Låter ett forskningsresultat lite för bra för att vara sant? Då är det mycket möjligt att det är så. De senaste åren har en växande rörelse inom forskarvärlden präglats av ”the replication crisis” och krav på ”open science”. Det handlar om att forskning, ofta samhällsvetenskaplig, men också andra ämnen, som inte gått att styrka genom försök att återskapa resultaten – replikering. Men också om att forskningsrönen låses in bakom betalväggar hos vetenskapliga tidskrifter.
Dessa frågor tas upp i journalisten Hanne Kjöllers omdiskuterade nya bok Kris i forskningsfrågan – eller vad fan får vi för pengarna?, men de lyfts också av forskare runt om i världen och vid LU av bland andra Burak Tunca, universitetslektor i företagsekonomi på Ekonomihögskolan.
Han är kritisk till det nuvarande upplägget för vad som brukar klassas som trovärdig forskning: publiceringar i rätt tidskrifter och peer-review.
– Många, kanske särskilt journalister, tar peer-review som en garant för att det är god forskning. Men peer-reviewers framför främst teoretiska resonemang och begär sällan att få titta på datan bakom studien. Det förvånade mig redan som doktorand: vem kontrollerar att jag inte räknar fel? Svaret blev: ingen, säger han och tillägger:
– En högt rankad och prestigefull tidskrift vill främst publicera nya och spännande rön. En replikeringsstudie är sällan intressant för dem. Vi forskare vet att en del studier inte replikerar, men allmänheten hör sällan talas om det eftersom en ”misslyckad” studie inte har samma nyhetsvärde.
Testar kända konsumtionsstudier
I två kommande vetenskapliga artiklar testar Burak Tunca med medförfattare två kända konsumtionsstudier. Den ena visade att kvinnor med kläder och väskor från lyxmärken signalerar att deras partner är hängiven just dem – och därmed skyddar kvinnan sitt förhållande från konkurrerande kvinnor. Den andra visade att folk anser att konsumtion av ”super-sized” portioner, av exempelvis hamburgare och kaffe, signalerar hög status. Gemensamt för de båda studierna är att de fått mycket uppmärksamhet i media.
– Särskilt studien om portionsstorlekar har haft stort inflytande och nått många människor, säger Burak Tunca.
Han och hans kollegor ansträngde sig för att vara neutrala inför sina försök att replikera de båda studierna. De förhandsregisterade teorier och metoder för att inte påverkas av förväntningar på vad de skulle hitta.
– Vi lyckades inte replikera dem och få fram samma starka samband, varken med lyxstudien eller portionsstudien, säger Burak Tunca.
Frågetecken
Han är noga med att påpeka att han inte menar att de tidigare nämnda studierna är felaktiga, men att replikeringens resultat skapar frågetecken. Varför gick det inte att replikera? Har till exempel något i vår kultur förändrats sedan originalstudierna gjordes?
– Vi pekar inte ut någon enskild forskare, utan vi säger bara att det behövs forskas mer. Det är allt, säger han.
Han menar att det hos många finns en felaktig föreställning om att replikeringsstudier skulle vara lättare än annan forskning.
– Du räknar på komplexa dataurval, använder olika sorters statistiska metoder och måste verkligen vara neutral och metodologiskt noggrann. Folk behöver kunna lita på det du gör.
Forskar om marknadsföring
Burak Tunca forskar i vanliga fall om marknadsföring, ofta med digitalt fokus, och om konsumtion. Han ställer retoriskt frågan: ”Vilket universitet i Sverige är mest transparent med sin forskningsdata och sina resultat?” I mitt huvud är det blankt.
– Öppenhet i forskningen kan ge universitet en ny edge. Det är en marknadsföringsnisch som är ledig och som skulle kunna ge Lunds universitet, eller något annat universitet, en konkurrensmässig fördel.
Sedan några år tillbaka är Burak Tuncas alla tidskriftsartiklar tillgängliga genom open access. Och han förregistrerar alltid sina studier.
– Vetenskaplig forskning är det bästa vi har för att driva vårt samhälle framåt. Men vi behöver bli bättre för att vara säkra på att det är tillförlitlig forskning.
