Vattnet blänker i kanalen utanför flerbostadshuset i Västra hamnen i Malmö. Från det kombinerade köket och vardagsrummet syns inte havet, men väl Turning Torso. Här tillbringar Andreas Bergh just nu sina dagar som pappaledig med ettåriga dottern Amanda, medan sambon Pernilla Johansson är på jobbet på Svenska Handelskammaren.
Andreas Bergh doktorerade i nationalekonomi vid Lunds universitet 2003. Sedan dess har han hunnit gästforska på Harvard och genomfört flera bokprojekt och offentliga utredningsuppdrag. Han delar sedan några år sin tid mellan Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning i Stockholm.
Som välfärdsforskare har han bland annat studerat globaliseringens effekt på fattiga länder och den är positiv, säger han. Miljontals människor har lyfts ur fattigdom och fått det bättre.
Med globaliseringen följer ökad rörlighet av både människor och kapital. Många människor flyr också från krig. I dessa dagar då Sverigedemokraterna fört upp migrations- och flyktingpolitiken överst på dagordningen vill Andreas Bergh flytta fokus. Ökad invandring är inte oproblematisk och är i dag en kostnad för den offentliga sektorn, om än relativt liten, menar han. Men kostnaden skulle alltså snabbt kunna vändas till vinst.
– Lösningen är fler jobb. De uppstår om vi lättar på regelverken.
Andreas Bergh är liberal men inte för en ohämmad marknadsekonomi. Han försvarar välfärdsstaten – bra sjukvård, skola och omsorg för alla – uppbackad av okorrumperade, transparenta myndigheter. Om detta skriver han i ”Den kapitalistiska välfärdsstaten” som kom på engelska tidigare i år.
Boken fick en hel del internationell uppmärksamhet, delvis för att den kom samtidigt med fransmannen Thomas Pikettys ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” tror Andreas Bergh själv. Piketty lyfter fram konflikten mellan arbete och kapital. Välståndet sipprar inte ner till de fattiga, säger Piketty, som ser en framtid där klyftorna ökar och rikedomarna koncentreras ytterligare till en liten kapitalistelit. För att motverka det vill fransmannen införa en global kapitalskatt.
Andreas Bergh menar att det finns en alternativ väg. Han pekar på Sverige som under 1900-talet lyckades överbrygga konflikten mellan arbete och kapital genom att ge företagen goda villkor men samtidigt ta ut höga skatter.
– Den kapitalistiska välfärdsstaten förutsätter skatteintäkter, vilket i sin tur kräver framgångsrika företag som skapar arbetstillfällen så att folk kan tjäna pengar och betala skatt.
Sverige skiljer sig från övriga världen på några andra viktiga punkter, fortsätter Andreas Bergh. Vi har en generösare flyktingpolitik än de flesta andra länder, men är sämre på att få de nyanlända i arbete. Inkomstklyftorna ökar i världens rika länder och även i Sverige, men är fortfarande relativt små i internationell jämförelse.
– De här sakerna hänger ihop, och vi behöver hantera dem på ett nytt sätt. Om vi vågade tillåta att en större del av arbetsmarknaden än i dag saknade kollektivavtal och accepterade större löneskillnader så skulle det skapas en mängd nya jobb inom tjänstesektorn, för både svenskar och invandrare. Sämre betalda jobb, men jobb för människor utan utbildning och som inte talar så bra svenska.
Många i Sverige är skeptiska till ett avreglerat tjänstesamhälle. Det finns en stark facklig tradition och ett motstånd mot alltför stora löneskillnader. Det finns dessutom tecken på att inkomströrligheten uppåt i Sverige har minskat, vilket Andreas Bergh uppmärksammat i artiklar. Människor med lägst inkomster riskerar att fastna i relativ fattigdom. Detta är problematiskt, men kan åtgärdas, menar han:
– Vi behöver inte göra som vare sig USA eller Kanada – vi kan skapa en modell som passar oss. Det viktiga är att det finns enkla jobb och att människor kan ta sig vidare. Bästa sättet att få ett bättre jobb är att redan ha ett. Socialbidrag har inte den effekten –där kan man tala om inlåsning.
Facket och kollektivavtalen är alltså bromsklossar, i Andreas Berghs analys. Han är besviken på dem som inte vill erkänna att facket är en intresseorganisation som inte längre bevakar de svagastes intressen och att arbetsmarknadens regelverk blivit ett hinder för dem som står utanför.
Det här avspeglas i en rad motsägelser. Samhället säger att man vill satsa på invandrare som entreprenörer, men gör det samtidigt svårt för dem. Andreas Bergh gick i taket när Malmö stad offentliggjorde kraven på dem som ska få driva ”rullande matbilar” – så kallade food trucks.
