De som söker bostadsanpassning är av skilda åldrar och behov. Björg Thordardottir, arbetsterapeut och doktorand har undersökt relationen mellan delaktighet och problem i vardagen. Resultaten presenteras i hennes avhandlingsarbete.

- Delaktighet i vardagen är en mänsklig rättighet. Problemet är att fokus ligger ofta på delaktighet utomhus, både i forskning och media. Sanningen är att delaktighet i hemmet måste fungera innan personer med funktionshinder ens får för sig att ta sig ut. Det är där som bostadsanpassningar kommer in i bilden, säger Björg Thordardottir.

Det handlar inte bara om att vara delaktig och hur ofta, utan bostadens användbarhet påverkar upplevelsen delaktighet. Ju mer beroende man är av andra för att utföra aktiviteter i bostaden påverkar även delaktigheten utomhus och betydelsen av den.

Björg Thordardottir har i olika delstudier intervjuat personer med Parkinsons sjukdom samt en grupp som söker bostadsanpassningsbidrag*.  Utifrån intervjupersonernas upplevelser är det ett flertal faktorer, så som ålder, livsstil och vilken mängd hjälp man får, som spelar roll för nöjdheten över delaktigheten.

Studien kan ligga till grund för att motivera godkännande av ansökan om bostadsanpassning, men den ger också indikationer på hur vi ska förhålla oss till individuella faktorer och göra individualiserade bostadsanpassningar.  Att installera standardlösningar betyder inte att man ökar personens delaktighet eller att personen blir mer nöjd med livet. Bostadsanpassningar ska helst underlätta vardagen, inte förändra den

- Självständighetsfaktorn är viktig och personer uppskattar ofta att få utföra aktiviteter de alltid skött. Ett exempel kan vara att diska – då är inte en diskmaskin lösningen. Bostadsanpassningar borde även fördelaktigt beröra mer än grundläggande vardagsbestyr, det kan vara avgörande att även underlätta personers individuella intressen, säger Björg Thordardottir.

Ylva Nilsson