Hej och välkomna till dagens avsnitt,
som kommer att handla om utbytesstudier.

Mitt namn är Kevin. Jag läser min sista termin
på programmet strategisk kommunikation.

Jag heter Emily.

Jag läser också min sista termin på master-
programmet i strategisk kommunikation.

Jag heter Nathalie. Jag tog ut min kandidat
i mänskliga rättigheter i somras–

–och läser just nu
en fristående kurs inom rättssociologi.

Vi ska också tillägga
att alla vi har varit på utbyte.

–Jag var i Stirling i Skottland.
–Jag var i Birmingham i England.

Och jag var i Sydney i Australien.

Yes. Och dagens avsnitt
kommer då att beröra utbytesstudier.

Det vi kommer att göra är
att vi kommer att gå igenom era tittarfrågor–

–vi kommer därefter att gå in på hur det var
att vara på plats utomlands och studera–

–och sen kommer vi
att prata om allmänna reflektioner–

–och tillbakablickar på våra upplevelser.

Den första frågan vi har fått in är:
"Hur finansieras utbytesstudier?"

Det är ju lite olika.
Själva utbytet i sig är ju betalt.

Alltså med utbildning och...

Alltså själva tuition.
De här kostnaderna som annars tillkommer.

Ja. Men när det gäller att röra sig i landet
och så där – boende – betalar man det själv.

Precis. Likaså flygresa, visum och så.
Det är sånt som tillkommer också.

–Ja.
–Så det är lite blandat.

Allt du behöver för att komma dit,
det är lite mixat.

Det är då skolan, men även en själv.

Yes. Och nästa fråga är:
"Vilken termin görs det här oftast?"

Jag tror att det är lite olika beroende på vad
man läser, och hur många terminer man har.

Men i alla fall för mig...
Jag åkte på utbyte under min kandidat.

Då åkte man på termin fem.

För det räknas ju ofta i terminer, vilket kan
vara lite svårt att hålla koll på. Men...ja.

Jag åkte faktiskt på termin fyra–

–för det passade bättre med min utbildning,
för jag läste fristående.

Så det passade bättre att åka termin fyra.

Okej. Jag åkte också termin fyra.

Men sen vet jag att på programmet jag läste
är det termin fyra eller termin fem.

För vi brukar ha antingen praktik
eller utbytesstudier de terminerna.

Precis. Det var samma för mig: Termin fem.
För att det ingick i mitt program–

–och för att...
Ja, det blev helt enkelt bra för min del.

Grejen är att vi är mitt uppe i en pandemi–

–vilket gör att vissa har fått åka
lite förskjutet.

Så vissa är i väg den här terminen
i stället för förra terminen, då jag var borta.

Ja, precis.
Det finns ju en del som svängde på...

För i vanliga fall om man åker termin fem
har du termin sex som är din uppsats–

–innan du tar examen.
Jag vet en hel del som svängde på det–

–så att de i stället gjorde uppsats först
och utbyte sen.

Och sen...
Och nu pratar ju vi om en termins utbyte.

Men det finns ju också helårs...
Eller då tvåterminsutbyte.

I alla fall på Ekonomihögskolan
har vi några såna, vet jag.

Och det beror också lite på vart man åker.
Jag vet att åker man till USA, till UCLA...

–Eller alla i hela Kalifornien.
–Ja.

Då är det ett år. 12 månader.
Precis. Så det är lite längre.

Precis. Då har man väl inte ens möjligheten
att gå bara en termin, utan det är två?

Det är bara det. Och då är det
en helt speciell antagningsprocess också.

Jag tänker att vi kanske kommer till det
med våra frågor.

Ja, precis. Det ska vi definitivt gå in på.

Och då undrar man ju då:
Vem får göra det här?

Vi har fått en fråga kring
vem som får chansen att göra det här–

–och om det är konkurrens kring det här.

Och hur ser antagningsprocessen ut?

–Alltså... – Ja?
–Nej, kör du.

Alla som läser på Lunds universitet och
som har det i sitt program har ju rätt att åka.

Ja, även om man gör som jag och läser
fristående finns det möjlighet att åka.

Och då vänder man sig
till sin huvudsakliga fakultet.

För mig var det företagsekonomi, och så fick
jag hjälp från deras internationella avdelning.

Sen är det väl framför allt att du måste,
för det mesta–

–ha uppnått ett visst antal terminer och poäng
för att få åka i väg.

Men mer än så vet jag inte. Hade ni några
andra guidelines att förhålla er till där?

Nej. Det var väl det
att det ingick i mitt program.

Men även då att du måste ha läst
x antal poäng innan du får åka i väg.

–Ja, precis.
–Precis. Jag tror att vi hade två terminer.

Så 60 hp blir väl det.

Och sen måste du ha klarat 30 hp
innan du ens får söka från första början.

Så att man har lite att stå på
innan man skickas i väg.

För om du hade åkt i väg
utan att ha pluggat alls–

–då blir man lätt vilsen.

Det är svårt att installera sig i ett nytt land
om du inte ens har pluggat i Sverige.

Och den här antagningsprocessen...
Det är lite olika.

Konkurrensen är ju ganska hård
på vissa ställen.

Ja, det beror ju helt på vad du söker.

Jag vet att i alla fall för oss
kunde vi välja väldigt många olika.

Man väljer då mellan alla partneruniversitet
som Lunds universitet har.

I alla fall för oss kunde vi...

Jag tror att jag rangordnade
åtta, nio, tio skolor–

–bara för att vara säker på att få nånting.

Så det är lite
som när man gjorde gymnasievalet.

Man bara listar upp.

För det är ju det enda sättet...

Utöver det med poäng och så är det ju annars
därför du kanske inte kommer i väg på utbyte.

Säg att du bara söker en skola,
och så är det jättehög konkurrens.

Ja, precis. Och lite det de går på
i själva ansökningsprocessen–

–är väl också ditt statement of purpose,
som man skriver.

Ett litet motivationsbrev
om varför man vill åka i väg.

–Sen kollar de väl på betyg också?
–Ja.

I alla fall för oss var det
beroende på vad du söker.

Har de tre platser på ett visst universitet
och du söker en av de tre–

–men de andra är lediga,
då är det fritt vilket. Då kan du få åka.

Men är det 25 personer som söker,
då går man på brevet och betygen.

Ja. Precis.
Så antagningsprocessen i det stora är–

–att de säger till dig
vart du kan åka nånstans.

Du får då rangordna var du vill hamna. Vilket
land, vilket universitet eller vilken högskola.

Sen skriver man statement of purpose,
som du, Nathalie, nämnde.

Och det är egentligen ett personligt brev.
Vem man är och vad man vill åstadkomma.

Det går ju ihop med ens utbildning, vad man
har för mål och så där. Så att de lär känna en.

De kollar dessutom på ens betyg, vet jag,
och även på hur engagerad man är.

Har man varit engagerad inom student unions
eller organisationer inom universitetsvärlden–

–är det en merit som man kan ha med sig och
som hjälper till så att man får komma i väg.

Sen som du sa:
Det beror på vart man vill åka nånstans.

Åker man till exempel till Sydney,
där du var, Nathalie...

Det är ganska populärt att åka dit.
Eller väldigt populärt att åka dit.

Vet du hur det var för er? Var det tufft?

Ja, jag kan väl säga att det var
väldigt många i min klass som sökte utbyte.

Alla kom inte i väg.

Eller det var några som kanske inte fick
förstahandsvalet och valde då att tacka nej.

Jag tror att alla blev erbjudna en plats,
men alla valde inte att åka.

Så det är absolut hög konkurrens–

–och jag tror att man ska lägga
väldigt mycket vikt vid just det här brevet.

Och som sagt, även engagemang är positivt.

Men där vet jag också att om man tackar nej...

Du kan söka fler gånger då, men du kommer
inte att vara prioriterad nästa gång.

För du har redan fått en möjlighet
och tackat nej till den.

Så det är också viktigt att tänka på
när man rangordnar.

