Astrid Kander, professor i ekonomisk historia, har fått tre miljoner kr för ett projekt om utrikeshandelns effekter på koldioxidutsläppen. Bakgrunden är att det nuvarande sättet att räkna, som ligger till grund för bl.a. Kyoto-avtalet, fokuserar på utsläppen inom ett lands territorium. Metoden har kritiserats för att gynna de rika länderna, som inte behöver ta ansvar för de utsläpp som orsakats av deras import från andra länder.
En rad forskare och miljöaktivister, och även stora exportländer som Kina, förespråkar i stället att utsläppen från tillverkning för export ska redovisas där produkterna konsumeras. Men då uppkommer det omvända problemet: då har de tillverkande länderna inga incitament för att ändra sin energianvändning och sina teknologier inom exportsektorn. Syftet med forskningsprojektet är att utveckla en ny modell som får länderna att göra bådadera – ta ansvar för sin egen konsumtion och även investera i bättre produktionsmetoder i exportsektorn.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi, har deltagit i både de internationella klimatförhandlingarna och i FNs klimatkommission IPCC. Han vill studera var och hur vetenskapliga resultat har störst inflytande i processen. Fungerar vetenskapen som en bromskloss eller en katalysator? Hur sprids forskningens resultat, hur påverkar de förhandlingsdynamiken, och hur kan samtalet mellan forskare och förhandlare förbättras?
Som fallstudie har han valt ekosystembaserad klimatanpassning och frågan om “Blue Carbon”, som handlar om kollagring i kustnära och marina ekosystem. "Blue Carbon" är en ganska ny fråga i klimatförhandlingana, och det finns olika syn på kunskapsläget på området.
Max Åhman är forskare i miljö- och energisystem. Han ska inrikta sig på den globala basindustrin, exempelvis stål-, cement- och aluminiumindustrin. Vad behövs för att denna industri ska kunna uppfylla sin del av de klimatpolitiska kraven på ett kostnadseffektivt sätt? Hur är dess vilja och dess förmåga att göra klimatinvesteringar? Projektet kommer att studera basindustri både i USA, EU och Japan och i de stora nya industriländerna Sydafrika, Brasilien, Indien och Kina.
Ingela Björck