Där finns det en massa olika möjligheter,
som Lena sa, att jobba efteråt.

Översättare, språkkonsult...

Och man kan alltid kombinera det med
andra program eller andra kurser–

–vilket är hur bra som helst,
känner jag i alla fall.

Men det är också väldigt bra
inom humaniora och teologi...

Det är att eftersom det
mesta bygger på kurser...

Om man kanske är ny vid universitetet...

Många av er kanske är lite osäkra på
vad ni vill läsa.

Då kan man alltid börja med
en grundkurs inom historia.

Man kanske gör nåt helt annat sen.

Men man kanske bara vill provsmaka
universitetet, komma in i det lite.

Man kanske inte är redo heller, och då
kan man alltid börja med en grundkurs.

Sen kan man alltid hoppa på ett program
och fortsätta sen.

Känna av lite hur det funkar.
Det är kanske ett av våra bästa tips.

Pröva på, se om det är nåt för dig.

Om det inte funkar kan du alltid
testa nåt annat.

Men då har du de här högskolepoängen
"in the bag"–

–vilket är hur gött som helst.

Då kan man också sätta ihop
en egen examen.

Det finns två vägar till examen
inom humaniora–

–och även andra fakulteter.

Antingen läser man ett program
bestående av 180 högskolepoäng–

–motsvarande tre års heltidsstudier.

Eller så kan man på egen hand
plocka ihop dessa 180 poäng–

–genom att själv välja kurser.

Då kan man läsa 90 poäng inom ett område
och 90 inom ett annat–

–och på så sätt få ut två kandidater.

Det kan man lägga upp
precis hur man vill.

Upplägget på studierna och själva studierna
är egentligen det samma.

Den enda skillnaden är att man vet
vad man läser nästa termin.

–Håller ni med om det?
–För mig var det lite så...

När jag skulle välja
ville jag ha ett program–

–för det var mer säkert.
Jag visste vad nästa kurs skulle vara.

Jag visste vad kurslitteraturen
skulle innebära–

–och jag kunde slappna av lite grann.

Men jag tror det är lika viktigt
att poängtera–

–att fristående kurser
också leder till en examen.

Det är upp till dig att se vad du vill läsa.

Du väljer ditt upplägg.

Vilket kan vara lite stressigt
för nån som mig–

–men för nån annan funkar det lika bra.

Så det är lite upp till var och en
att se vad som passar.

Precis. Jag kan känna själv att det kan
bli lite rörigt när man läser olika saker.

Man vet inte riktigt hur man ska gå vidare.

Såhär nu när jag tittar tillbaka på det
känner jag bara–

–att det blev rätt väg att gå för mig.

Man kan alltid fortsätta på det spår
man tycker om.

Som du sa, Dante, så kan man alltid
prova på olika saker.

Och man har alltid nytta av
alla högskolepoäng man läser.

Man kan alltid tillgodoräkna sig det.
Man kan hoppa på ett program senare–

–och då har man kanske redan gjort
några terminer.

Man har dem och kan bara fortsätta
och bygga på fler poäng.

Jag känner att det finns alltid hjälp
att få på universitet.

Det finns alltid studievägledare och sådär.

Och det är ändå, även om man blir
lite osäker och stressad–

–så är det en bra miljö.
Universitetet i sig är väldigt strukturerat.

Om man känner att man tycker om
det strukturerade–

–men man vill ändå vara lite kreativ
och följa sin egen väg–

–då kan man också göra det.

Det är bra det här med det strukturerade,
för det är en stor skillnad från gymnasiet.

Då kan man läsa
upp till 10 kurser samtidigt.

Nu läser jag en kurs, möjligtvis två
samtidigt.

Och även om man kanske lägger ner...
Det är ett heltids...

Det ska ju motsvara ett heltidsjobb,
40 timmar i veckan.

Eftersom man kanske bara läser en kurs
så känns det mer avslappnat–

–och lättare att fokusera på
än möjligtvis två kurser samtidigt.

Men...jag och Lena
har bara läst på kandidatnivå.

Vad skulle du säga, hur är det för dig
på masternivå? Hur skiljer det sig?

Det är lite annorlunda på en master
för du har all den här kunskapen med dig.

Du har läst en kandidat
och du kommer in i det–

–så det känns lite enklare,
du vet liksom upplägget.

Även om du läser nåt helt annat,
som jag gjorde.

Men det är fortfarande samma struktur
och då har du kommit igång med det.

Så du vet: "Okej, nu har jag ett prov,
nu vet jag hur jag ska plugga."

"Nu vet jag hur jag ska ta mig an
en uppgift." Du har kunskapen med dig.

Det är rätt viktigt när man pluggar–

–att man har kommit igång
och känner sig som en student.

Man vet de här små finesserna.

Hur man ska ta sig an pluggandet
på rätt sätt.

För det är lite som du säger, Dante,
att när man börjar med universitetsstudier–

–börjar man med kanske en kurs i veckan.

