Sedan jorden bildades för 4,6 miljarder år sedan har en stor mängd meteoritnedslag varit avgörande för vår planets utveckling. Det största kända nedslaget ägde rum för cirka tre miljarder år sedan. Den dramatiska himlakroppskraschen skedde på det som idag är sydvästra Grönland, enligt en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Petrology.

– 2012 lade Adam Garde vid Geological Survey of Denmark and Greenland fram teorin att Maniitsoq-strukturen är en nedslagskrater. Han fick mothugg av forskare som menade att den formats av tektoniska rörelser i jordskorpan. Men nu kan vi slå fast att strukturen är en nedslagskrater, säger Leif Johansson, geologiforskare vid Lunds universitet.

Studien, som utförts av ett forskarlag från Danmark, Sverige och Tyskland, bygger på analys av speciella chockstrukturer i mineralet zirkon. Det är ett mycket robust mineral som lämpar sig för att verifiera strukturer i gamla och djupt eroderade meteoritkratrar. Under flera år undersökte forskarna mer än 3 400 zirkoner från fyra kända nedslagskratrar samt Maniitsoq-strukturen. Som jämförelse undersöktes även zirkoner från två mycket gamla jordbävnings­områden i Norge och Italien utan koppling till meteoritnedslag. Genom att studera så kallade chocklameller i zirkoner – mikrostrukturer som bildas under de första sekunderna av stötvågen vid meteoritnedslaget – kunde forskarna slå fast att den grönländska Maniitsoq-kratern bildades av ett meteoritnedslag.

– Vi gjorde undersökningar med elektronmikroskop i både Lund och i Köpenhamn. De mest detaljerade analyserna på nanometerskala gjordes med transmissionselektronmikroskop, ett slags mikroskop som byggts för genomgående elektroner, i tyska Potsdam. Ultratunna skivor av zirkonerna togs ut och elektroner skickats genom dem för att kunna se de extremt små detaljerna i chock­lamellerna, säger Leif Johansson.

Eftersom mängder av meteoriter har slagit ned på jorden under dess 4,6 miljarder år långa historia skulle man kunna förvänta sig att hitta många gamla nedslagskratrar. Men jorden är en geologiskt aktiv och dynamisk planet som ständigt omdanas, något som bidrar till att det är ovanligt att man hittar minnen i berggrunden av dessa tidiga händelser. Därför är det viktigt för dagens geologer att lokalisera och verifiera gamla, idag djupt eroderade, meteoritkratrar som Maniitsoq-strukturen.

– Det känns fantastiskt att kunna slå fast att det här rör sig om en nedslagskrater. Våra resultat bidrar till att förbättra den geovetenskapliga metodik som kan användas för att identifiera gamla kraterstrukturer bildade djupt ned i jordskorpan, säger Leif Johansson.

Förutom Lunds universitet har Geological Survey of Denmark and Greenland samt German Research Centre for Geosciences Helmholtz Centre Potsdam medverkat i arbetet som leddes av Adam Garde vid Geological Survey of Denmark and Greenland.

Studien publiceras i tidskriften Journal of Petrology: ”Zircon Microstructures in Large, Deeply Eroded Impact Structures and Terrestrial Seismites”