– Food trucks är perfekta instegsjobb för människor som är nya i landet. Men Malmö stad kräver en avgift på 50.000 och att maten görs på ekologiska och närproducerade råvaror. Det är krav som är svåra att uppfylla för t.ex. flyktingar som nyss kommit till landet. Det som kunde varit deras trumf på hand, kontakter med landsmän och möjlighet att importera billiga råvaror, sätter man stopp för.
Men ökad invandring väcker inte bara frågor av ekonomisk art. Det finns en oro för motsättningar och rasism, mindre tillit och ökad brottslighet.
– Jag tycker att farhågorna ska tas på allvar, men är inte säker på att de är förankrade i verkligheten. När det gäller rasismen så minskar den i Sverige och tilliten i samhället är fortsatt stark, det visar forskningen. Hur brottsligheten utvecklas och vad den beror på är däremot svårare att säkerställa.
Själv tror han på ett brokigt samhälle, präglat av mångfald och olikhet – det är på platser där man har en sådan mångfald som ekonomi och kultur blomstrar.
Att tala om integration och om samhället som en smältdegel leder delvis tanken fel, fortsätter han, och tror det är bättre om de olika kulturella uttrycken får leva bredvid varandra. Som de exempelvis gör i de stora västerländska städernas China towns eller i Malmös Rosengård dit han ofta går med dottern – handlar, äter och besöker olika lekplatser.
– Det vi behöver enas om är att respektera mänskliga rättigheter och följa lagen. Ska det lyckas måste vi ta ett eget ansvar – i det stora och, kanske ännu viktigare, i det lilla… Vi behöver ständigt öppet diskutera var gränserna går för vad vi kan acceptera. Ska man få bära slöja, kan man tillåta kvinnlig omskärelse, ska människor av samma kön få gifta sig…
– Vi kan alla påverka samhället genom att stå upp för våra åsikter. Våga säga emot när vi möter rasism eller våga ifrågasätta när vi träffar någon som är aktiv i facket. Man behöver inte gå i den där trevlighets- och konsensusfällan hela tiden utan kan faktiskt ställa obekväma motfrågor. Det går utmärkt att börja med det enkla ”Varför?”.
Text: Britta Collberg
Foto: Gunnar Menander
Andreas Bergh OM…
… ämnet nationalekonomi
– Har med rätta blivit ifrågasatt för bristande verklighetsförankring, men har bättrat sig och bygger numera alltmer på empiriska undersökningar.
… arbete
– Hela diskussionen om arbetstid är konstig. Vi arbetar bara tio procent av vår livstid. Problemet är att arbetet är koncentrerat till relativt få år mitt i livet, samtidigt som vi blir allt äldre. Det är dock upp till var och en hur man gör. Vi kan arbeta mindre, med lägre materiell standard, och många gör det. Själv tycker jag att tanken med friårsreformen inte var så dum.
… Lunds universitet
– Det är underbart att vara del av en så stor, fungerande, fritänkande forskningsrörelse. Samtidigt är det hemskt att krav på utvärderingar, dokumentation och mätbarhet ökar så kraftigt. Det är viktigt att mäta resultat, men idag mäts allt, in absurdum. Många tvingas förhålla sig distanserat och ironiskt till administrationen och sina chefer för att värna sin akademiska frihet.
… rollen som debattör och forskare
– Jag upplever ingen konflikt eftersom jag numera mest uttalar mig som forskare. Visst påverkar mina värderingar vad jag forskar om, men jag har också ändrat åsikt i politiska och ideologiska frågor på basis av egen och andras forskning. Jag har exempelvis inte alltid kallat mig feminist.
FAKTA OM Andreas Bergh
• Forskare och föreläsare i nationalekonomi vid Lunds universitet, välfärdsforskare vid Institutet för näringslivsforskning.
• Registrerad men passiv medlem i centern, folkpartiet och miljöpartiet. Därtill feminist.
• Ledarsideskrönikör i obundet moderata Svenska Dagbladet.
• Bloggare, twittrare, författare. ”Det är självklart för mig att delta i samhällsdebatten, sitta med i paneler och ställa upp i intervjuer. Genom bloggen kan jag komplettera och nyansera om jag känner mig felciterad.”
• Sambo med Pernilla, pappa till Amanda, 1 år.
• Född i Malmö 1973, uppvuxen i ett radhus i Oxie. Pappa var musiklärare, mamma förskollärare.
• Bor i Vasastan i Stockholm och Västra hamnen i Malmö.
Läs om övriga debattörer i temat: Roland Paulsen och Inger Enkvist