Och det är väldigt lite man har
genom föreläsningar, till exempel.

Men även om det känns som att man har
väldigt mycket frihet–

–så är det mycket ansvar man har
att plugga under tiden.

Det kan kännas lite kul i början,
man har fritid att göra nåt annat–

–men man märker väldigt snabbt
att även om det bara är ett ämne–

–måste man ta sig an det på samma sätt
man gjorde i gymnasiet.

Plugga effektivt, plugga smart,
gör upp ett schema.

När man kommer till en masternivå
har man det i bakhuvudet.

Man har kommit igång. Det blir som
att cykla, det blir automatiskt.

Så det är den största skillnaden.

Man är väldigt van vid universitetsstudier
vid det laget.

Jag måste säga då...
Som jag pratade om tidigare...

Eftersom man bara läser en kurs i taget...

Humaniora har inte... Vi har inte mest
schemalagd undervisningstid.

Vi har föreläsningar, seminarium.

Men det är viktigt att man är påläst
inför sina seminarier.

Man har förberett utdrag, man kan
svara på frågor och delta aktivt.

Man är förberedd inför en föreläsning.

Man kanske inte kan allt
men man är bekant med ämnet–

–och då fastnar den nya kunskapen lättare.

Det är också väldigt viktigt, att när man
har föreläsningar är inte tanken–

–att man ska kunna allt
innan man har en föreläsning.

Du ska läsa några sidor
så du är förberedd–

–men det blir ingen examination
så fort du kommer till en föreläsning.

Du är där för att du ska få
den nya kunskapen.

Vilket är väldigt bra, tycker jag i alla fall.

Ja, precis. Vi har fått en fråga här–

–om det finns lärare eller professorer
man kan kontakta för att få stöd–

–under sin utbildning.

Då tänkte jag på det du sa
med föreläsningar...

Det är väldigt viktigt att känna–

–att man inte ska behöva kunna allt
innan man går in–

–i sin utbildning eller i föreläsningssalen.

Att läraren eller föreläsaren faktiskt finns där
för att svara på frågor.

Och kursarna har man också
väldigt mycket till hjälp.

Man kan gå in med inställningen
att man är där tillsammans.

Det underlättar väldigt mycket.
Det gör det roligare och mer intressant.

Det bygger ut det, liksom.

Jag tänkte på det ni sa. Jag känner
att jag har två olika personligheter:

En universitetspersona och en annan.

Jag tycker att det blev väldigt mycket...

Man kan välja precis hur man vill vara
som student.

Alltså, att...
Universitetslivet är väldigt roligt.

Det är roligt att plugga på universitet.
Man tar del av massa roliga saker.

Men också bara att man... Allt man är
är inte bara student.

Utan man tar del av det man tycker
är intressant.

Det finns hur mycket som helst
i ett ämne att lära sig om.

Man kan lägga ner hur mycket tid på det
som helst.

Men också att man kan ta del
av det man faktiskt är intresserad av–

–det man vill fortsätta med sen.

Man kan lägga upp det
precis som man vill.

Det var väl också därför jag valde
litteraturvetenskap.

Liksom, allt finns och kan finnas
i litteraturen. I det skrivna ordet.

Det är humaniora.
Allt kan finnas där.

Och man kan välja precis
vad man vill ta in.

Man kan se på oss här,
vi läser väldigt olika saker.

På ett sätt går det ändå ihop.

Om man kollar på att det finns
lärare och professorer...

Den undervisande personalen...
Men så finns det även SI.

Det är studenter, oftast, som är på
nån termin ovanför en–

–som man kan träffa.
Det kan vara väldigt bra.

Sen när man ska skriva uppsats eller så,
så finns det uppsatsverkstad.

Det finns olika pluggcaféer eller så.

Det finns väldigt mycket stöd.

Ibland kanske det kan vara lättare
att komma till nån som är...

Som man är lika med. Det är
ett mindre steg då, att fråga om hjälp.

Ibland kan det vara lite "skrajigt"
att fråga en professor om en fråga–

–mitt under ett brinnande seminarium
eller föreläsning.

Men med sin SI-ledare eller på
ett pluggcafé är det trappsteget mindre.

Och universitetet är ju avsett
för att du ska ta en examen–

–och att du ska komma in i arbetslivet,
det är helt poängen med det.

Det är inte upplagt för att du ska misslyckas
eller att nåt inte ska funka.

Det är därför vi har SI, det är därför
vi har professorer som är kunniga.

Du kommer alltid ha lärare som har,
i princip, antingen skrivit kurslitteraturen–

–eller tagit stor del av den
på något sätt.

Det är avsett för
att du ska kunna klara det.

Så du kommer absolut få allt stöd
och all hjälp man kan tänka sig.

Och som du sa, det här
med examinationer...

Om vi tar den första frågan vi fick från er.
Den lyder såhär:

"Hur kan examinationerna se ut
och hur långa är de?"

Först vill jag säga:
Man får hur många chanser man vill.