Att du verkligen väljer det du vill åka till.

För om du tackar nej är det inte säkert
att du kommer i väg nästa gång.

Sen så... Det beror lite på läget också.

Återigen: Pandemin påverkade i alla fall
det jag valde, och flera jag känner.

Så jag tänkte: Jag kör inom Europa,
och jag kör hyfsat nära.

För risken att inte komma i väg
var ganska hög.

Det var många som inte kom i väg
på grund av pandemin.

Så jag körde Skottland,
för jag tänkte att det är close enough–

–men ändå en ganska unik och rolig kultur.
Och det var jättekul, det var det.

–Så det påverkar också hur man väljer.
–Absolut.

Och när vi ändå talar om det
har vi fått in en fråga kring Brexit–

–som är väldigt relevant
inom just utbytesstudier.

Och då är det hur det fungerar med
att åka till Storbritannien på utbyte–

–med tanke på Brexit och Erasmus-stipendiet.

Finns det motsvarande stipendium?

Den är tricky, den frågan.

Det är väldigt najs
att kunna förlita sig på Erasmus–

–för det är alltid gött att ha pengar
när man åker i väg.

När det kommer till Erasmus-avtalen–

–hanteras de enskilt på fakulteterna
på Lunds universitet.

Och då har UK valt att inte förlänga detta,
som det ser ut nu, dessa samarbeten–

–vilket gör att då blir man utan Erasmus,
tyvärr, när man åker dit.

Vi kan ju säga det också
att Erasmus är ett EU-samarbete–

–där man är garanterad ett stipendium
om du åker på utbyte inom Europa.

Eller inom EU specifikt, och då länderna och
universiteten som är med i det här samarbetet.

Det var därför jag valde att resa inom Europa,
framför allt.

För att jag kände att jag inte var redo
att lägga pengar på att åka längre bort.

–Ja...
–Ja, precis.

Så det beror lite på var man hamnar nånstans,
vilken fakultet.

Man måste själv hålla koll på vad som gäller.
Man vet aldrig hur det blir i framtiden–

–men just nu ser det inte ut som om
det kommer att täcka UK vad gäller Erasmus.

Men det finns andra stipendier,
så håll utkik efter det.

Sök runt och fråga folk på fakulteterna
så kommer det att lösa sig.

Ja, det finns ju jättemycket information att få
bara genom att ställa frågan.

Man får ju nån form av handledare
eller kontakt på din fakultet.

Jag tyckte i alla fall att det var ett väldigt
bra sätt att kunna få svar på frågor om sånt.

Att vända sig dit, liksom.

–Precis.
–Absolut.

Ja, vi har ju en hel del frågor
som är ganska lika, som vi har svarat på.

Hur länge man kan plugga har vi svarat på.

Det var ju ett år och en termin
beroende på var man är nånstans.

Precis. En termin är väl
det absolut vanligaste.

Men man kan också förlänga
på vissa universitet.

Så man kanske gör en termin och känner:
"Det här vill jag fortsätta med."

Ibland finns det möjlighet att
när man väl är där förlänga till två terminer.

Så det kan man ju också titta på
om man är nyfiken.

Jag har nån kompis som gjorde det,
bland annat.

–Var var det nånstans?
–Jag tror att det var i Österrike.

Jag är inte helt säker,
men jag tror att det var i Österrike.

Så Österrike var så pass bra
att din kompis ville stanna kvar?

All right. Hett tips: Österrike.

Nej, jag är inte säker.
Men jag har för mig att det var det.

Det var i alla fall inom EU också.
Eller...ja.

Men annars är ju det vanligaste
att åka ett halvår.

–Eller då en termin. 20 veckor.
–Precis.

Det är också lite... Man tänker ofta: "På
ett år är det två terminer." Men en termin...

För min del blev det faktiskt bara tre månader
som jag var i Stirling i Skottland.

För terminen började i början på september
och slutade i mitten på december, ungefär.

Jag hade samma.
Det är ju för att de har tre terminer.

–I alla fall i England har de tre terminer.
–Det har de i Australien också.

Då fick vi välja att åka
antingen en eller två terminer av de tre.

Men åker du två, då blir det att du är där
till typ april, mars. Jag vet inte riktigt.

Men det blev skevt oavsett hur man gjorde
med att komma tillbaka till skolan i Sverige.

Och det vet jag är en sån sak
som man ska tänka på oavsett vart man åker.

Att: "Okej, hur ser terminerna ut?
Kommer det att vara..."

"Jag kanske behöver snacka med min lärare
i Sverige eller liknande för att lösa det."

Precis. För det kan överlappa.
Det vet jag också...

Jag har en kompis som åkte till Slovenien
och kom hem...

Nu ska vi se... Han kom nog hem
innan terminen var slut i Slovenien.

Men hans skola fortsatte
en bit in på terminen här hemma.

Och då var det dubbelt jobb,
i alla fall ett tag.

–Så det är värt att planera och kolla upp.
–Precis.

Absolut. Så tror jag att det hade blivit
för mig om jag hade åkt under höstterminen.

Men jag åkte på vårterminen,
så jag åkte februari till juni.

Och den pågick till sista juni.

Vanligtvis slutar vi i början på juni
här i Lund.

Ja...

Och en annan fråga vi har fått är om...

Om man kan plugga utomlands
och praktisera eller om man måste välja.

Jag nämnde ju det tidigare:

Att vårt program erbjuder
både praktik och utbyte.

Och då är det framför allt termin fyra och fem.

Så vi hade möjlighet att göra båda delarna.

Och faktiskt är vi tvungna
att göra det ena eller det andra–

–för att faktiskt kunna ta ut vår kandidat.

Så det kan ju också vara värt att kolla upp
lite beroende på vilket program man läser.

Vad kraven är.
Men jag valde då att göra båda delarna.

Så jag gjorde utbytet under termin fyra
och sen praktik under termin fem.

Dock inte utomlands,
men det är en möjlighet att göra det också.

Precis. Jag hade också då praktik,
sen en sommar mellan och sen utbyte.

Men den här utbytesterminen,
för vår del i alla fall...

Det var liksom... Det var fria kurser.
Valfria kurser. Både inrikes och utrikes.

Så man hade kunnat köra...

Nu ska vi se...
Praktik utomlands också, tror jag.

Ja, det är en möjlighet att läsa utomlands.
Eller: Ha praktik utomlands.

Ja, sen finns det ju också... På
ekonomiprogrammet har du en valbar termin.

Då kan du läsa vad som helst den terminen.
– Som du sa: Man kan läsa i Lund–

–man kan läsa utomlands
och man kan göra praktik också.

Men det är 30 högskolepoäng.

Så när jag åkte på utbyte
gjorde jag det för de 30.

Men min skola i England–

–krävde att jag läste två tredjedelar
på deras business school specifikt.

I Lund kvittade det vad jag läste, men inte
för dem. Så sånt får man också hålla koll på.

Men på Ekonomihögskolan,
för att komma tillbaka till frågan–

–så kan man göra båda två,
alltså utbyte och praktik.

Men om du gör praktik också
så blir det en extra termin.

För det finns bara en valbar termin
i själva utbildningen.

Så då blir det i stället att du läser
tre och ett halvt år på kandidaten, t.ex.

Men man ska kunna få då...

Om man gör det i Europa ska man kunna få
Erasmus både för praktik och för utbyte.

Så det ena utesluter inte det andra där.

Precis.

Jag vet också att man kan åka i väg på praktik
efter att man har tagit examen, utomlands.

–Precis.
–Men även där är det lite trixigare...

...ifall man ska till UK. Värt att lägga till.

Men jag tänkte också: Det finns ju
mycket andra möjligheter också via LU.

Jag tänker på att de har...
Fältstudier kan man ju också göra.

Det är åtta veckor ungefär
som man åker i väg–

–och samlar på sig information
till sitt examensarbete, brukar det vara.

–Sommarkurser kan man läsa.
–Ja, precis. Det var exakt vad jag tänkte.

