På universitet har lärare och forskare länge kunnat välja att arbeta hemifrån när det fungerar bäst för dem och verksamheten. Administratörerna har arbetat på plats och efter schema. Men med corona så landade framtidens allt mer digitala arbetsplats plötsligt och resolut – utan att det blev någon krasch. Lhinn Holmbergh är kanslichef på Institutionen för laboratoriemedicin där personalen i stort sett har jobbat hemifrån under hela pandemin.
– Vi ligger inte efter, utan medarbetarna har fortsatt att leverera – även om vi saknar varandra som människor och vill träffas på kontoret. Jag är imponerad över omställningen, säger hon.
Möjlighet till hemarbete halva veckan diskuteras
Nu diskuterar hon en 50/50-lösning med sin personal. De som vill får då arbeta hemifrån halva veckan, men alla ska vara på plats en bestämd dag, då kanslimöte och fika är inplanerat.
– Men det är förstås under förutsättning att det kommer nya centrala riktlinjer som tillåter visst distansarbete, säger Lhinn Holmbergh.
Vissa trivs bäst på kontoret och vill fortsätta att arbeta där på heltid. De fördelar som hon ser i att de som vill får jobba hemma halva veckan är främst två.
– Vissa medarbetare behöver den bortkoppling och extra fokus som hemmet kan ge. Andra upplever mindre stress eftersom de får ihop balansen arbets- och privatliv bättre, säger Lhinn Holmbergh.
Frågan diskuteras på alla nivåer
Hur TA-personalen ska arbeta post-corona diskuteras i olika forum av både kanslichefer, sektionschefer och universitetsledning. Idag är det inte tillåtet för den närmsta chefen att bevilja en viss grad distansarbete för teknisk-administrativ personal. Ett sådant beslut ligger på en högre nivå, hos dekanen eller förvaltningschefen. Men det kan komma att ändras när universitetsledningen bestämt hur de vill agera i frågan.
– Det är många frågor som diskuteras just nu och det här är en av dem. Universitetsledningen har börjat arbeta med frågorna, men det är för tidigt för att ge några konkreta besked, säger Jimmie Kristensson, vicerektor med arbetsmiljö på sitt bord.
Digital undervisning planeras för början av hösten
Prefekterna och lärarna sitter i en svår sits. Det är för arbetskrävande att planera för att vara beredda till bådadera till höstens terminsstart. Och det finns inga garantier för att restriktionerna då lättats. Om det exempelvis krävs ett avstånd mellan studenter på två meter blir det praktiskt taget omöjligt att schemalägga. Därför har många av lärarna uppmanats till att planera distansundervisning för åtminstone september–oktober.
Rektor har öppnat för återgång till campus
Andra lärosäten, bland andra Malmö universitet, har redan bestämt sig för att det huvudsakligen är distansundervisning som gäller under hösten. Men i Lund har rektor öppnat för en tillbakagång till campus under hösten, både för studenter och medarbetare. Det kräver förstås att restriktioner hävs, men om majoriteten av den vuxna befolkningen är vaccinerade i september som utlovat är det mest sannolika att smittspridningen då är under kontroll. Hoppet om en ljusare framtid där studenter och kollegor träffas på campus lever än.
Ett universitetsgemensamt arbete om ”Framtidens arbetsplats” är i sin linda och leds av Cecilia Billgren. Tre workshoppar har hållits med representanter från hela universitet, men ännu har det inte utkristalliserat sig vilka områden som arbetet ska fokusera på, och LUM kommer därför att återkomma till det i höst.
Läraren:
– Digital undervisning är ett substitut
Bo Isenberg är docent i sociologi med stor undervisningserfarenhet. När undervisningen blev digital gjorde han om sina kurser från grunden.
Bland annat spelade han in 45 föreläsningsfilmer och delade in studenterna på introduktionskursen i sociologi i till synes obligatoriska smågrupper.
Varför blev schemalagda smågrupper ett lyckokast?
– För att alla deltog, det var fint pedagogiskt, men framförallt socialt var det kolossalt mycket värt. Tidigare har jag inte velat styra så mycket, utan utgått från att universitetsstudier bygger på intresse och frivillighet. Jag har mer löst uppmanat studenterna att träffas, diskutera och kanske dela en flaska vin. Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig – smågrupperna vill jag bevara framöver.