Man kan kugga en tenta, som det heter
när man blir underkänd...

Det kan man bli hur många gånger som helst,
det är inga konstigheter.

Men i mitt fall har det varit mycket...
hemtentor.

Man har haft en länk och kanske haft
7 timmar på sig–

–ibland kanske man har haft tre dagar.
Och sen lämnar man in.

Men sen har vi också haft tentor–

–där det har varit mer
kunskapsbaserade frågor–

–med kryssfrågor och begreppsfrågor.
Så har det sett ut inom historian.

Hur har det sett ut för er i era program?

Mitt har liknat historia.
Vi delar många professorer också–

–och mänskliga rättighetsprogrammet
är uppbyggt främst av historiker.

Så själva upplägget där har i princip
bara varit hemuppgifter, hemtentor.

Då skriver man det, kanske, i en vecka–

–och lämnar sen in en uppsats.

Så man har inte salstentor eller prov,
som andra program kan ha.

Vilket för mig personligen var skönare,
för jag tycker inte om salstentor.

Men det beror på vilket program
man läser.

I historia är det lite blandat. Mänskliga
rättigheter är det enbart detta.

I några andra program
är det enbart salstentor.

Så det beror lite på.

Men som Dante säger: Du får möjligheten
att fixa ditt resultat.

Det är det som är viktigast. Du får också
kommentarer på hur du ska fixa det.

Du kommer inte att sitta där
i all evighet och skriva samma tenta–

–du kommer få hjälp för att lyckas.

Jag tror att det gäller inom alla program
och alla kurser, känns det som.

Ja, precis. Det är intressant att se–

–vad man får för kommentarer
på sina arbeten.

Det är... Jag har själv haft lite olika...

4-6 timmar långa hemtentor...

Då har man fått ha sina anteckningar,
till exempel. Och...

Det är nästan som salstenta.
Men ändå inte. Det är begränsad tid där.

Mycket, under litteraturvetenskapen,
så har det varit hemtenta.

Då har man kanske fått
en veckas tid på sig.

Då är det flera dagar som är avsedda
enbart för tentaskrivning.

Återigen, då får man såklart ha tillgång till
alla sina anteckningar.

Och allt som finns...materialmässigt, där.

Vissa delkurser har vi fått tentan
vid kursens början–

–och fått arbeta med den när vi vill.
I vår egen takt.

Jag kommer faktiskt ha min första salstenta
om ett par veckor.

–Så det blir intressant.
–Härligt!

–Vi håller tummarna.
–Ja visst...

Oavsett hur mycket man ogillar dem
tänker jag–

–att saker kommer att sätta sig bättre
i minnet.

Det blir det säkert.
Salstentor har sina fördelar.

Jag är inte särskilt förtjust i dem
men det kan vara bra att skriva en salstenta–

–för att känna av hur det går till.

Mitt största tips
inför din första salstenta är:

Ha vatten, ha frukt med dig.
För det kan ta lång tid.

Man sitter där, man blir lite stel.

Försök slappna av. Det kommer att gå
hur bra som helst.

Det är mitt största tips.
Salstentor fixar man alltid.

Men om man nu pratar om examinationer
och tentor.

Inför dem... Och nu går vi till nästa fråga.

Hur kan man få nån struktur
på de kurser man läser?

Hur lägger ni upp det? Vad har ni för tips
inför en tenta? Hur löser man plugget?

Jag skulle säga: Du vet när du ska ha
en tenta, det är satt väldigt tidigt.

Planera upp ditt pluggande så att det
inte blir alltför mycket i sista sekunden.

Läs lite under veckan
så att det inte blir för mycket.

Gör ett litet schema, då kommer det gå
hur bra som helst.

Det kvittar om det är en salstenta
eller en hemtenta du ska skriva.

Det är samma upplägg som du ska göra.

Då slipper du kolla i alla böcker
i sista sekunden–

–du har dina kunskaper med dig–

–och ditt skrivande kommer att bli
mycket enklare.

Det är mitt största tips, men det skiljer sig
lite från person till person.

Jag vet inte hur ni gör, eller hur du har
tänkt göra inför din första tenta.

Först och främst, jättebra övergång!

Men jag har läst olika saker
så det är olika varje gång.

Jag skulle säga att det
som hjälper mig mest...

Eller, den största tjänsten
man kan göra sig själv är ändå...

–Börja i god tid!
–Börja i god tid, precis.

Och under hela kursens gång
vara med på föreläsningarna–

–oavsett hur oförberedd man är
inför dem.

I litteratur är det väldigt mycket att läsa.

Roliga saker att läsa,
måste jag också säga.

Jag själv skulle vilja säga
att mitt läsintresse kom efter kursen.

Men om man har det sen innan
och man tycker om att läsa är det perfekt.

Men... Komma förberedd, och även om
man inte är förberedd – komma ändå.

Anteckna under kursen.

Anteckna lite från kursmaterialet, så man
snabbt kan gå tillbaka till det under tentan–

–och se korta sammanfattningar,
stödmeningar från olika kapitel.

