Stamceller ger upphov till alla kroppens celler och kan dela sig ett obegränsat antal gånger. När stamceller delar sig förblir den ena cellen en stamcell, medan den andra mognar till den typ av cell som behövs, exempelvis en blodcell.*
- Vår åldrandeprocess sker som en konsekvens av att våra stamceller förändras med tiden, berättar Martin Wahlestedt, doktorand i stamcellsbiologi på medicinska fakulteten och försteförfattare till artikeln.
- Dels rör det sig om permanenta förändringar, till exempel att stamcellernas DNA skadats, dels skulle det kunna vara gradvisa, så kallade epigenetiska, förändringar som inte är permanenta i sig, även om de upprätthålls i celldelning efter celldelning. När man programmerar om stamcellerna som vi gjort nollställs de epigenetiska förändringarna. **
Den upptäckt som ligger till grund för forskargruppens metod belönades med nobelpriset i medicin förra året.
Blodets sammansättning utgör ett exempel på hur det åldras; i blod från en ung person finns en viss mix av B- och T-lymfocyter och så kallade myeloida celler.***
- Hos en äldre personer minskar antalet B- och T-lymfocyter medan antalet myeloida celler ökar, berättar Martin Wahlestedt.
När en äldre individ drabbas av leukemi har cancern ofta sitt ursprung i just de myeloida cellerna, vilka det på ålderns höst finns extra många av. Att kunna starta om blodet som Martin och hans kollegor har gjort i sina studier på möss är därför intressant med tanke på framtida behandlingsmöjligheter.
- Det fokuseras väldigt mycket på hur man skulle kunna använda stamceller i olika behandlingar, men det enda man rutinmässigt använder stamceller till i kliniken idag är benmärgstransplantation vid sjukdomar där man måste återbilda blodsystemet och immunförsvaret hos en människa, säger Martin Wahlestedt och fortsätter;
- En kritisk faktor som ger en indikation på om det kommer att fungera bra eller inte, är just hur gammal benmärgsdonatorn är. Genom att backa stamcellerna i benmärgen i utvecklingen så kanske man skulle kunna komma runt negativa, åldersbetingade förändringar.
Även om blodsammansättningen i gamla och unga möss är slående lika den man ser hos gamla och unga människor, så betonar Martin Wahlestedt att vetenskapen än så länge befinner sig på grundforskningsstadiet, långt ifrån någon fungerande behandling. I forskargruppen gläds man åt resultaten, eftersom de indikerar att det kanske inte i första hand är skador på DNA som leder till att blodet åldras, utan de reversibla epigenetiska förändringarna.
Publikation
"An epigenetic component of hematopoietic stem cell aging amenable to reprogramming into a young state."
Blood. 2013 Mar 8.
Wahlestedt M, Norddahl GL, Sten G, Ugale A, Micha Frisk MA, Mattsson R, Deierborg T, Sigvardsson M, Bryder D.
Kontakt: Martin Wahlestedt, doktorand. Tel: 046-222 03 13 Martin [dot] Wahlestedt [at] med [dot] lu [dot] se (Martin[dot]Wahlestedt[at]med[dot]lu[dot]se)
*Faktaruta Stamceller:
Stamceller finns av olika typer; de embryonala stamcellerna, som kan utvinnas från det befruktade ägget i ett tidigt skede, har kapacitet att ge upphov till alla kroppens celler. Stamceller finns också i vuxna individer, här har de en mer begränsad utvecklingspotential, och kännetecknas samtidigt av att de i princip kan dela sig ett obegränsat antal gånger. Till exempel ger blodcellsbildande stamceller i benmärgen upphov till alla typer av blodceller och stamceller i hjärnan till många olika typer av hjärnceller.
**Faktaruta Epigenetik:
Epigenetik är ett begrepp som historiskt har använts för att beskriva den del av genetiken som inte kan förklaras enbart genom sammansättningen av en individs DNA. För att vävnader och organ ska kunna bildas måste flera olika celltyper utvecklas. Detta sker genom att gener stängs av eller sätts på. När en cell som bildats på detta sätt sedan delar sig på nytt, kan genuttrycket bibehållas i dottercellerna, så kallad "epigenetisk nedärvning". De epigenetiska mekanismerna, alltså vilka gener som stängs av eller sätts på, kan påverkas av faktorer som ålder, kemikalier, droger och diet.
*** Faktaruta Blodets sammansättning:
B- och T-lymfocyter och myeloida celler är alla så kallade vita blodkroppar. Lymfocyterna är, som hörs på namnet, speciellt vanliga i det lymfatiska systemet. T-lymfocyterna patrullerar i kroppen och känner igen de bakterier eller virus de är specifika för. B-lymfocyter "minns" gamla infektioner och kan snabbt aktiveras igen om det skulle behövas. Denna minneskapacitet är mekanismen bakom immunitet. De myeloida cellerna hör till blodsystemets "stor-ätare", de oskadliggör skadad vävnad, döda celler och i viss mån även bakterier.
Anna Appelberg