Så här i gökottornas tid går mina tankar osökt till Lunds universitets etablering i Science Village. Göken är en fascinerande fågel som lägger sina ägg i andra fåglars bon och vars ungar sedan matas av de grundlurade fosterföräldrarna.
Storsatsning på Science Village
MAX IV och ESS kunde i sin oskyldigaste form förblivit experimentella anläggningar av stort nationellt och internationellt intresse, men det lades också ett ägg; Science Village. Inledningsvis diskuterades en mindre universitetsetablering på Brunnshög för att dra nytta av anläggningarna och ge nya lokaler för framgångsrika och expansiva Nanolab. Ur ägget kläcktes en gökunge. Ett antal mera omfattande scenarier fördes fram och 2018 beslutade universitetsstyrelsen att ”inleda en etablering av forskningsverksamhet” i Science Village. Enligt det av rektor ifjor fastställda visionsdokumentet är nu ”etableringen i Science Village en av de största satsningarna i Lunds universitets historia”. I förslagen som i vår varit ute på remiss är nu huvudscenariot att hela fysik och nästan hela kemi ska flytta.
”Farhågor bemöts med poetiska locktoner i rektors visionsdokument. Det är ingen ände på de välsignelser som etablering i Science Village ska bibringa.”
Lokalkostnaderna utgör för LU som helhet idag cirka 12 % av omslutningen, för N-fak och LTH något mer. För dessa fakulteter beräknas huvudscenariot (kostnad ca 100 Mkr/år) tillsammans med redan beslutade etableringar generera hyresökningar på 41 %. Osäkerheten är stor, men billigare blir byggprojekt sällan. Rektor har lovat tillskjuta 30 miljoner, men detta är förstås inga friska nya pengar utan ”fakulteternas pengar”. Kostnaderna kommer att exporteras i sidled och drabba hela universitetet tillsammans med flera andra dyra byggprojekt. En rimlig lokalplanering borde utgå från att universitetets redan höga lokalkostnader utgör ett tak och inte en språngbräda mot ännu högre höjder.
Varför flytta?
MAX IV och ESS förväntas huvudsakligen betjäna universitet och företag runtom i Sverige och övriga världen. Varför är det då nödvändigt att flytta just Lunds universitets verksamhet några kilometer närmare? Vad gäller geografisk närhet så borde vi kunna dra tillräcklig fördel av spårvagnsavstånd från norra campus till Brunnshög, en bråkdel av avståndet till anläggningarna för andra avnämare. Tillgång till data och kontroll av datainsamling kan idag dessutom ofta erbjudas på distans över internet.
Kritiska synpunkter i ett tidigare skede från studenterna som såg nackdelar med ett utspritt campus och institutioner som inte applåderade en flytt till Science Village ignoreras. Farhågor bemöts med poetiska locktoner i rektors visionsdokument. Det är ingen ände på de välsignelser som etablering i Science Village ska bibringa: träffsäkra läkemedel, hållbarhet, levande stadsmiljö (vad säger Lunds kommun om Lunds centrum?), stimulans av människors sinnen, ett rikt studentliv, nya utbildningsformer, avgasrening, nya grödor och kunskap om forntidens migrationsmönster. Underligt nog spelas inte också jämställdhets- och mångfaldskorten ut.
Gökungen har kläckts och matas med kronor och visioner. Men hur mycket matning orkar universitetet med? Universitetet är så mycket mer än de verksamheter som lokaliseras till Science Village.
Christer Löfstedt
professor vid Biologiska institutionen