Inför min salstenta nu kommer jag
väl bara fokusera på att försöka...

Ja, se det viktigaste.
Göra nån sammanfattning.

Försöka... Nu kommer det vara grammatik,
då är det mycket att göra det lite kul.

Ha färgpennor och grejor och så.

–Sen så...
–Och så inför...

Du kan säkert gå till din institution,
till expeditionen där–

–och begära ut gamla extentor.

Det är väldigt bra verktyg.
Man går till expeditionen–

–och så kan man begära ut gamla prov,
tentamen.

Och så får man bekanta sig med
hur strukturen ser ut.

"Okej, det är kanske 8 frågor
av den här sorten först."

"Sen är det två lite längre essäfrågor."
Då kan man bekanta sig med det innan.

När man pluggar själv kan man försöka
hitta på egna frågor–

–och formulera... Det är ett bra sätt
för inlärning.

–Det är det absolut.
–Vad man ska lägga för struktur...

Hur många timmar lägger man per dag då?
Då går vi till nästa fråga...

"Hur många timmar per dag
och hur många dagar per vecka"–

–"lägger man på sina studier?"

Jag skulle säga att det tar alla dagar
i veckan, alla arbetsdagar.

Vissa dagar, i början av en kurs,
kanske man lägger–

–utöver schemalagd undervisningstid,
en två, timmar bara.

Men på slutet kanske man trycker på
betydligt mer–

–och sitter i biblioteken och så.

Men det smartaste och det bästa är
att hålla ett jämnt flöde genom hela kursen.

För då blir arbetsbördan lättare. Man får
lättare struktur och inlärningen blir bättre.

Då hinner man repetera mer
och då fäster kunskapen bättre.

–Precis. Det är lättare sagt än gjort.
–Så är det.

Så... Men också att...försöka
hålla intresset uppe.

Jag brukar...

Det brukar variera mycket för mig,
hur många timmar jag lägger ner.

Tycker jag saken är mer intressant
kanske jag lägger ner mer tid.

Men precis som du säger, så är det viktigt
att försöka ha sin fritid kvar och...

Ja, precis. Man kanske lägger
några timmar färre än 8 timmar om dagen.

Vilket är heltidsstudier... Precis...

Det som är väldigt bra när man pluggar...

Tyvärr fick jag höra det väldigt sent
men nu hör ni det väldigt tidigt...

Plugga smartare och inte hårdare!

Jag vet att det låter väldigt simplistiskt
men det är det bästa tipset man kan få.

Så starta i god tid.

Försök att inte ha för mycket
i sista sekunden–

–oavsett om det är en salstenta
eller en hemtenta.

Lägg upp det så att det blir bra för dig–

–och att du mår bra,
att du hinner med allt annat.

Så att du inte behöver sätta undan
det sociala för att du ska plugga.

Det är inte meningen.
Du hinner med allt!

Det är en garanti.

Hur ser arbetsbördan ut på...
Du studerar masterprogram nu.

Hur skiljer sig arbetsbördan
från andra program?

Det blir lite mer. Masterprogram är ju...

–Är det mer schemalagt eller mer litteratur?
–Det är lite mer...

Mer litteratur att läsa
under en kortare period.

Det är avsett att man ska kunna lyckas
för man har tagit en kandidat.

Man är inom högre studier
och kan lyckas med det tempot.

Det är avsikten med det.

Men också större uppgifter.
Du kommer skriva en stor uppsats–

–som är nästan dubbelt så stor
som kandidatuppsatsen.

Och det är avsett för att man vet
att du kan klara det–

–eftersom du har läst allt detta tidigare.

Så tempot är lite högre men det finns
en god avsikt med det.

Som t.ex. när man har
vissa moment–

–så är de lite större och lite "fylligare"
skulle jag säga.

Det gäller t.ex. praktiken. Nästan alla
våra program har praktikmöjlighet.

Det gäller också när man läser en master,
vilket är fantastiskt–

–för då har man två möjligheter till praktik.
Man slipper ta ett uppehåll i sina studier.

Känner man, första gången, att man inte
tycker om praktiken–

–eller att det inte hjälpte en att hitta jobb,
så har man en till möjlighet i mastern.

Hur funkar det med praktik?
Hur hittar man det och är det en termin?

Det är en termin man har praktik.
Så det är inte för mycket eller för lite.

Då får man känna av hur det är
att komma in i arbetslivet.

Det är superbra för man har inte
all kunskap och all erfarenhet.

Men samtidigt får man en inblick i
hur det är–

–att jobba med det
man själv är intresserad av.

Jag skulle nog säga att...

Som med allt annat: sök praktik i god tid.

Sök så mycket praktik du bara kan,
skicka ansökningar överallt.

Nånstans kommer det funka,
nånstans kommer du få en intervju.

Se det som ett vanligt jobb.
För det är det du gör–

–du kommer att jobba där
precis som alla andra.

