Det var en sen fredagskväll i december för tre år sedan som Emanuel Larsson, postdoktor i hållfasthetslära, började bygga tomografiskannern av föremål som han hade hemma i sitt kök.
– Syftet var då att på ett mer pedagogiskt sätt kunna förklara för svensk industri vad man kan göra med 3D-avbildningstekniker som röntgen- och neutrontomografi, säger han.
Emanuel Larsson hade märkt att det var ganska svårt för människor att förstå de grundläggande principerna för tomografisk avbildning och när han upptäckte att hemmabygget verkligen fungerade så fortsatte han att utveckla den.
24 versioner senare
Från den första enkla modellen med en pappersskärm, en lampa, en kamera och ett valfritt föremål som han fotograferade och roterade tills han avbildat hela föremålet över 360 grader, så är nu en första riktig modell, efter 24 versioner, klar.
– Det som är roligt är att modellen verkligen fungerar. Vi gjorde en jämförelse där vi först avbildade en legogubbe i min skanner och sedan gjorde samma sak med hjälp av en skanner med riktiga röntgenstrålar på labbet på Hållfasthetslära. Och resultaten skiljde sig inte så mycket åt. Ljuset från min lampa kunde såklart inte tränga igenom plasten, som röntgenstrålar kan, men i båda försöken kan man se legofigurens kontur i 3D, säger han.
Idag används Emanuel Larssons modell inte bara inom undervisningen på Hållfasthetslära och i hans arbete på LUNARC (universitetets centrum för tekniska och vetenskapliga beräkningar), utan utgör även en prototyp för teststrålröret YMIR, och det framtida tomografistrålröret ODIN som ska byggas på ESS.
– Teknikerna som testas i modellen kan nämligen användas för att pröva hur hård-och mjukvaran i ODIN kan komma att bete sig när neutronerna kommer på plats – även om storleksskillnaderna mellan modellen och strålröret är enorma. Skannern får plats på två små bord medan neutronstrålröret som ska byggas kommer att ha en totallängd på ett 70-tal meter, förklarar Emanuel Larsson.
Koden ska bli fritt tillgänglig
Nästa steg är att göra modellens kod fritt tillgänglig för studenter över hela världen. Genom att ladda upp koden till en speciell plattform är tanken att vem som helst ska kunna bygga liknande skannrar. Om allt går som det ska kan det bidra till att drastiskt sänka kostnaderna för att undervisa studenter i tomografiavbildningstekniker. En röntgentomografiskanner till ett universitetslaboratorium kostar mycket pengar. Emanuel Larssons skanner kan byggas ihop med hjälp av lättillgängligt material till en kostnad av några tusenlappar, beroende på vilken version av skannern studenterna vill bygga.
– Framförallt vill jag göra det enklare för studenter att lära sig hur tomografiavbildningstekniker fungerar. Allt handlar om att våga testa nya saker och att ha kul samtidigt, säger Emanuel Larsson som hoppas att hans köksbaserade ljustomografiskanner kan bidra till att fler människor känner sig bekväma med att använda de olika avbildningsstrålrören vid MAX IV och ESS.