Hur planerar du för hösten?
– Vi har uppmanats att planera för digital undervisning september–oktober så det gör jag. Om vi ska kunna svänga om och börja på campus, så krävs nya besked mycket snart. Det är en stor apparat med schemaläggning och lokalbokningar.
Den digitala kurs som du har skapat i Canvas – kommer den komma till användning när studenterna är tillbaka på campus?
– Den skulle ju kunna användas som distanskurs, det finns säkert starka ekonomiska incitament för fler sådana kurser. Men för mig är sammanfattningen av den här tiden att den digitala undervisningen fungerar, men den är ett substitut. Det bästa och roligaste går förlorat. För mig som lärare tar digital undervisning mycket energi, och ger lite tillbaka.
Webbredaktören:
– Hybridmöten borde förbjudas
Yens Wahlgren är webbredaktör vid LTH. Länge arbetade han kvar på kontoret, men alternerar nu sedan månader tillbaka mellan köksstol och soffa.
Var kommer du att arbeta i höst, hemma eller på kontoret?
– Det står väl än så länge skrivet i stjärnorna, men själv vill jag vara på jobbet. Vår kanslichef har hämtat in synpunkter från alla avdelningar och det verkar finnas en samsyn om att det är bra med flexibilitet – samtidigt som huvuddelen av jobbet bör göras på plats.
Vad tycker du inte har fungerat under pandemin?
– Hybridmöten där några är på plats och några är med via dator. De är ofta så pinsamt dåliga och tråkiga att de borde förbjudas… Jag hoppas att möten hålls antingen digitalt eller fysiskt.
Hur tror du arbetsplatsen kommer förändras?
– Jag tror inte folk kommer dyka upp snörvlande på jobbet och säga ”det är bara influensan” utan de kommer stanna hemma och jobba, om de är friska nog för att orka jobba. Det är bra, men jag hoppas att det inte kommer att innebära att man förväntas arbeta även när man är sjuk.
Tycker du att universitetet bör dra ner på antalet fasta arbetsplatser om det blir mer hemarbete?
– Nej, det tror jag får katastrofala följder för arbetsmiljön. Se på Niagara vid Malmö universitet, där slutade många arbeta komma till jobbet redan före pandemin. De stod inte ut med att arbeta i ett stort kontorslandskap där man tvingades leta efter både en plats och sina kolleger varje dag.
Doktoranden:
– Försenade studier stressar
Mia Maurer är doktorand och två av tre studier till hennes avhandling har försenats på grund av corona. Många doktorander är i samma sits och vet inte om de får extra tid att bli färdiga.
Vad har restriktionerna inneburit för dig?
– Under mitt första år planerade jag en kurs i mental träning för gymnasieelever, som skulle vara grunden i min första studie. Men sedan skickades eleverna hem och jag kunde varken genomföra eller utvärdera min kurs. Jag fokuserade då på tillämpad forskning i min avhandling, men fick svänga om och satsa mer på det teoretiska ramverket. Min andra studie är mer longitudinell och handlar om hur barn och ungas psykiska hälsa påverkas under gymnasiet. Inte heller för den här studien hade skolorna tid och energi under pandemin till att bidra till datainsamlingen, och det riskerar att leda till sämre kvalitet i min avhandling.
Hur är det att inte veta om du får förlängt?
– Det är väldigt stressande att inte få besked förrän precis i slutet av doktorandtiden. Det påverkar inte bara mig, jag känner till många doktorander som lever i den här osäkerheten. Jag satsar på att göra allt vad jag kan för att justera min forskning och bli klar i tid, för jag kan ju inte vara säker på att få förlängning.
Hur ser hösten ut för dig?
– Jag hoppas att jag kan genomföra min kurs i mental träning för 16-åringar på en gymnasieskola. I så fall så kommer jag vidare i forskningen och kan arbeta på. Men om inte det fungerar så får jag ta en del kurser och fokusera på att publicera artiklar på tidigare insamlat material.