Och som studenter får vi ändå lite lön
i form av CSN–

–så det är inte helt oacceptabelt.
Men det är fortfarande en praktik.

Det är en sån fantastisk möjlighet,
att man söker brett och mycket...

Att man får gå på många arbetsintervjuer.

"Hur funkar personlighetsfrågor? Hur funkar
de kulturella och de tekniska frågorna?"

Det är en bra förberedelse inför
examinationen och ett exjobb.

Jag skulle också säga att i mitt program,
mänskliga rättigheter–

–var det folk som sökte till
väldigt "standard"-jobb–

–som FN, EU, regeringen, riksdagen...
Whatever, liksom.

Men sen var det lite nischade grejer.
En kille var intresserad av MFF–

–och han sökte till den fotbollsklubben
för att jobba med mänskliga rättigheter.

Och fick en praktik där
som sen ledde till ett jobb.

Han skapade sitt jobb
på grund av den praktiken.

Så begränsa er inte till bara det
som står i vad som förväntas av er–

–när ni pluggar ett program.
Utan tänkt brett. Satsa på era drömmar.

Försök kombinera nåt du tycker är kul–

–så får man mycket mer ut av
en termins praktik. Det skulle jag säga.

Ja, verkligen! Följa intressen.

Jag tycker att det är många intressen
som växer fram när man läser nåt.

Nåt man kanske inte tänkte sig från början
kanske man sen inser är jättekul–

–eller nåt man vill göra, och...

Men jag tänkte också... Rent konkret,
hur går det till när man söker praktik?

Det blir lite som att man söker ett jobb.

Man skickar en ansökan till platser
man är intresserad av:

"Hej, jag söker praktik. Jag ser
att ni har möjlighet till det..."

Ofta annonserar olika jobb ut det
väldigt tidigt–

–och säger "vi söker praktikanter".

De är också väldigt tydliga med
att de tar in praktikanter.

Gör de inte det kan du alltid skriva
och fråga:

"Jag märker att ni inte gör det.
Men jag är fortfarande intresserad."

Samma sak gäller också när ni söker jobb.

Tveka inte för att vara lite framåt
och fråga.

"Jag är intresserad av det här jobbet,
jag har kunskapen."

"Är det okej om vi kan ha en intervju
eller nåt där jag kan presentera det?"

Det är sällan man gör det för det känns
lite obekvämt och konstigt–

–men det ska man absolut inte känna.
Man är där för att få sitt drömjobb.

Men om man är inne på praktik
och det blir fel...

Att veta vad man inte vill
och veta vad man vill...

Det är som det här med
att läsa fristående kurser.

Där kan man veta "nu blev detta fel".
Men då vet man: "Jag ska inte göra detta."

Och det är en väldigt bra fördel
med fristående kurser.

Våra program erbjuder också–

–en hel termins fristående kurser
eller utlandsstudier.

Det är fantastiskt att man har
den möjligheten–

–utan att behöva ta studieuppehåll.

Man kan fortfarande plugga
samma program.

Känner man att den fristående kursen
var skitbra kan man fortsätta där.

Känner man att den var mindre bra
är man tillbaka på sitt program utan problem.

Det är en fantastisk möjlighet
som jag skulle säga att man...

Man kan hitta den överallt men på
Lunds universitet har vi den standarden.

Och inom humaniora och teologi
är det liksom...praxis.

Precis. Då återkommer vi till vilka
fördelar och nackdelar det finns–

–med att läsa fristående kurser.

Då är det så att man kan sätta ihop det
precis hur man vill, nästan.

Så länge man har sina
90 högskolepoäng–

–det vill säga ett och ett halvt år,
i sitt huvudämne–

–eller om man vill kombinera det
med ett till huvudämne–

–så kan man lägga upp det hur man vill.

Man kan ta två utlandsterminer,
man kan ta...

Ja, precis... Två utlandsterminer,
praktik kan man lägga in när man vill.

Hur är det när man läser program?
Kan man lägga upp det som man vill?

–Eller följer det en viss struktur?
–Det är lite kruxigt med program.

De följer ju strukturen.

Det är det jag nämnde tidigare.
Det är det jag kände var lite skönt.

Man har allt utplanerat ända sen starten.

Jag vet exakt när min terminpraktik
kommer att vara–

–och när man fristående kurstermin
kommer att vara–

–och då kan jag också planera upp det
lite hur jag vill.

Alltså, mitt sociala liv och andra aspekter
och så.

Med fristående kurser är det både
en fördel och en nackdel–

–att man själv får bestämma det. Men det är
upp till en själv att lägga upp det.

Och för alla är inte det
det allra skönaste.

Men för vissa är det hur gött som helst.

Men finns det inget, alltså...

Om man ska tänka på
vad som kan vara negativt...

Det enda jag kan tänka vara negativt är–

–att man inte har samma kursare
längs sina år.

Men å andra sidan, är det nån person
eller en större grupp man har klickat med–

–så behåller man kontakten, även fast
den personen eller gruppen–

–fortsätter på sitt program
och du går vidare med fristående kurser.

