– Det finns idag mycket kunskap om vilka tekniska åtgärder som är möjliga för att uppnå ett fossilfritt samhälle, men lite kunskap om hur man påskyndar utvecklingen och motiverar till förändrat beteende, säger Johannes Stripple och berättar om den frustration som forskare som utarbetar klimatmodeller känner över att människor inte tar till sig deras fakta.

I det samverkansinitiativ som han leder ska företag och forskare från flera olika fakulteter ägna sig åt berättelser i vid mening; en grupp ägnar sig åt olika scenarier vid värmeökningar, en annan grupp analyserar de målbilder och färdplaner som företag och myndigheter skissar upp när det bestämt sig för att bli koldioxidneutrala eller fossilfria till ett visst datum. En tredje grupp studerar olika pilotprojekt eller demoanläggningar. Det kan handla om allt från experimenthus till att testa något nytt i en stadsdel, till elektrifiering av en väg eller annan teknisk lösning. En fjärde grupp kommer ägna sig åt kulturens klimatberättelser. Hur visualiseras växthuseffekten i konstutställningar och hur framställs den i romaner?

– Folk tar till sig litteratur på ett helt annat sätt än fakta. Därför kommer vi tillsammans med kulturinstitutioner och produktionsbolaget Anagram att hålla i workshops om hur man skriver så kallad cli-fi, climate fiction, berättar Johannes Stripple som hoppas att ett av resultaten av just det samarbetet ska bli en tävling där vi vi tar fram en manusidé till långfilm eller TV-serie.

Projektet drar igång med ett antal frukostmöten som Johannes Stripple benämner med bergsklättrarmetaforen base camp, eller basläger.

– På baslägret samlas vi som redan är involverade klimatfrågan för att sedan bestiga toppen tillsammans, säger Johannes Stripple. Vi bjuder på frukost och samtal under två timmar för alla som är intresserade av att vara med på resan.

År två går samverkansprojektet in i en ny fas som Johannes Stripple kallar ”Från Arktis till Arkelstorp”

– Det är allmänt känt att om en berättelse ska nå fram så måste den handla om en specifik plats och någon man kan identifiera sig med. Diffusa klimatproblem på det globala planet är svårare att ta till sig än om det handlar om en specifik plats. I den här fasen av projektet flyttar vi klimatfrågan till den skånska verkligheten och frågor om hur vi lever, reser och äter.

Vad hoppas du att projektet ska ha utmynnat i om tre år när projektpengarna är slut?

– Då hoppas jag att vi har ett antal finansierade forskningsprojekt med forskare på olika akademiska nivåer som ägnar sig åt de här frågorna, att vi har hjälpt till att ta fram utställningar om det fossila samhälle vi lämnar bakom oss, och ny litteratur eller film om vad en klimatförändrad värld kan innebära.