Bach och Beethoven är mästare i musiken. Båda håller, om man förmätet nog får säga så, högsta kvalitet, men de är olika. Båda behärskar och förnyar kompositionsteknik och uttrycksfullhet. Kvalitet har på en gemensam grund olika innebörder och så är det också inom forskningen. Forskning inom teknik, medicin och humaniora har olikheter, men kan ändå ha högsta kvalitet. Att fråga vem som är bäst är nästan lite löjligt: Bach eller Beethoven, Einstein eller Darwin?
Men även om kvalitet kan vara olika vet vi väl ändå vad kvalitet innebär? Ja, men kanske kan vi inte definiera det fullt ut. Vad är godhet? Om man definierar godhet tycks en del av innebörden gå förlorad; godhet är godhet. Vi kan säga vad den inte är, men inte fullt ut vad den är. Ungefär så tror jag det är med kvalitet i forskningen. Kvalitet är kvalitet. En tränad bedömare märker när det är kvalitet.
Kvaliteten är svårfångad
Tyvärr måste jag konstatera att de flesta utredningar om forskningskvalitet efter ett par rader inte handlar om forskningskvalitet, utan om forskningens förutsättningar, t.ex. finansiering, organisation och mätbarhet. Det är lätt att förstå, eftersom kvaliteten är så svårfångad. Just därför behöver vi anstränga oss mer och formulera hur vi bör uppfatta forskningskvalitet. Lunds universitet har högsta kvalitet som mål och då är det bra om alla vet vad som menas.
Vi har vanliga kriterier för kvalitet. Om metod gäller t.ex. noggrannhet, stringens, språklig och begreppslig klarhet, reproducerbarhet; detta är självklart. Att det inte alltid förverkligas är något annat. Val av forskningsuppgift är en indikator. Nya och oväntade forskningsproblem är positivt, men vad mer: samhällets behov? nyttan? Forskningens resultat är i centrum för kvalitetsbedömningen: genombrott, nya upptäckter, nya samband teori-empiri, användbarhet. Bra resultat är beroende av bra metod och relevanta problem.
Nyttig kritik från journalist
Hanne Kjöller, välkänd från Dagens Nyheter, har skrivit en läsvärd bok: Kris i forskningsfrågan eller: Vad fan får vi för pengarna? Det är nyttigt att lyssna på kritik från en journalist som älskar vetenskap, låt vara att hon bygger det mesta på en debatt som redan förs inom universitetsvärlden. Kjöller menar att det snarast är en plikt att utröna vad som kommer ut av de mängder pengar samhället via skatten satsar på forskning, men att med sifferinstrument bedöma en enskild forskares jobb förefaller ”värdelöst. Rent av kontraproduktivt”. Granskning, ifrågasättande, tvivel, inte ett ”datoriserat beräknande”, tillhör vetenskapens essens; så långt Kjöller.
Idag behöver fokuseringen på det mätbara som ett mått på kvalitet stå tillbaka för en genuin förståelse av forskningskvalitet. Vårt universitet har nu chansen att mot bakgrund av RQ20 fortsätta samtala om forskningskvalitet, hur vi kan bryta fokuseringen på kvantitet, hur vi kan ge plats för olikheter och vilka konkreta åtgärder som ännu mer kan höja vår forskningskvalitet.
Göran Bexell, professor i etik, tidigare rektor för LU, nu verksam vid Särskilda funktioner