För blir man bra vänner
har man kontakt oavsett.

För man har ju vänner tvärs över
alla fakulteter.

Jag kan inte komma på nåt riktigt negativt
med fristående kurser.

Jag kan inte komma på nåt negativt
med program heller. Båda har fördelar.

Du får tillgång till hela Studentlund, CSN,
bostäder... Allt sånt är samma.

Nationer och liknande... Alla är utformade
för att de ska funka för individen.

Och alla är lite olika, så testa
vad som funkar för dig.

Det är lite samma grej sen
när man läser en kandidat inom ett ämne–

–och vill gå in på en master i ett annat,
som jag gjorde.

Även om jag gillade mänskliga rättigheter
och planen ursprungligen var–

–att fortsätta på mastern
i mänskliga rättigheter–

–så ville jag ändå pröva på nåt annat.

Och då var rättssociologi det rätta för mig.

Det kan man göra om man känner:
"Okej, nu vill jag testa nåt annat."

Har man läst mänskliga rättigheter–

–så vill man kanske läsa historia...master.
Och det funkar också lika väl.

Grejen är bara det att man måste läsa
en viss kurs–

–eller ett visst antal högskolepoäng
för att bli behörig till den mastern–

–om man inte är det redan.

De flesta humaniora och teologiprogram–

–ger inte behörighet i t.ex.
samhällsvetenskapliga program–

–om man inte har läst ett visst antal hp
inom deras kurser eller program.

–Så det är det enda kruxet.
–Det som du sa... Om vi har läst nåt annat.

Jag har läst en temakurs inom folkmord.

Där hade vi folk som läser
freds- och konfliktvetenskap.

Så man kan ju läsa mer än 30 poäng
med 100 procent.

Och få en lite mer nischad...

Det kan vara kul att komplettera,
för det egna intresset.

Många har kanske läst lite latin och så,
det är en lärdomshistoria.

Sen finns det mycket man kan lägga till
vid sidan om, som är roligt.

Det är också en grej vi ser. Läser man nåt
man inte var helt bekant med från början–

–eller nåt man inte tyckte om
så har man det, ändå, med sig.

Man kan alltid använda det senare.
Kunskap man har läst går aldrig till spillo.

Det är det viktigaste. Du kan alltid
återanvända det.

Det är den stora skillnaden när man har
de olika kurserna.

Sen är det också lite annorlunda
runt vad man läser–

–och hur det påverkar ens studentliv.

Har man mer fritid, har man mer plugg?
Det beror lite på vad man läser.

Jag skulle inte säga att vi har för mycket.

Vi har ett rätt så rikt studentliv
om man läser humaniora och teologi.

–I Lund pluggar man och har kul, ju.
–Ja!

Om man går in på nästa fråga:

"Får man ta del av studentlivet
när man läser fristående kurser?"

Ja. Så länge man är student vid
Lunds universitet–

–och väljer att betala sin
terminsräkning till Studentlund–

–som är ett samarbetsorgan,
så får man tillgång till alla nationer.

Och du får tillgång till alla kårer
och akademiska föreningen.

Det är de tre som finns.

Där finns det massa saker att välja bland.
Verkligen en hel mängd grejer.

Jag är med i en organisation
som heter UPF.

Den är intressant för alla som är politiskt
och samhällsvetenskapligt intresserade–

–där det är utrikespolitik man snackar om.
Där gör vi bl.a. poddar, som vi gör nu.

Då har man lite mer frihet och kan ta upp
vissa ämnen man är intresserad av.

Så det är olika grejer man kan hitta.
Allting som intresserar en.

Det finns massa olika organisationer
och utskott man kan välja bland.

Det är bara att kolla
vad man är intresserad av.

Även om man inte går ett program,
utan läser fristående kurser...

Inom humaniora till exempel finns det
humanistiska teologiska fakulteten–

–som samlar alla de här olika kurserna.

Där kan man engagera sig
hur mycket man vill.

Och, som ni säger, nationer
och andra organisationer.

Och där korsar man också
utbildningsgränserna–

–så då får man lära känna folk
som pluggar nåt helt annat.

Det är verkligen upp till en själv
hur mycket man vill göra där.

Det är jättebra att man får välja det.

Det finns alltid alla möjligheter till allt.
Och alltid möjlighet till att ha kul.

Det finns det absolut.

Ja, det finns goda möjligheter.

De var de följarfrågorna vi har fått.

Vi har pratat om vad vi pluggar
och vad det innebär.

Jag tänkte att vi kan gå vidare
och prata om livet efter studierna.

Vad kan man arbeta med
efter att man har läst historia–

–litteraturvetenskap och lite stats
och så?

Och om man läst mänskliga rättigheter,
vad kan man jobba med?

Vad har man för möjlighet
att studera vidare?

Jag tänkte att man har... Nu är jag
inte ens nära på att söka jobb, eller så–

–men det är mycket bredare än man tror
att ens utbildning är.

