The Use and Abuse of Patents – Evergreening in the Pharmaceutical Sector

Denna uppsats behandlar några av de frågetecken som uppkommer vid tillämpningen av artikel 102 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i förhållande till evergreening av läkemedelspatent. Begreppet evergreening syftar till ett flertal olika patentstrategier som har för avsikt att förlänga den privilegierade position som en patenthavare åtnjuter när hans eller hennes produkt skyddas av ensamrätt. Med tanke på de vinster som ett framgångsrikt patenterat läkemedel kan ge generera är det inte konstigt att evergreening är vanligt inom läkemedelsbranschen. På senare tid har läkemedelsbranschen genomgått stora förändringar då flera lukrativa storsäljande läkemedel har förlorat patentskydd. Även om företagen investerar pengar på forskning och utveckling verkar de ha svårt att lansera nya läkemedel. Till följd av detta blir företagen allt mer beroende av sina befintliga patent och gör sitt yttersta för att maximera vinsterna från dem. Denna situation kan leda till evergreening.

Syftet med denna uppsats är att undersöka lagligheten i evergreening genom att beskriva och analysera dess förhållande till artikel 102. Uppsatsen fokuserar främst på en av dessa strategier: lanseringen av en andra generationens medicin. Genom att marknadsföra en ny patenterad version av ett läkemedel vars patentskydd är på väg att löpa ut minimeras risken för att generikaföretag vinner marknadsandelar samtidigt som patenthavaren behåller sina höga försäljningssiffror och undviker en prisnedgång. Beroende på de åtgärder som vidtas vid lanseringen av en andra generationens medicin kan läkemedelsbolaget missbruka sin dominanta ställning och vara ansvarigt under artikel 102.

Evergreening aktualiserar främst tre rättsområden: läkemedelsrätt, patenträtt och konkurrensrätt vilka kan tyckas svåra att förena på grund av de motstridiga syften som ligger bakom deras existens. Till exempel är förhållandet mellan immaterialrätt och konkurrensrätt sedan länge omdiskuterat, en debatt som intensifieras i läkemedelsbranschen. I denna uppsats kommer det visas att de båda disciplinerna endast är två olika verktyg som arbetar sida vida sida för att nå samma mål. Trots detta går det inte att bortse från att relationen dem emellan är komplicerad vilket gör en tillämpning av konkurrensreglerna på evergreening problematisk.

För att avgöra hur långt en patentinnehavare kan gå tar uppsatsen sin utgångspunkt i det nyligen avgjorda AstraZeneca: det första fallet där ett läkemedelsbolag bötfälldes för missbruk av dominerande ställning på grund av evergreening i EU. Denna uppsats kommer fram till att evergreening kan, beroende på omständigheterna i det specifika fallet, utgöra ett brott mot artikel 102. I det avslutande kapitlet görs en analys av varför läkemedelsbolag ”evergreenar” sina patent och det föreslås att en reform av patentsystemet kan vara en framtida lösning.