Konstnärligt skapande och konstnärens liv hänger vanligen intimt samman. Forskning på konstnärliga processer kräver att man kan hålla distansen. Det är ofta lätt att se konst som ideologiskt viktig eller som ett uttryck för ens personliga identitet, men forskande på området behöver ett mått av intresselöst betraktande. Om inte annat för att man inte ska dras med i processer utanför ens kontroll.
Farligt konstnärligt skapande
Lars Vilks verk och gärning är ett exempel på hur farligt konstnärligt skapande kan bli. Genombrottet med Nimis, som är en skulptur av drivved på en strand i Kullabergs naturreservat, utvecklades omgående till en dragkamp mellan Vilks och kommunens byråkrater. Dessa kunde inte göra annat än att utföra sitt arbete för att avlägsna verket. Lars Vilks kunde inget annat än att kämpa emot, bygga vidare, överklaga rivningsbeslut och sälja Nimis; först till Joseph Beuys och sedan till Christo & Jeanne-Claude.
Det finns en slags logik i varje steg kring Nimis som driver handlingen framåt. Kommuntjänstemännen styrs av lagar och förordningar, ett system som väl ingen vill luckra upp. Vilks å sin sida drevs av konstvärldens regler, som handlar om att ställa frågor och göra tankar synliga.
Rondellhunden etablerat fenomen
Långt senare ger sig Vilks in i en mycket mer komplicerad kontrovers med sina teckningar av Profeten Mohammed som rondellhund. Rondellhunden var ett etablerat fenomen, med något av samma trots i uttrycket som hos Nimis. Den andra komponenten blev Jyllands-Postens publicering av Mohammedkarikatyrer. Vilks teckning gjordes för en liten utställning om Hunden i konsten på Tälleruds hembygdsgård. Vilks fogar samman dessa bägge aktuella bildfenomen varpå hembygdsgården väljer att inte visa teckningen, och så börjar ett ostoppbart maskineri att rulla. Teckningen hamnar på förstasidan på lokaltidningen (Nerikes Allehanda), det skrivs om censur och yttrandefrihet, bilden sprids över världen i rasande tempo. Demonstrationer, upplopp och dödshot mot Vilks som senare leder till flera attacker blir resultatet.
Konstnärlig frihet
Motsättningarna här är otydligare än när det gäller Nimis. Det kan beskrivas som konstnärlig frihet mot religös intolerans, men också som den rika västvärldens hån mot de fattigaste. Mycket av dessa motsättningar ligger långt bortom Vilks kontroll; bilden används som ett av många bevis för att rättfärdiga terrorism från al-Qaida, och hela situationen används av politiska krafter långt ut på högerkanten som bevis för att det pågår ett kulturkrig mellan islam och kristendom. Om Vilks kunde navigera alla turer kring Nimis, och spela sin roll väl i det konstspelet så verkar det för mig som att han här hamnat i ett helt annat slags spel som han har stora svårigheter att hantera. Hela händelsekedjan får extrema konsekvenser för honom personligen, och diskussionen om bilderna är fortfarande ilskna.
Förfalla och försvinna
Nimis kommer nu att förfalla och försvinna. Utan ständig utveckling så återtar naturen platsen hur mycket man än kan tänkas vilja bevara skulpturen. Den liksom många andra byggnader går från ny, till ruin, tills den enbart är ett minne. Teckningarna å andra sidan lever sitt eget liv långt bortom den faktiska teckningen gjord av Vilks. Reproduktioner kommer att cirkulera så länge kulturkrigets logik behöver dem.
De bägge verken blir både en påminnelse om och en varning för kraften i den konstnärliga handlingen, en påminnelse och varning som även gäller den som skriver om eller undervisar på konsten.
Björn Fritz,
universitetsadjunkt, konsthistoria och visuella studier
