I  en ny studie har doktoranden Cajsa Davegårdh studerat sk DNA-metylering i muskelstamceller från feta och smala individer. DNA-metylering är en epigenetisk process där små molekyler, metylgrupper, fästs på generna och som finjusterar genernas aktivitet, likt en dimmer.
Genom att jämföra DNA-metylering i omogna och mogna muskelceller från friska fann Cajsa Davegårdh att själva metyleringsgraden var av stor vikt för mognadsprocessen.
- Många gener som ändrat sitt genuttryck ändrade också metyleringsgrad under utvecklingen av mogna muskelceller, vilket tyder på ett samband, säger hon.

En pro-inflammatorisk gen, IL-32, visade sig vara särskilt viktig för mognadsprocessen och den färdiga muskelcellens insulinkänslighet. En försämrad insulinkänslighet är vanligt vid fetma och en riskfaktor för typ 2-diabetes.
- Genom att minska uttrycket av genen ökades insulinkänsligheten i muskeln, berättar Cajsa Davegårdh.
Fynden bekräftades i djurförsök på möss.
 
Skillnad mellan smala och feta
Därefter jämförde Cajsa Davegårdh skillnaderna i DNA-metylering i muskelstamceller från feta (BMI över 30) och normalviktiga individer. Hon fann att delvis olika gener reglerades under mognadsprocessen och att de feta individerna hade betydligt fler metyleringsförändringar än de smala.
- Vi tror att muskelstamcellerna har omprogrammerats i de feta individerna och att det delvis kan förklara varför muskelceller hos feta har en sämre insulinkänslighet och ämnesomsättning efter att de mognat, säger Cajsa Davegårdh.
Vad som är orsak och verkan, dvs om metyleringarna uppstår till följd av fetman eller om metyleringarna ökar risken att bli fet, låter hon dock vara osagt.
- De kan ju även ha en skyddande funktion. Dessutom vet vi inte vad som händer när man går ned i vikt, om metyleringarna återställs, det skulle vara intressant att följa upp.

Sara Liedholm