Man hör ofta att humaniora kanske inte är
"the way to go", liksom.

Men det finns väldigt mycket att göra.

Man kan jobba med journalistik,
kommunikation...

Man kan jobba på
välgörenhetsorganisationer–

–inom statlig förvaltning och regering,
departement–

–och vissa delar inom den privata sektorn
också.

Det beror på hur man nischar sig, och
om man har erfarenheter från studentlivet–

–som visar på ledarskap och projektledning
eller så, så kan man kombinera det.

Jo, det är lite... Den här frågan är populär.

Och den får vi otroligt ofta,
även på sociala medier och mässor.

Folk undrar: "Vad kan man bli
med det som ni har läst?"

Och det... Jag brukar alltid säga:
"Man kan nästan bli vad som helst."

Det är verkligen upp till en själv
att se vad som passar en.

Och känner du att du har ett visst jobb
som du är intresserad av–

–men de kanske inte har annonserat
att de söker nån med din utbildning–

–eller skriver: "Vi söker nån som har
statsvetenskapsutbildning eller liknande."

Då är mitt tips att du skickar
en ansökan och skriver:

"Hej, jag har märkt att ni söker nån
med liknande utbildning."

"Jag är väldigt kvalificerad.
Låter jag som en intressant kandidat?"

Det är lite upp till en själv
att se vad som passar en–

–och vara väldigt öppen
för det mesta.

Det är enkelt att säga att det inte finns nåt
inom humaniora och teologi–

–men det finns, om man är fokuserad
och motiverad. Det går att hitta.

Det är därför jag tror att många har
den bilden av humaniora.

För inom andra...vetenskaper
och discipliner...

När man pluggar har man kanske
en tydligare riktning, vad man gör.

Och kanske tydligare riktning till just
ett område av arbetsmarknaden.

Är man intresserad av en arbetsplats
eller branschen–

–kan ni passa på och utnyttja
det fantastiska alumninätet som LU har...

...genom diverse sociala medier och så–

–eller gå in på deras hemsida och kolla
vilka som har pluggat i Lund.

Ni kanske har pluggat samma program–

–haft samma professor
eller gjort samma nationsgrej.

"Hej, jag såg att du gjort det här.
Kan vi inte ta en kaffe"–

–"så kan du berätta om din arbetsplats?"

Och så pratar man runt lite. Man kanske
svänger förbi och träffar olika avdelningar.

Så länge man är proaktiv, agerar och
ligger framåt finns det goda möjligheter.

Det är mycket större chans om man
utnyttjar detta fantastiska nätverk.

Då kommer man långt och man får
en god insyn i verksamheten.

Ta också vara på dina erfarenheter
under studentlivet.

Jobbar du inom en nation eller är du...
Har du jobbat som en barista?

Använd de kunskaperna
och de erfarenheterna du har fått–

–för att kunna promota dig själv.

Just nu i UPF jobbar jag med poddar.
Det är en nyttig grej att säga–

–ifall jag är intresserad av
ett mer journalistiskt riktat jobb–

–inom samhällsvetenskapliga organ
och liknande.

"Jo, jag har den kunskapen."
Och då kan jag visa upp det.

Använd allting, inget går till spillo
när man är vid Lunds universitet.

Försök ta till vara på de möjligheter
som universitetet bidrar med.

Precis. Och prata med folk.

Det är viktigt, där lär man sig mycket.

Ofta kan man snöa in på nån utbildning
eller nåt område man har tänkt sig.

Och bara genom att prata med andra
kan man upptäcka helt nya saker.

På LU:s hemsida, om man söker på
kurser och utbildningar–

–så finns det väldigt mycket information.

Det finns också intervjuer med alumni,
före detta studenter, som du nämnde.

Det finns mycket information om
vad de har valt att jobba med.

Vad det finns... Hur mycket struktur
man väljer att ha i studierna–

–kan man också välja
att ha i arbetslivet.

Man kan verkligen gå den väg man vill.

Vill man ha mycket trygghet
finns det en arbetsmarknad för det.

–Det växer också fram lite inom en.
–Det gör det, verkligen.

Sen kan man alltid... Om man vill
studera vidare kan man alltid göra det.

Man kan ju läsa en master både i Lund,
andra delar av Sverige och utomlands.

Om man har gjort det
kan man ju doktorera.

Det finns goda möjligheter
att studera vidare.

Lunds universitet är ett anrikt universitet
med bra rykte.

Så alla möjligheter finns ju.

Det finns också en magister,
vilket är ett år istället för två år.

Och de är lika bra och lika effektiva
när man söker jobb.

Det är bara det att de flesta,
när de läser ett år, tänker:

"Jag kan ta ett år till när jag redan
har kommit igång med det."

Så det brukar bli två år. Men en magister
är lika bra som en master på två år.

Är ni intresserade av
vad era möjligheter är–

–även om livet efter kandidaten–

–kan man alltid gå in på lund.se/studera–

–och kolla med studievägledningen
och se vad era möjligheter är.