Så det finns många alternativ.

–Så för fältstudier kan man åka utomlands?
–Ja, precis.

Det brukar vara
minst åtta sammanhängande veckor.

Och då är det
att man samlar ihop information–

–till antingen sin kandidatuppsats
eller masteruppsats.

All right. Det är bra att veta det.

Nästa fråga då:
"Allmänt bra att tänka på inför ansökningen?"

Nu har vi redan nämnt ansökningsprocessen.
Men det finns ju mycket dos and don'ts.

Vissa är officiella dos and don'ts. Vissa är:
"Det här skulle jag ha gjort, kanske."

Det är att vara förberedd och påläst.

Jag satte mig ner tidigt,
för jag visste att jag ville i väg–

–och kollade upp vilka länder, vilka skolor...

...vad de har för kurser, kriterierna för detta
och så där.

Jag vet inte hur ni...

Var ni väl förberedda
eller körde ni en sista sekunden-ansökan?

Jag är inte en person
som generellt kör sista minuten.

Men eftersom jag läste fristående–

–och därför inte läste samma termin
som dem som är på programmet... Så vi...

Eftersom det var innan pandemin
kom ju internationella avdelningen till oss–

–och höll en introduktion till...

"Tänk på det här, det här är utbyte."
Och så vidare.

Men eftersom jag inte gick på den terminen
missade jag den föreläsningen.

Så det var en ren slump att jag såg en poster:
"Glöm inte att anmäla dig till utbyte."

Och det var dagen innan. Så jag hade
ett dygn på mig att skriva min ansökan.

–Så för mig var det ganska stressigt.
–Jag förstår det.

Och mitt tips är: Tid.
Håll koll på tiden, och kolla...

Allting står ju online också.

Speciellt nu efter pandemin när
all information har funnits online, verkligen.

Så att... Och vänta inte till sista minuten,
för det är så stressigt och ångestfyllt–

–att sitta där och bara...
Motivationsbrev på två timmar.

–Det blir inte lika bra.
–Nej, precis.

Och sen nånting jag tänkte på,
det är väl också det här med...

Du kanske kan veta vart ungefär du vill.
Vilken stad eller vilket universitet.

Men det är också viktigt att kolla vilka kurser
som erbjuds på det universitetet–

–så att det faktiskt finns kurser
som du dels kan ansöka till–

–och som du kommer att ha nytta av
och tycker är intressanta.

För det kan också skifta jättemycket mellan
olika universitet, vad de erbjuder för nånting.

Ja. Också hur de erbjuder det.

För jag minns att vissa skolor hade
ett väldigt tydligt system på hemsidan.

"Är du utbytesstudent eller blivande,
gå in här."

"Du kan läsa de här kurserna.
Kraven för detta är detta."

Och sen kunde man...
De hade bara allmänt bra guider.

Sen fanns det vissa skolor där du tryckte på
"jag är utbytesstudent"–

–och sen fick du en Excelfil
med alla kurser de hade–

–hur många poäng det var och behörig...
Det var... Det gick inte att läsa.

–Så rörigt.
–Ja.

Det vet jag också att det fanns nåt spanskt
som jag kollade på–

–där de under utbyteskurserna
hade skrivit "språk – Spanglish".

Så du vet inte om du kommer att få ta kursen
på engelska eller på spanska.

Det kan ju vara bra att hålla ett öga på
om man ska åka till...

–Var var detta, sa du?
–Jag tror att det var i Barcelona.

Jag är inte säker,
men det var i Spanien nånstans.

Det kan ju vara jättekul,
speciellt om du vill öva på din spanska.

Men...att hålla koll på.

Nån kompis var i Tyskland
som läste på tyska.

Eller... Ja, dels läste på tyska, men också
var tvungen att läsa en kurs i tyska.

Så det finns vissa såna krav
beroende på vart man åker–

–om det är ett inte engelsktalande land.

Precis. Ja, så kolla språket,
det är också viktigt.

Jag vet att vissa universitet,
typ i Sydamerika–

–där säger de
att du ska vara native speaking.

För att... För att antingen...

Ja, jag vet inte. Vissa krav är bara så
för att de har mest undervisning på spanska.

–Så det måste man ha koll på.
–Precis.

Ja, och sen annat som är bra att tänka på.

Ute i god tid med allting,
kolla upp skolor och så där.

Men även: Lägg tid på ditt personliga brev,
eller statement of purpose.

Den är... Den ska bestå av vem du är,
vad du vill uppnå–

–vad du har läst och tankar kring
vad du vill göra med framtiden och så där.

Och den är svår, för där får du bara skriva...
Jag tror att det var en sida eller två.

Det är i alla fall en gräns.
Och det är jättesvårt att förklara–

–var du kommer ifrån, vem du är
och vart du ska nånstans på en sida.

Man är ju så mycket mer än så.
Så den är klurig.

Ja. Man vill ju lägga mer än, som jag då,
bara nån timme på det, för att vara säker.

Det var kanske också lite därför jag hade så
pass många val som jag rangordnade mellan.

Stressen i det. "Jag bara tar...
Ta så mycket som möjligt."

För att vara säker på att komma i väg.

Precis. Så det är också bra att rangordna rätt
och rangordna mycket...

Eller så att du har många alternativ.

Man kanske bara vill till Spanien, säger vi.

Men om man kan tänka sig Portugal,
lägg till det också.

Exakt. För man vet ju aldrig.

Men det är också nånting som jag önskar att
jag visste när jag började på universitetet.

Dina betyg kommer eventuellt att spela en roll
om du specifikt ska på utbyte.

Vill du till nåt som många vill till–

–lägg extra krut då
på att faktiskt jobba för betygen.

För annars är det lätt att bara:
"Mina betyg betyder kanske inte så mycket."

"Jag ska bara börja jobba sen."
Men att det faktiskt liksom...

Precis. Är det nåt annat som är bra
att tänka på inför?

Ja, det är väl allmänt:
Är jag beredd att åka i väg?

Hur ser min situation ut hemma? Såna grejer.

Också bara vara beredd på att det inte...

Det kan vara jobbigt också. Du kommer att få
en kulturkrock med största sannolikhet–

–och du kommer att vara...
Det är en jättekul upplevelse–

–men det kan också vara ganska jobbigt
att flytta till ett främmande land.

Så att man... Ändå veta vad man ger sig in på.

Precis, det kan ju ta nån vecka innan man
kommer in i det hela, och det känns hundra.

Men också så här...

Att inte vara rädd för att söka–

–för att man... Jag vet inte. Är rädd för
att inte hitta kompisar eller liknande.

För det är verkligen nånting som...

Det är inte ett problem, för alla utbytes-
studenter som åker till ett visst ställe–

–de åker dit utan att känna nån.
Så var inte rädd för att söka–

–bara för att du kanske inte tror
att du kommer att hitta vänner eller liknande.

Det är samma sak till universitetet.
Alla som kommer nya till universitetet...

Man är ju öppen på ett annat sätt
för att hitta nya vänner–

–för att man är i en lite sårbar situation.

Precis. Det är väldigt många som är
i samma situation. Man är inte ensam om det.

Sen om man känner att man inte riktigt är
den som gör såna här grejer–

–men ändå vill lite grann,
bara sök och gör det.

För då tvingar man sig ut ur sin comfort zone.

Och du tvingas lära känna folk
och lokala, roliga dialekter–

–och vad man äter här och vad man hittar på
på fritiden.

Så det kan vara skitnajs att bara slänga sig ut
och köra på.

Och om man verkligen inte vill, finns det
mycket internationella möjligheter i Lund.

Man kan ju vara internationell fadder.

Man kan, som jag,
plugga en internationell master.

Vi är... Jag tror att vi är 6–8 stycken av 60
som är svenskar på min utbildning just nu.

Så det finns ju andra sätt också
att få den internationella upplevelsen–

–om man inte är säker på
om man vill åka på utbyte.

