– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta. Jag blev förstås chockad och perplex när de ringde igår. Men naturligtvis är jag jätteglad, säger Jayne Svenungsson.
Redan under sin grundutbildning kombinerade Svenungsson teologiska, filosofiska och historiska ämnen, och har allt sedan dess rört sig i tvärsnittet mellan dessa tre fält.
Svenungssons doktorsavhandling från 2004 är ett bra exempel på detta tvärsnitt. ”Guds återkomst. En studie av gudsbegreppet inom postmodern filosofi” behandlar till exempel den förnyade filosofiska diskussionen om gudsbegreppet i ett idéhistoriskt perspektiv.
Svenungssons forskning har ett tydligt fokus på det kristna europeiska arvet, både historiskt och i nutid. Drivkraften bakom hennes intresse är tanken att vi måste kritiskt kunna förstå oss själva – våra värderingar och vårt agerande – för att kunna förstå de andra från andra kulturer. Det kristna arvet, hur sekulariserade vi än är, ligger som en central kulturbärande berättelse för en majoritet som är födda här.
Under senare år har Svenungssons forskning huvudsak handlat om historiefilosofiska och historieteologiska frågeställningar, men även mot politisk filosofi och teologi. År 2014 kom hon till exempel ut med boken ”Den gudomliga historien. Profetism, messianism och andens utveckling".
Vad innebär det för dig att du nu ska sitta på stol nummer nio?
– Jag tror att detta innebär att min yrkesverksamma framtid kommer pusslas om. Jag kommer få läsa mycket skönlitteratur – något som jag ser framemot då jag inte fått så mycket tid till det utöver min forskning. Jag tror dessutom att min akademiska bakgrund kommer att komma akademin väl till godo, säger Svenungsson.
Text: Patrik Hekkala
Läs mer i univrsitetets tidning LUM