Det skulle jag tipsa om,
det är en av de bästa grejerna.

Då ser man allt man kan förvänta sig.

Om jag pratar utifrån mitt perspektiv–

–så är det jätteroligt att gå runt
och kalla sig litteraturvetare.

Det tycker jag att fler kan göra.

Men sen finns det massa saker
man kan gå vidare med.

Man kan gå lite mer på universitetsvägen,
doktorera...

Man kan författa mängder av olika saker,
det behöver inte vara skönlitterärt.

Men det finns också arkivvetenskap.

Man kan...då jobba med mycket inom...
Ja, det är lite historia i det också.

Biblioteks- och informationskunskap.

Man kan bli bibliotekarie,
jobba med kommunikation.

Förlags- och bokmarknadskunskap.
Det är ju mycket säljdelen av det hela.

Den är också lite kreativ. Det är mycket
som finns att hämta där.

Nåt som också finns här på LU är en kurs,
nästan ett program, i litterär gestaltning–

–som ligger på fyra terminer.

Den har underrubriken "författarskolan"–

–och innebär att man vid kursens slut
ska ha ett färdigt manus–

–redo att skickas in. Man får mycket
handledning och stöd.

Även teoretiska perspektiv, så det är
mycket som går in där.

Det finns otroligt många vägar att gå.

Ett väldigt brett...

Och på masternivån kan man också
rikta in sig på vad man vill–

–få en lite tydligare profil.

Man kan verkligen ha sitt intresse
som sin grej.

Precis som jag gör nu.
Nu läser jag svenska–

–då kanske jag får lite extra kunskaper
om språkets uppbyggnad–

–olika texter...

Men istället kan man välja att läsa...
film- och mediehistoria.

Man kan gå vidare med
litteratur - kultur - medier...

Man kan verkligen ta in precis
vad man vill.

Det är bara en fördel om man tycker om
det man gör.

Det är också en väldigt viktig grej
som du säger, Lena.

Plugga det som du tycker är intressant.
Är man fast vid nåt man tycker är tråkigt–

–eller som inte är för en själv,
eller som man pluggar för nån annan...

Då kan det bli väldigt jobbigt
när man är fast i det plugget.

Då gör man det inte genuint
och då blir det mycket svårare.

Det var väldigt tydligt
nu under pandemin–

–för vi var fast hemma och fick plugga
via zoom.

Jag tyckte det var väldigt kul att jag
hade valt nåt jag var intresserad av.

Det gjorde det mycket enklare
att bara sitta hemma och lyssna–

–när man hade de långa föreläsningarna
digitalt, istället för att träffa alla andra.

Hade jag valt nåt jag inte var intresserad av
hade det varit mycket svårare.

Det hade inte varit samma känsla.
Så välj det du tycker är intressant!

Strunta i alla andra!

Är det författarskolan, mänskliga rättigheter
eller historia...kör på det.

Jobb kommer du kunna hitta senare,
det löser sig absolut.

Så välj det du tycker är intressant.

Filosofi, litteratur och språk
kan verka abstrakt på en arbetsmarknad–

–för det är inte nån tydlig väg där,
som vi sa, alltid.

Trots det finns det ju inom alla ämnen,
det förekommer inom allt!

Och man ges verkligen en utbildning
som ger en kunskap att stå på.

Och det behövs alltid.
Det vill alla arbetsgivare ha.

Är man sugen på att veta mer–

–så finns det sociala plattformar
för arbetslivet–

–där man kan välja Lunds universitet–

–och filtrera på vilken studiedisciplin
man har haft–

–och vilket område det har varit.
Historia, litteraturvetenskap eller så.

Och man kan alltid höra av sig till oss
på våra sociala medier–

–eller kika på vår blogg lundastudent.se.

Där får man all info om vad vi sysslar med–

–vad man kan jobba med
och vad man kan plugga.

Så det finns information för er
som är intresserade.

Så har vi också en fantastisk
studievägledning–

–som är jättebra om man är osäker på
vad man vill göra.

Då kan man kontakta dem
och förklara sin situation–

–vad man har gjort innan
och vilka erfarenheter man har–

–och ens intressen och så.

Så kan man boka en tid med dem.
Man kan också ha mejlkontakt.

Det går att lösa väldigt smidigt
på olika sätt.

De har väldigt god insyn i
uppbyggnaden av program och kurser–

–så de har en väldigt god kunskap.

Gå in på lu.se/studera
så hittar du all info du behöver.

Och bara för att komma in i studierna
så finns det kurser och vägledning.

–Det finns det.
–Man har alltid nån att vända sig till.

Med det sagt vill jag säga
tack så mycket för mig.

–Det har varit kul att prata med er såhär.
–Väldigt skoj!

Hoppas att vi har svarat på en del frågor
och kanske funderingar.

Och så lär vi väl ses i Lundagård
till hösten, kanske.

–Lycka till!
–Tack för oss!