Precis. Går man runt i Lund, är det mycket
studenter från andra länder här för att plugga.

Så det är
en väldigt internationell miljö i sig.

Det är det som är grejen med utbyte, det
funkar så: Vi åker dit, och så kommer de hit.

Så även om man inte åker
får man ta del av utbytet ändå.

–Det blir en bonus i kanten, liksom.
–Jamen precis.

Precis.

Ja. Vart kan man då åka nånstans,
undrar våra följare.

–Det är ju över 140 länder.
–Jättemycket.

Det beror lite på vilken fakultet man är på,
eller så.

För de har lite olika utbyten beroende på det.

Ja. Så den är jätteklurig.

Det beror på var man hamnar nånstans,
vad man läser...och vad man vill.

Om du har en valfri termin
där du ska plugga utomlands...

Vill du läsa vissa grejer, kanske det begränsar
dig till ett visst antal länder och skolor.

Så... Alltså...

Möjligheterna är nästan oändliga, faktiskt.
Så det är svårt att svara på.

Ja. Jag tror att det finns över 500 olika
universitet totalt för Lunds universitet.

Sen är det ju olika beroende på var man är
och vad man pluggar.

–Men det är väldigt många att välja på.
–Ja, verkligen.

Och det finns ju mer specifik information
på hemsidan.

Om man klickar in på varje fakultet,
ser man vilka partnerskap varje fakultet har.

Precis.

Jag kommer ihåg att ansökningsprogrammet...
Nu har jag glömt vad det heter.

Men då var det bara
en stor världskarta som dök upp–

–där det var utmarkerat: "Hit kan du åka."
Och så bara klickar du på kartan:

"Det här landet har de här universiteten
och de här utbildningarna."

Så det var jättestor hjälp.

Det är inte jättesvårnavigerat. Det känns
mycket i början, men man kommer in i det.

Ja. Nästa fråga berör boende för utbytet.

Också en klurig fråga, för det beror lite på.

–Man får hjälp, det får man.
–Ibland.

–Ibland.
–Det beror på.

–Fick du inte hjälp?
–Nej, eftersom jag åkte en av tre terminer...

...var det för kort
för att vi skulle få boende via skolan.

För deras korridorer och lägenheter
och sånt för studenter som de hade–

–motsvarande då typ AF Bostäder i Lund...

–De tillsatte bara boenden för längre perioder.
–Okej.

Så vi fick inte hjälp, mer än: "Här är
en lista på andra privata hyresvärdar"–

–"som vi rekommenderar."

Ja. Sen så...

Ibland får man hjälp via värduniversitetet.

Där jag var i Skottland hade de
jättemycket boenden på campusområdet.

Så där bodde jag,
med åtta andra i ett hus. Jättekul.

Man kan även få hjälp via...

Om man mejlar till universitetet
har de sina egna koordinatorer som sköter det.

Man kan även läsa travel diaries
från tidigare studenter, där de säger:

"Jag kontaktade de här. Det finns boenden
i den här delen av stan som är billiga."

Man kan alltid få hjälp nånstans,
är min upplevelse i alla fall.

–Hur bodde du?
–Jag bodde på... Alltså via...

Det var inte på campus, men
det tillhörde universitetets bostadsområden.

Så jag bodde strax utanför campus,
men i en...

Det var nästan som ett hotell.

Vi hade reception, biorum och allting.
Det var väldigt trevligt.

Och väldigt dyrt var det, men...

Så jag bodde i en korridor, nästan,
med fem andra personer.

–Gud, vad mysigt!
–Ja, det var det. Absolut.

Jag var ju i ett kollektiv med tre andra.
Så det var ett klassiskt brittiskt hus.

Heltäckningsmatta
och såna radhus som man ser överallt.

Och då var det nånting man hittade själv.

Det visade sig att jag bodde
med två andra svenskar. Så det var ju kul–

–men det var också... Man blev lätt isolerad
med dem man känner också.

Men det var väldigt bra.
Men som sagt, jag fick lösa det själv.

Men det fanns ju mycket, som du säger,
annan information.

Man kunde höra av sig till
sin kontakt i England: "Har du några tips?"

Jag var lite före tiden med travel diaries,
så det fanns inte så mycket sånt.

Men det fanns kontakt man kunde få
med tidigare studenter.

De hade klickat i: "Ja, nya studenter får lov
att höra av sig till mig om de har frågor."

Typ så. Ja...

Det finns ju även... Jag bodde
i ett townhouse också, som du bodde i–

–på campus, som jag sa,
med en massa andra.

Trevåningshus och ett gemensamt kök
på campus. Så det var väldigt najs.

Också väldigt dyrt.

Men... Ja.

Det löser sig ofta. Man får vara kreativ.

Jag vet att folk kollar på airbnb
och sånt också. Det kan man göra.

Såna grejer. Så det gäller att vara kreativ.
Och ute i god tid är alltid nyckeln.

–Jomen verkligen.
–Precis. Sen löser det sig ju oftast.

Och det kan ju också vara ganska lätt
att hitta boende på plats–

–om man vågar vänta så länge.

Jag kanske inte skulle rekommendera det.
Jag vågade inte göra det.

Men det kan ju också bli lite billigare
om man gör så.

Det är sant. Det är väl bara
en personlighetsfråga egentligen.

Precis, verkligen.

Sen så... Detta har vi ju gått in lite på–

–men hur långt i förväg man måste ansöka
för att få åka på utbytestermin.

Det är ganska långt innan.

Jag tror att vi sökte ett år i förväg.

För oss tror jag att det beror på
om det är höst- eller vårtermin.

För du söker alltid typ i november, december
eller nåt sånt. Oavsett vilken termin du åker.

Så jag sökte i november, december–

–för att sen åka i september-oktober
året efter.

Så för oss tror jag att det alltid är där.

Men det är väl också lite olika, tror jag,
från del till del av universitetet.

Jag tror också, om jag inte missminner mig–

–att det handlar lite om
om du ska åka inom EU eller utanför.

För ska du utanför EU vet jag att du behöver
söka också i mer god tid kanske...

–...än i annat fall.
–Det är lite andra deadlines.

Ja, vi sökte på höstterminen.
Och sen åkte jag på...

–På höstterminen.
–Höst eller vår? Höst?

–I höstas.
–Ja, just det.

Yes. Och då sökte vi typ ett år innan.
Kanske lite mindre. Nåt sånt.

Men det känns som en evighet.
Man vill verkligen ha beskeden.

I och med pandemin sa de: "Du har blivit
antagen, du kommer att få åka."

Samtidigt var det flera gränser
som stängde ner, och de öppnades igen.

Det händer mycket på ett år
under en pandemi.

Så det var alltid: "Ska jag packa väskan,
ska jag köpa grejer för att preppa?"

Men ja, allt kan hända.
Det gick bra i alla fall.

Så skönt. – Hur var det för dig
med pandemin om du var där?

Ja, precis.
Jag åkte ju vårterminen 2020.

Och det var ju
precis då när pandemin slog till. Så jag...

Vilket är jättetråkigt, men jag kunde faktiskt
inte fullfölja hela min termin på plats.

Utan jag var i Sydney i ungefär två månader.

Och sen fick jag fullfölja kurserna
från Sverige, helt enkelt.

Det var ändå ganska bra upplägg där. Jag
tror att vi kommer till hur studierna såg ut–

–men att vi fick... Det är en väldig
tidsskillnad från Australien och hit.

Men det var ingenting... Utan allt var
förinspelat och så där, så att vi kunde...

–Gud, vad smidigt.
–Ja. Jag hade en tenta. Under natten.

Typ mellan 1 och 4. Så det var lite jobbigt.
Men i övrigt funkade det bra.

Så, ja: Pandemin påverkade verkligen
mina utbytesstudier.

Så det var ju synd, men...ja.

Det är lite skumt att du fick åka hem.

Jag tänker att när man är där är man ändå
en del av befolkningen, på nåt sätt.

Men jag vet också kompisar
som var i Singapore och så–

–som också fick åka hem
efter några månader.

