Inträdesrätt vid finansiell leasing. Konkursboets möjlighet till inträde på leasetagarsidan i gäldenärens finansiella leasingavtal

Författare

Sten Brunnström

Summary, in English

Ämnet för arbetet är konkursboets inträdesrätt på leasetagarsidan i gäldenärens finansiella leasingavtal. I syfte att kunna dra slutsatser kring gällande rätt på området genomförs en rättsutredning enligt traditionell juridisk metod. Inledningsvis redogörs för dels finansiella leasingavtal som avtalstyp och dels inträdesrätt i allmänhet. Inom redogörelsen för finansiella leasingavtal som avtalstyp behandlas översiktligt bland annat den finansiella leasingens funktion, standardavtalsklausuler av betydelse för inträdes-situationen, gränsdragningen mellan finansiell leasing och avbetalningsköp samt sakrättsliga förhållanden vid leasetagarens konkurs. Den sista punkten framhålls i arbetet som central för bedömningen av konkursboets behov av inträde i avtalstypen. Vid redogörelsen för inträdesrätt i allmänhet redovisas förutom den grundläggande regleringen också vilka skäl konkursboet kan ha till att önska inträda i finansiella leasingavtal samt vad som gäller i fråga om inträdesrätt i avtal om köp av lös egendom och hyra av fast egendom. Därefter behandlas ämnet för arbetet utifrån två frågeställningar: finns det en inträdesrätt för konkursboet på leasetagarsidan i finansiella leasing-avtal? och hur är i så fall denna rätt utformad? Inom den första fråge-ställningen befinns konkursboet kunna antas ha en inträdesrätt på lease-tagarsidan i finansiella leasingavtal genom en analog tillämpning av reglerna för avbetalningsköp och lokalhyra. Stödet för slutsatsen baseras till stor del på uttalanden i doktrin och utredningar, och slutsatsen anges därav inte kunna benämnas gällande rätt. Inom den andra frågeställningen undersöks hur konkursboets inträdesrätt kan vara utformad. Detta sker, i enlighet med vad som är brukligt på området, genom avvägningar mellan reglerna för avbetalningsköp och lokalhyra. Konkursboets inträde i finansiella leasingavtal befinns härvid bland annat innebära att konkursboet fullt ut ersätter gäldenären som leasetagare, varvid detta fullgör sina skyldigheter med konkursmassan från och med konkursbeslutet. Någon skyldighet att, utöver massaansvar, också ställa säkerhet finns i normalfallet inte. Genom inträdet får konkursboet tillgång till leasingobjektet, vilket dock inte utan medgivande kan ingå i en överlåtelse av verksamheten. Om konkursboet inte inträder i det finansiella leasingavtalet utgör leasegivarens fordringar på leasingavgifter från och med konkursbeslutet konkurs-fordringar. Leasegivaren har dock möjlighet att genom uppmaning tvinga konkursboet att välja mellan att återlämna objektet inom en månad och att bli massaansvarigt för leasingavgiften från och med konkursbeslutet. Konkursboet befinns inte ha någon möjlighet till partiellt inträde, utan är tvunget att åta sig massaansvar även för tidigare avgiftsfordringar för att inträdet skall få hävningsförhindrande verkan. Huruvida inträdesrätten är tvingande eller dispositiv befinns följa av hur köplagens bestämmelser uppfattas, vilket dock anges vara osäkert. Arbetet innehåller även ett avsnitt de lege ferenda där ämnets framtida utveckling diskuteras.

Avdelning/ar