Under valrörelsen har partierna tävlat med nya, tuffa förslag för att bekämpa gängbrottslig­heten. Särskilda ungdomsfängelser, ADHD-testning av alla barn i utsatta områden och fritt fram för polisen att söka efter vapen i källarförråd och ­lägenheter även utan konkret brottsmisstanke är några av förslagen. Det är oklart hur väl de egentligen skulle fungera i praktiken. I medierna tillfrågas forskare ofta om hur effektiva olika åtgärder är och vad gängkriminaliteten egentligen beror på, och av allt att döma gör de sitt bästa för att ge nyanserade svar.

Saknas tydliga belägg

Det är vackert så. Journalister gör klokt i att skärskåda den politiska marknadsföringen av nya brottsbekämpnings­metoder. I den mån det finns bevis för hur effektiva olika metoder är och vad olika typer av brottslighet beror på behöver det givetvis komma fram. Men ofta saknas tydliga belägg för orsak och verkan.
Därför ska forskare inte låta sig reduceras till leverantörer av åtgärder och metodutvärderingar. De kan göra mer än så för att bidra till samhällsdebatten.

Vad problemen består i

Utöver att förmedla evidensbaserade lösningar på ­givna problem behöver forskare delta aktivt i diskussionen om vad problemen egentligen består i. De kan ge nya ­perspektiv på de samhällsproblem som alla talar om just nu. Därmed hjälper de väljarna att utveckla sin egen förmåga att kritiskt granska politikernas förslag och ta välgrundad ställning i svåra frågor. Forskare kan också peka på problem som det inte talas tillräckligt om.

Gängkriminaliteten intrasslad

Gängkriminaliteten är ett klassiskt ”lömskt” problem, ett wicked problem. Det finns få bevisat effektiva åtgärder, och varje åtgärd riskerar att skapa nya svårigheter. Gängbrottsligheten är så intrasslad i andra problem att det knappt ens går att enas om en gemensam problembeskrivning. Är det i grunden en fråga om ekonomisk ojämlikhet? Eller handlar det egentligen om att invandringen varit för stor eller att straffen är för slappa?

Klimatet ett komplext system

Den globala uppvärmningen har också tydliga drag av lömskt problem. Trots att vi får allt säkrare kunskap om hur klimatet förändras och vad det beror på så förblir jordens klimat ett komplext system som det är svårt att göra exakta förutsägelser om. Problem­formulering och lösningsförslag är sammanlänkade och om­debatterade. Är grund­problemet ohämmad tillväxt och orättvis resursfördelning som kräver total samhälls­omställning? Eller står vi snarare inför ett rent tekniskt problem som kan lösas med nya metoder för energiutvinning och energianvändning? Kanske finns det andra, minst lika allvarliga miljöproblem, såsom artutrotningen, som riskerar att komma i skymundan när allt fokus ligger på klimatet?

Omistlig hjälp

När det gäller lömska problem som gängbrottslighet och klimatförändringar kan medborgare inte nöja sig med att välja mellan politikernas förslag på lösningar. För att ta självständig ställning i kritiska vägval måste de också ge noga akt på hur problemen formuleras. Där kan forskare ge omistlig hjälp.