Det var mycket fram och tillbaka:
"Ska ni stanna, ska ni åka hem?"

Precis. Jag tror att de landade i att om man
kunde fullfölja utbildningen på distans–

–rekommenderade de att man skulle åka hem.

Det var också så himla osäkert med vad...
Vad var pandemin, liksom?

Det var innan man visste nånting, så det var
bara: "Svenskar, snälla, kom hem."

Precis, ja. Ja.

Ja... Vad har vi mer för kuligheter?

Hur mycket man behöver spara ihop
innan man åker, har vi fått in också.

–Det är jättesvårt att svara på.
–Det är jättesvårt att säga en exakt summa.

Jag har ingen aning om vad jag sparade.
När man väl visste att man skulle på utbyte–

–var det klart att man hade
en liten annan tanke på att spara pengar.

Men då, som man... Alltså,
vi som åker inom EU får ju Erasmus-bidrag.

Man får CSN. Man får...

Man kan söka utökat CSN, så att man får
extra just på sin utbytestermin också.

Jag tror att jag nästan gick plus/minus noll.

Kanske lite minus, för att man ändå reser lite
när man är på utbyte.

Men alltså...

...jag tyckte att det var en ganska bra grund
att stå på när man åkte på utbytet.

Ja. Jag sparade inte ihop jättemycket–

–för jag visste att jag hade CSN och Erasmus
för min del.

–Men det är dyrt i UK.
–Det är det.

Och jag åkte på utbyte dels för studierna,
men också för att kunna uppleva landet–

–träffa folk
och låta dem guida mig i sitt hemland.

Och det kostar att resa, upptäcka
städer, vara med på evenemang och så där.

Så det är alltid bra att spara pengar,
oavsett om man inte ska åka.

Man ska alltid spara pengar.
Så jag skulle nog ha sparat mer.

Det gick bra, men det hade varit gött
att ha lite extra pengar också.

Ja, verkligen. Jag kunde inte söka Erasmus
i och med att jag var utanför EU.

Men som sagt,
det finns ju andra stipendier att söka.

Jag gjorde inte det, av nån anledning
som jag inte kan förklara i dag.

Men...ja, CSN blir ju lite tajt, kanske,
enbart–

–om man inte har stipendium
eller sparpengar.

Jag kan ju säga att nästan hela min hyra
gick åt... Hela CSN gick till hyran, ungefär.

Så det kan ju absolut vara positivt
att ha nånting... Ha en extra buffert.

Ja. Jo, speciellt när man flyttar utomlands.
Man vill ju ändå inte...

Man vill ju ändå ha nånting
att ta sig hem på. Lite så.

Men sen beror det ju jättemycket på
vad man vill göra när man är där.

Är man bara där för studierna,
klarar man sig absolut på CSN–

–men vill man, som sagt, resa runt
eller hitta på en massa grejer...

Det blir lite svårare då.

För att återkoppla till en annan fråga
som vi hade tidigare:

Man åker ju i väg
efter att ha varit student här ett tag–

–vilket i det här fallet är positivt
ifall det är knapert med pengar.

För du måste
lära dig att överleva som student först–

–och sen kan du åka i väg till ett dyrt land–

–och sen så lär du dig:
"Pasta är rätt billigt." Pasta och pesto, typ.

Så det är inte bara studierna
man preppar med, utan det är även survival.

Men det tycker jag är... Återigen, det är
klart att det inte är...proportionerligt–

–men man får ju...

Erasmus... Det finns tre olika nivåer att få
beroende på hur dyrt landet du åker till är.

Så för England, eller hela UK, är det...

Eller i alla fall var det
det högsta Erasmus-bidraget.

Sen får du 70 % innan eller när du åker,
och sen får du 30 % när du kommit tillbaka.

Så de är lite sneaky. Du får inte hela summan
förrän du har kommit tillbaka–

–och så får man göra ett litet språktest–

–för att de vill se att du inte har blivit
sämre på engelska medan du varit i England.

Men... Så det är lite så:
Man måste kunna hantera pengar också.

För du får 70 % av ditt stipendium
innan du åker.

Så man måste planera lite. Det är inte så att:
"Shit, jag har skitmycket pengar nu. Gött!"

Ja, det var verkligen en boost när man fick
CSN och stipendiet från Erasmus.

"Det här kommer att gå bra." Och sen så...

Jag hade också utökat CSN,
så jag fick lite extra pengar.

Men sen när det första stipendiet var slut,
eller delen av stipendiet, då blev det tufft.

Då mejlade jag dem: "När får jag resten?"

De svarade: "Du måste komma hem
och avsluta dina studier."

Och jag tänkte: "Okej..."
Dags att köpa pasta, liksom.

Men ja, man får vara smart.
Och sen så... Har man tur...

I mitt kollektiv var alla väldigt generösa.

Man kunde låna matvaror av varandra
om man inte hade nånting där och då.

Så det var grymt. Det var väldigt bra.

Jag kom på en annan grej också
angående CSN.

Man kan ju söka lån
för flygresa, visum och sånt också.

Det är en separat, och då får du ju det
innan du åker i väg på utbytet.

Så det kan också vara värt att tänka på ifall
man är intresserad av det eller behöver det.

–Sökte du det till...?
–Jag sökte för flygbiljetten, gjorde jag.

–Det känns ju ändå rimligt.
–Ja, speciellt till Sydney.

–Det är ju ganska kostsamt att flyga.
–Precis.

Jag vet inte vad jag betalade till...

Men du kan ju... Några hundra spänn
kan du komma på till UK.

Men jag tänker så här:
Du kanske inte drar ett Ryanair–

–om du ska ha med dig packning
för ett halvår. Det känns lite risky.

–Folk skickar ju kartonger som kommer efter.
–Ja, det är sant. Det är i och för sig sant.

Jag hade en mamma och en syster
som ville resa själva dit.

"Ta med detta, detta och detta. Nu börjar det
bli vinter här. Jag behöver en jacka."

Typ så. Och man skickade med saker
som man inte hade använt på två månader.

"Okej, jag kommer kanske inte att gå på nån
bal här. Jag kan skicka tillbaka klänningen."

–Typ så.
–Precis.

För det är skillnad, tyckte jag, på student-
livet i Lund versus i alla fall i England.

Till exempel med sittningar. Vi hade
inget sånt. Det vet man ju inte innan.

Nej, vi hade inte det heller.
Jag tänkte: "Ska jag packa kostymen?"

Jag gjorde inte det.
Den fick inte plats, så jag chansade.

–Det känns som det bättre alternativet.
–Ja, det behövdes inte.

Jag tänkte att jag får hyra på plats
i så fall.

Jag hade också familj som hälsade på
och bad dem ta med grejer jag behövde.

–"Marabou också".
–Svenskt godis och sånt där.

Det fick jag också: Svenskt godis.
Gott & Blandat och så där.

Ja. Sen finns ju Ikea i de flesta städer.
Eller länder i alla fall.

–Jag var också i väg på Ikea.
–Vi drog julbord på Ikea.

För det hade de.
Och vi var där så pass långt...

Så det var svenska gänget
plus några andra som aldrig hade ätit julbord.

–"Det är klart ni ska med!"
–Kul.

–Ja.
–Det var nog alla tittarfrågorna, i alla fall.

Ja, det är ju alltid så: Missade vi nånting,
skicka ett meddelande på Instagram–

–eller... Vi har en blogg. Eller Snapchat–

–om ni har några andra frågor
som ni inte fick svar på i den här delen.

Precis. Frågor är alltid välkomna.

Det vi ska prata om nu är då väl på plats.

Och det är då hur studierna ser ut,
den sociala aspekten–

–och allmänna skillnader mot Sverige
och Lunds universitet.

Ja, studierna.
– Du började prata om det lite innan.

Hur det såg ut,
i och med att du påverkades av...

Ja, precis. Det jag kan säga är väl
att det var ganska stor skillnad mot LU.

