I Sverige lever idag över två miljoner människor med hjärt-kärlsjukdom som också är den vanligaste dödsorsaken bland både män och kvinnor. Men en 67-åring som 1980 skulle ha dött i en hjärtinfarkt, kan idag förvänta sig 13–15 extra levnadsår. Det har vi forskningen att tacka för. Hälsoekonomer har räknat ut att hälsovinsterna mätt i pengar under samma period är mellan 497 och 995 miljarder kronor.
– Men det finns också mer att vinna genom prevention. Nästan hälften av alla hjärt-kärlsjukdomar kan kopplas till ohälsosamma matvanor, där för mycket salt och för lite fullkorn ligger i topp. Om dessa personer skulle ändra sina levnadsvanor kan vi spara in sjukdomskostnader på ytterligare nästan nio miljarder kronor, säger Ulf Gerdtham, professor i hälsoekonomi.
Behandla eller förebygga?
Hälsoekonomi är ett sätt att utvärdera potentiella hälsofördelar av olika åtgärder, för att ställa dem mot den ekonomiska kostnaden och hur samhället påverkas. Genom olika analyser försöker hälsoekonomer alltså att räkna ut om det är bättre och kanske billigare att förebygga sjukdomar än att behandla dem. Eller att mäta värdet med ett nytt läkemedel i förhållande till vad det kostar. Helt enkelt strävar man efter att få så mycket hälsa som möjligt för pengarna. Hälsoekonomi är ett relativt nytt tvärvetenskapligt forskningsämne, men under de senaste decennierna har de politiska beslut som fattats med hjälp av hälsoekonomer, ökat kraftigt.
– Det kan kännas krasst att göra ekonomiska utvärderingar av människors liv, men alternativet att inte göra det innebär att det blir svårt att systematiskt fatta rationella beslut.
Rättvisa inom hälsovården
En viktig princip inom hälso- och sjukvården är även frågan om rättvisa och jämlikhet. Ojämlikheter i hälsa handlar om att vissa grupper i samhället kan vara svåra att nå. Det kan bero på socioekonomisk status, kön, etnicitet, eller tillgång till hälsovård. En del grupper har inte lika lätt att ta till sig ny forskning eller hälsofrämjande åtgärder som andra skikt i befolkningen.
– Om man till exempel kallar en viss åldersgrupp till screening kommer inte alla att dyka upp. Screeningen kan vara kostnadseffektiv, det vill säga det är värt att screena i förebyggande syfte istället för att behandla sjukdomen. Men åtgärden kan i princip ändå innebära att ojämlikheten i hälsa totalt sett ökar.
Hälsosatsningar kan öka ojämlikheten
Det medför i sin tur att somliga åtgärder i sämsta fall skulle kunna öka ojämlikheten, eftersom utsatta grupper halkar efter ännu mer och att vissa grupper riskerar att få en lägre förväntad livslängd. Tycker vi att det är dessa personers eget ansvar och att det är helt okej att de inte har förutsättningar att ta del av den information som ges? Eller behöver samhället införa stödåtgärder för att öka jämlikheten i hälsa?
– I detta sammanhang handlar det om vilka värderingar vi har i Sverige. Generellt sett spenderar ett land mer på hälso- och sjukvård ju högre BNP per capita det har. Samtidigt ökar de totala sjukvårdskostnaderna som finansieras med offentliga medel. Det innebär att möjligheten att möta behoven och minska ojämlikheten är större för rikare länder.
Svårt att mäta jämlikhetsaspekter
Jämlikhetsaspekten finns vanligen inte med i hälsoekonomernas beräkningar av kostnadseffektivitet, eftersom det helt enkelt inte har funnits något etablerat sätt att göra dessa analyser. Att mäta sambandet mellan en persons socioekonomiska status (ofta mätt med inkomst) och dennes hälsa är nämligen riktigt krångligt. Svårigheten ligger bland annat i hur mycket vikt man ska lägga vid olika delar av inkomstfördelningen för att kunna räkna fram ett statistiskt mått på ojämlikhet i hälsa. Det blir inte enklare när man sedan vill mäta effekten av en hälsoinsats.
Ulf Gerdtham har precis fått 24 miljoner till ett forskningsprojekt där syftet är att utveckla metoder för att mäta dessa effekter på ojämlikheten i hälsa, för att därefter ta med dem i kostnadsanalysen.
– Det är inte en superny tanke – men ingen har någonsin kommit på hur man ska göra eftersom det är så komplext att mäta ojämlikhet och effekten av hur olika åtgärder slår fördelningsmässigt. Jag är glad att Forte nu satsar på projektet så att vi förhoppningsvis ska kunna hitta metoder som hjälper politiker att på ett mer strukturerat sätt ta med rättviseaspekten i sitt beslutsfattande.
