I boken Organ till salu gjorde etnologen Susanne Lundin djupintervjuer med patienter som gjort illegala organtransplantationer utomlands, till exempel njurtransplantationer. Hon lämnade sedan skrivbordet för att i fält möta de som ingår i handeln. Enligt snöbollsmetoden träffade hon först kirurgerna i ett land, för att sedan leta sig vidare till organförmedlaren och vidare långt ner i hierarkin till rekryteraren och sist till säljaren. Svenskar som sökt sig till andra länder för att få en njure var en av utgångspunkterna i boken och Susanne Lundin gjorde djupdykningar i handeln i Moldavien, Turkiet, Israel, Sydafrika, Filippinerna och Kina.
– Det förvånande var att alla utom någon enstaka läkare har velat berätta. Läkarna tycker att de gör rätt, berättar etnologen Susanne Lundin. De som förmedlar organen och rekryterar säljare vet vad de håller på med, men har inga skrupler.
Gråzoner
De medicinska resorna befinner sig ofta på en svart marknad i de gråzoner som uppstår i mellanrummen där olika länders lagstiftningar och uppfattningar om vad som är rätt blandas. Hur ska vi förstå gråzonerna som kan leda till kriminalitet och blodspillan?
– En gråzon är när man befinner sig i en skärningspunkt mellan vad som är lagligt och olagligt, mellan det extremt formaliserade och det extremt icke formaliserade, förklarar hon.
Medicinsk turism, eller medicinska resor som Susanne Lundin föredrar att kalla det, handlar om allt från lättare behandlingar som estetisk kirurgi till organtransplantationer och stamcellsbehandlingar.
– Ordet turism osynliggör att vid de tuffare behandlingarna handlar det om svårt sjuka människor som är så desperata att de är beredda att överskrida lagliga och moraliska gränser.
Kriminella aktörer
Susanne Lundin lägger till att ordet turism också osynliggör att det kan handla om en svart marknad med en mängd kriminella aktörer. Det finns inga svenska läkare som rekommenderar patienter att åka utomlands för att göra en olaglig organtransplantation eller få en icke vetenskapligt belagd stamcellsbehandling. Världshälsoorganisationen WHO går ut med olika uttalanden för att förhindra resorna, men de ökar ändå.
– Stamcellsforskningen är het och det har den varit sedan millennieskiftet. Det finns fortfarande stora förhoppningar och kanske även en övertro på vad stamcellstransplantation ska kunna bota – alltifrån diabetes till cancer.
För patienter med mycket allvarliga sjukdomar, som Huntingtons och Parkinsons sjukdom, framstår stamcellsbehandling som ett sista halmstrå, trots att forskningen har långt kvar ännu. En av de få sjukdomar som idag behandlas regelmässigt med stamcellsbehandlingar är leukemi.
De höga förväntningarna på vad stamcellstransplantation ska kunna bota har öppnat upp för ”undergörare” som påstår sig kunna bota till exempel multipel skleros, MS.
– Det har alltid funnits människor som exploaterat folks rädsla och sorg, som kvacksalvare och charlataner, säger Susanne Lundin. De dödssjuka patienterna tycker också att det är värt ett försök att testa alternativa behandlingar.