Det var att jag var van att läsa
en kurs i taget.

Men i Australien läste man
fyra kurser parallellt.

Och det som blev jobbigt var väl också
att alla kurserna examinerades samtidigt.

Och det var också ganska stora uppgifter, ofta.
Så det var lite svårt att hitta en balans.

"Vad ska jag prioritera nu?
Hur ska jag lägga upp allting?"

Så det var väl den största utmaningen,
tycker jag.

Jag vet inte hur det såg ut för er.
– Du läste väl också parallella kurser?

Ja. Jag läste tre parallellt.

Och det var... Jag tyckte att det var
stressigt, just för att... Det var inte...

Belastningen var ju 100 %,
som när du läser en kurs här hemma.

Men det var inte lika koncentrerat,
så de delade upp det. Men ändå:

Sitta med kalender fram och tillbaka: "När har
jag seminarium där, när har jag det där?"

Jag var inte ett fan av det,
men det gick ihop sig efter...

En månad in fattade man hur det gick till.

Men tre kurser parallellt, och allt var
digitalt i och med att det var under pandemin.

Vi hade kanske tre seminarier på plats.

Men jag ville ändå komma i väg,
så jag satt på campus i mitt rum–

–och var på digitala föreläsningar. Rätt värt.

–Hur såg det ut för dig?
–Vi hade...

–Jag läste sex kurser parallellt.
–Oj.

Alla under hela... Men sen var terminen
bara två och en halv, tre månader.

Så det var jättemycket.
För det var 30 hp på två och en halv månad.

–Men gud... Shit.
–Men det är ju vad som är normalt för dem.

Så det var ju fortfarande...

Det var ju inte
som om du hade läst 30 högskolepoäng–

–på Lunds universitet
på två och en halv månad.

För det är så deras skola är upplagd.

Så det svåraste var ju som ni sa:
"Vad ska jag prioritera nu?"

"Vad... Hur ska jag lösa detta?"

Sen hade de sina tentor i januari.
Men eftersom terminen slutade i december–

–fick alla utbytesstudenter skriva uppsatser
i stället.

Och det var ganska najs, för man fick frågorna
på första eller andra föreläsningen.

Så hade man för avsikt att resa lite, kunde
man börja skriva på en uppsats ganska tidigt.

Beroende på ämnet. Kan man inget om ämnet
får man naturligtvis läsa lite kurslitteratur–

–och gå på alla föreläsningarna
innan man kan börja. Eller i alla fall många.

På nån av kurserna som var en grundkurs–

–där kunde vi börja skriva det
efter tre, fyra föreläsningar–

–så att man kunde preppa, i alla fall,
och planera lite.

För då var det ju...
Vi hade en tenta och fem inlämningar.

Så det var väldigt annorlunda.

Jag hade nog inga...

Jag hade en tenta som var
en tjugofyratimmarstenta.

Man hade 24 timmar på sig.

Man fick den, och från att man fick den
hade man 24 timmar på sig att lämna in den.

Annars var det bara inlämningar
där man hade kanske nån vecka på sig.

Så det var mycket skriva.
Väldigt mycket skriva.

Men det tyckte jag var väldigt najs också,
för man får öva på att skriva på engelska.

I alla fall min kandidat var helt på svenska.
Nu är mastern på engelska.

Men det var ju ett väldigt bra sätt att öva på
att formulera akademisk text på engelska.

–Ja, verkligen.
–"Thus" och "henceforth" och alla de där.

–"Furthermore".
–"Furthermore". Ja.

Jag föredrar att skriva på engelska, faktiskt,
så det var inga problem där.

–Vokabulären känns större på nåt sätt.
–Det håller jag med om.

Absolut. Men jag tänkte på
hur era kurser examinerades och så.

För vi hade... Alla kurserna...
Eller alla inlämningar och så som vi hade...

Jag tänker på...
När jag pluggar på LU, då brukar det vara:

"Jag har en tenta.
Failar jag den, då blir det en omtenta."

Men i Australien var det i alla fall som så–

–att du hade flera inlämningsuppgifter
under en och samma kurs.

Och du behövde inte klara alla.
Utan du kunde kanske få underkänt på en–

–men sen kunde du få A på en annan
och sen vägde de ihop i slutet–

–och så fick man då sitt betyg.
De räknar ju procent där.

–Hur såg det ut för er?
–Jag vet att de gör samma sak i Frankrike.

Så jag vet att det finns såna lösningar
i Europa.

För mig var det allt eller inget på en uppsats.

Jag har för mig att de hade
nån form av koll på närvaro också.

Nu var detta innan pandemin,
så det var en helt annan...

Var du sjuk, "ej på föreläsningen", liksom.
Det kanske inte är riktigt likadant längre.

Men... Så vi... Jag vet att det var
nån form av koll på närvaro.

Du kunde kanske missa tre eller fyra
föreläsningar, men mer än så... Just för att:

"Du är utbytesstudent,
du är här för att plugga."

"Visst, du kan resa också,
men vi vill att du är här."

Men...nej, så det var allt eller inget
på en inlämning.

Vi hade också procent. 1 till 100.

Och...då kunde du...

Det var konstiga gränser just i Skottland,
för där var det...

Man kunde få...40 poäng, alltså 40 %,
och ändå ligga på godkänt.

Jag tror att det var det lägsta.
40 eller nåt sånt.

Men sen var det också så att de tog allting
och vägde samman på nåt sätt.

Så det får man sätta sig in i.
Det satte jag mig in i... Jag bara antog...

De sa: "Det är 1 till 100."
Jag tänkte: "Det är lugnt."

"Så länge jag håller mig över 50 hela tiden
är jag fine."

Det är ju tentor i Sverige ofta.
50 % så är du godkänd.

Så tänkte jag, men sen när jag fick mitt
transcript efter att jag hade kommit hem–

–det var bara ett par veckor sen, faktiskt –
med mina betyg–

–stod det förklarat exakt hur det gick till och
var gränserna gick. Det visste inte jag innan.

Så jag hade klarat mig, men det var först
när jag kom hem ett par månader senare–

–som jag insåg att jag var fine.

Men sen... Det vet jag att i Frankrike,
där har du... I alla fall...

Det är ju olika från skola till skola.
Det är det inom Sverige också–

–och inom olika fakulteter
har de lite olika sätt att betygsätta på.

Men jag vet om vissa skolor i Frankrike
där de har fem, sju olika former av att kugga.

Så godkänt är...säg 10. Men sen har du
9, 8, 7 ner till 0 som är olika nivåer av kugg.

Och det är för att de drar ett average
i slutet på nåt sätt där också.

Så det gör inget... Kuggar du nåt där,
är det en ganska bra kuggning. Typ så.

Det var en kompis som berättade det för mig
när jag berättade att jag skulle hit.

Bara... Så när man pratar med lärare om det:
"Men det här är ju bra."

"Men jag klarade inte tentan."
"Du fick en åtta. Det är ändå..."

Oj! Intressant.

Ja. Så det finns ju jättemånga olika sätt
att göra det på.

Vi hade "fail" och "marginal fail",
och sen "pass" och sen så här...

Det är kanske också för att man ska veta
var man ligger till nästa gång. Jag vet inte.

–Men det är lite skumt, kanske.
–I alla fall om man kommer från Sverige.

För här har vi... Standarden är typ 50 %
och så är du godkänd.

Vissa tentor som man har är det ju högre på,
eller lägre för den delen.

Men att man ändå har nåt som är standard–

–och så kommer man till ett nytt land och
en ny skola där de har helt annat på allting.

Sen så har jag också... Då när jag pratade
med dem jag bodde med i Skottland–

–för de var från USA, Skottland, Irland
och så här...

De sa
att det beror lite på var man är nånstans.

Det kan skilja sig från skola till skola inom
samma land hur hårda de är med gränserna–

–vilket är väldigt intressant.

Så vissa är det inte så noga med,
och vissa är väldigt elitistiska skolor–

–där det är mycket högre krav.
Så det diffar också, så klart.

–Sånt är ju jätteolika.
–Ja, verkligen.

Den sociala aspekten, som är superviktig
och en del till varför jag åkte, i alla fall.

Hur var det för er?

Vi hade nånting som kallas för O Week –
eller Orientation Week.

Och det är typ som en universitetsnollning,
skulle man väl kunna säga.

Så det var första veckan när man kom dit. Jag
tror att den började veckan innan studierna–

–och så höll den på...strax över en vecka,
en och en halv. Nåt sånt.

Vi gjorde aktiviteter.
Det var för alla utbytesstudenter.

Vi var på sightseeing och vi bowlade.

Karaoke är en jättestor grej i Australien,
så det var många karaokekvällar.

Men det var också en massa poolpartyn
och en massa olika aktiviteter–

–för att man skulle se stan–

–bekanta sig med campus–

–och skaffa vänner, helt enkelt.

Så vi hade det.
Jag antar att ni hade nåt liknande, kanske?

–Ja...
–Eller nu var det ju corona för dig.

–Ja, just det.
–Ja, fast vi hade ändå...

Okej, det lät väldigt najs med poolparty,
men vi hade inte det i Skottland.

Men det vi hade var också
liknande Orientation Week.

Det hette Freshers' Week.

Och det var en vecka – kanske lite mer –
där man kunde köpa biljetter till evenemang.

Och då var det typ klubbar,
det var quiz night kanske...

–Trots pandemin?
–Ja. Just med Skottland var det så...

...att på bussar,
inomhus i butiker och affärer–

–på bibliotek och inne på skolan
var det munskydd som gällde.

Gick du på klubb,
behövde du inget munskydd.

–"Det är ett personligt val."
–Ja, det var lite så.

Sen så... Grejen var
att de skulle kolla ens covidpass och sånt.

Det gjorde de väldigt sällan.

Men vi hade ändå evenemang,
men då var man tvungen att...

Man testade sig hela tiden.

Så om man skulle på en klubb
på campusområdet där jag bodde–

–då var man tvungen att göra
ett antigentest – ett snabbtest–

–som man fick hem gratis från skolan.

Och så visade man upp bekräftelse-sms:et
och så fick du komma in. Så det var ju bra.

Det vet jag att de gjorde i Nederländerna
i höstas.

Ja, okej. – Så det är ju ett bra system,
men jag vet att...

–Det är ju inte 100 %.
–Nej.

Många fejkade de sms:en för att de
inte pallade att ta testen. Såna grejer.

Men det är ju ändå... Om man pratar om det
sociala är det skönt att det fanns möjlighet...

Definitivt. Jag var på en del såna evenemang.
Men sen så...

Stirling var också ett...
University of Stirling är en idrottsskola.

Så de har över 100 olika social clubs.
Och då var det så här...

Alltså idrottslag, det kan vara...
grejer som politiska organisationer–

–det kan vara typ Nordic Society,
såna grejer.

Men oavsett vad det var för typ av society
var alla välkomna ändå.

–Så jag valde att spela lacrosse.
–Nej, vad kul!

Det var väldigt kul.

Aggressiv sport, man är ofta blåslagen.

Men det var just för att jag ville
komma in i nån typ av gemenskap.

För jag bodde ju med folk – jag umgicks
med dem – men sen hade jag även mitt lag.

Och vi spelade matcher tillsammans
och tränade två gånger i veckan.

Vi hade aktiviteter. Kanske pubrundor,
klubbar och såna grejer.

Fundraiser, quiz night. Väldigt kul.

Så det var... Det lade jag väldigt mycket tid
på, just de aktiviteterna.

Vi hade också såna klubbar och societies.

Vi hade också Nordic Society.
Jag var med i den.

Det var lite kul, de anordnade nån...

Vi fick kanelbullar och mjölk nån gång.
Såna svenska grejer.

Och sen... Det som var väldigt kul med såna...
Det fanns en för utbytesstudenter...

Det fanns ju massvis med olika,
så jag var med i flera stycken.

Men vi hade en då...när vi fick åka och surfa.

Så det var jättehäftigt,
så vi fick en betald surflektion. Svinkul.

–Jag lyckades stå på den.
–Wow!

–Bra jobbat.
–Tack. – Så det finns ju jättemycket olika.

Ja, jag tror att det är ganska vanligt. Det är
väl lite motsvarande nationerna i Lund.

Vi hade också fullt med olika såna:
Teater, vi hade wine tasting som vi gick på...

För det var ju skitbilligt i England.

Och sport av diverse slag. – Det var också
en ganska stor idrottsskola som jag gick på.

De hade ett jättenajs gym, bland annat,
just därför.

De hade specifika avdelningar
för att testa syresättning och så.

Det var verkligen high tech.
Så sånt var jättekul.

Sen var vi...
Jag vet inte om det var samma för er–

–men eftersom man hade den här nollningen
eller motsvarande – introduction week–

–så träffade man mycket utbytesstudenter–

–och sen träffade man utbytesstudenter
som de hade träffat–

–och så blev det att man umgicks
väldigt mycket med andra utbytisar.

Så för mig var det...

De flesta jag lärde känna
som jag fortfarande har kontakt med–

–är andra...inte-britter. Så att säga.

–Jag vet inte om det var samma för er.
–Jo. Jag träffade...

Typ min första eller min andra kväll, kanske,
var jag bjuden på en fest inne i stan.

Och där träffade jag andra utbytesstudenter,
som kände den här tjejen då–

–som var från Spanien,
och en var från...Holland.

Och då började vi umgås jättemycket.
Så det var mycket nätverkande.

Att träffa nytt folk. Så absolut.

–Det går om man vill. Man får ge sig ut, bara.
–Jomen precis.

Ja...andra sociala aspekter.
Det finns jättemycket att göra.

Är man väldigt social, spelar det ingen roll
ifall det finns societies och sånt.

Men jag skulle säga att oavsett...

Det bästa sättet att träffa folk på
är att gå med i nånting.

Om det är lacrosse bara för att testa på–

–eller om man väljer nånting
för att man redan tycker att det är kul.

Säg att du håller på med teater
hemma i Lund och så finns det nåt där–

–bara gå med för att lära känna folk, och
sen kommer det att gå därifrån, antagligen.

Exakt. Och det känns ju
som om det alltid finns nånting för alla.

Det finns ju en väldig vidd
vad det gäller såna typer av klubbar.

Jag vet att det fanns en Harry Potter-klubb
om man var intresserad av det–

–så jag menar, det är...

–Det finns allt möjligt.
–Det hade vi också.

–Hade ni det?
–Vi hade ett quidditchlag på skolan.

–Det hade vi också!
–Så sjukt.

Det var på en gräsmatta
framför där jag bodde.

Och så kollade man ut ibland, och så var det
folk med kvastar som sprang på gräsmattan–

–och kastade bollar i ringar.

Vi hade också det på vår.

Ja, så verkligen allt möjligt.
– Det var inte det du gick med i?

–Nej.
–Lacrosse-quidditch?

Jag hade ju kunnat testa,
för de har ju prova på-dagar.

Men lacrosse kändes ändå
som om det var nåt väldigt unikt.

Det är ingenting man spelar i Sverige
så mycket.

Så det var ett skitbra sätt
att komma in i kulturen där och så.

Ja.

Jag tänkte: Allmänna reflektioner och
tillbakablickar. Vi börjar närma oss slutet.

Så allmänna lärdomar. Nånting där?

Jag kan ju säga en. Det var ju i och med
att mitt utbyte blev lite avbrutet.

Jag fick fullfölja utbildningen, men jag fick
inte vara på plats i Australien. Det är väl...

Jag åkte dit med inställningen: "Jag ska vara
här i fem månader, jag har all tid i världen."

Det var vissa grejer där man tänkte: "Jag gör
det sen, jag har lite mycket plugg nu."

Eller: "Det är lite dåligt väder,
vi tar den där hiken en annan gång."

Och sen var jag tvungen att avbryta
och åka hem, så den tiden kom inte.

Så jag känner att det var många grejer
som jag hade planerat att jag skulle göra–

–men som jag sköt upp, för jag tänkte:
"Jag har all tid i världen."

Och sen har man faktiskt inte det. Så det är
väl bara att ta till vara på den tid ni har.

Det skulle jag säga
även om jag var där en hel termin.

Det finns saker... Nu är England
inte så långt bort, så det går att lösa.

Men det är fortfarande saker som man... "Jag
skulle ha stuckit dit när vi snackade om det."

Men det är också en del av äventyret.
Jag hade en bucket list i Skottland.

"Jag ska ut och vandra i bergen."
Det gjorde jag en dag.

För vi bodde vid en massa berg,
så vi kunde klättra upp där.

Men det blev ingen lång hike.
Det blev inte att bo i tält.

Men no regrets, helt ärligt,
för de här aktiviteterna byttes ut mot annat.

Det är ju dels skola.
Det är ju därför man är där.

Men också att folk drar med en på grejer–

–som man kanske inte var beredd på
att man skulle vara med om.

Så man ska inte ha, tycker jag i alla fall,
en struktur på:

"Jag ska åka dit, och jag ska göra
det här och det här och det här."

Utan låt det ske det som sker.

–Bara go with the flow lite.
–Ja, det är sant.

Ja... Alltså, lärdomar man har med sig,
den är svår.

Men ni har täckt det mesta, tror jag.

Och det kan ju låta klyschigt, men man
utvecklas ju väldigt mycket som person.

Man växer mycket, faktiskt,
genom att åka i väg på utbyte.

Precis. Som person men även som student.

–Man får ett nytt perspektiv.
–Absolut.

Jag läser ju kommunikation och valde att läsa
mycket marknadsföring i Skottland.

Och då pratar man också om marknadsföring
i UK.

Så man får det perspektivet
snarare än det svenska perspektivet–

–och målgrupper
och hur konsumtion fungerar där man är.

Så det är jättebra, tyckte jag.
Det var intressant.

Precis, och bara det engelska språket,
som du pratade lite om tidigare.

För jag var ju van vid
att ha all min kurslitteratur på engelska–

–men jag hade ju aldrig tidigare skrivit
en hel uppsats på engelska.

Så man växer ju mycket i det också
och lär sig mycket.

–Det håller jag med om.
–Precis.

Har man ångrat nånting?
Är det nånting man skulle ha ändrat på?

Jag tänkte lite på det. Jag...

Det är inget jag känner väldigt starkt
att jag hade ändrat, men...

...jag hade kanske tagit nån kurs mer
som britterna tog.

För nu var det väldigt mycket utbyteskurser–

–vilket betyder att man, som jag sa innan,
träffade väldigt mycket utbytesstudenter.

Det hade varit kul
att läsa nånting med britterna–

–så att man också kanske var
i ett grupparbete där–

–och lärde känna nån som kunde
visa en runt i Birmingham, till exempel.

Men nu var det
väldigt mycket andra utbytesstudenter, så vi...

Å andra sidan utforskade vi allting själva
och fick ett annat perspektiv.

Så det är det jag menar. Det är kanske inget
som jag känner starkt: "Det här ångrar jag."

Men det hade varit ett kul alternativ.

Ja, jag tror inte att jag ångrar så mycket,
faktiskt.

Allting ledde till nånting annat
som var väldigt kul ändå.

–Ja.
–Lite äventyr och så där.

Nånting man gjorde bra när man var där...

Det var väl just att man engagerade sig
och var med i nåt society–

–och att man tog chansen att vara social–

–fastän man tekniskt sett kunde sitta hemma
hela dagen i och med att det var digitalt.

Så våga. Det är ofta man...

Just i Skottland är dialekterna ganska grova
och svåra att förstå–

–så det var ofta man inte förstod
äldre människor.

Men det är ändå kul att sitta och snacka med
en taxichaufför som berättar om sitt liv–

–på jättegrov Scottish English.

Men ja, allt är bara kul. Såna grejer.

Ett tips är väl också att försöka ha
en bra balans mellan det sociala och plugget.

För det känner jag,
om man ska gå tillbaka till ångra-delen–

–att jag tyckte att det var lite svårt–

–att ställa om från hur jag var van att plugga
här till hur jag skulle plugga i Australien.

Så jag känner att i början
hade jag inte direkt nån jättebalans–

–utan jag känner
att jag lade kanske lite mer tid på plugget...

Jag säger inte att man inte ska plugga,
för det ska man absolut göra.

Men det är också väldigt viktigt
att ha den här balansen och det här sociala.

Jag önskar att jag hade kommit in i det, eller
att jag hade hittat den balansen lite tidigare.

Sen är det inte så
att det påverkade jättemycket–

–men det är väl nånting som man kan försöka
strukturera upp eller planera ganska tidigt.

Det är nånting också som är ganska najs.

Många, i alla fall fakulteter i Lund...
När man har varit på utbyte...

I stället för att...
Säg att du fick ett C i en kurs–

–så skriver de in det i det svenska systemet
bara enligt godkänt eller underkänt.

Så det kvittar vilka betyg du får när du är
på utbyte. Ofta. Inte alltid, men ofta.

För att det bara blir godkänt eller underkänt
i det svenska systemet.

Så oavsett om du fick ett A eller ett D
är du godkänd på kursen–

–och det är allt som betyder nåt.

Precis. Ta det seriöst, för att...

–Ja, jo. Naturligtvis.
–Man ska alltid ta det seriöst.

–"Sikta på E."
–Precis. "Gör så lite som möjligt." Nej.

Ja. Man ska hinna ha kul, men balansen
som du pratar om, den är väldigt svår.

Det går. Det är överkomligt.
Men grejen är att du ska... För mig...

Jag fick ju välja vad jag ville läsa.
Vilka kurser.

Och då valde jag
att nischa mig in i marknadsföring–

–för det är det jag vill jobba med.

Och om du då inte tar vara på
det du nischar in dig på–

–då skjuter man sig själv i foten.

För sen på arbetsmarknaden är det
väldigt attraktivt att ha varit utomlands–

–och att du har kunnat läsa...

Att ha kompetensen
när du läste för att lära dig.

Det är klart att det är väldigt viktigt att
ta del av utbildningen du får när du är där.

Jag tyckte att det var
en helt fantastisk möjlighet att läsa annat.

Jag läste en kurs i eventplanering.
Det finns inte i Lund.

Eller typ forensisk psykologi.

"Jag, som kommunikatör? Okej."

Så det är en väldigt fin möjlighet
att läsa andra saker också, tycker jag.

Och det är klart att man ska läsa det då.

Men just för den här balansen,
att komma ihåg ändå.

Precis.

Ja. Mycket gött snack, mycket bra information.

Jag tror att vi är färdiga där om ni inte har
nåt mer att tillägga. Nåt sista tips.

–Sök, spara pengar. Våga söka.
–Det är kul.

Ja, precis. Våga söka.
Det är väl det som är min framför allt...

Precis,
utnyttja chansen när man ändå har den.

Jag vet folk som säger
att de läste kandidaten i Lund–

–inte åkte i väg och ångrar det.

–Så ta tillfället i akt.
–Ja, verkligen.

–Och allting löser sig faktiskt.
–Är det nånting vi har missat nu...

...är det bara att höra av er
på Instagram eller Snapchat och fråga.

Det finns verkligen inga dumma frågor
när det kommer till utbyte.

–Speciellt om du är osäker på nånting.
–Precis.

Och mer info om just utbytesstudier finns–

–på lu.se/studera/
internationella-mojligheter/utbytesstudier...

...om ni vill ha mer information.
Ifall vi har missat nåt i dag.

–Annars finns vi som sagt på sociala medier.
–Ja.

Tack för oss! Hoppas att vi ser er här
i höst längre fram.

–I korridorerna.
–I korridorerna.

Och att ni tar chansen och söker utomlands.