Förra året gav jag ut en bok om klimatet med titeln ”För trädets skull”. Då jag i föregående nummer av LUM läste om universitetets hållbarhetsplan avseende koldioxidutsläpp, slog mig tanken, att det skulle vara intressant att jämföra min egen syn på klimatomställningen med LU:s hållbarhetsprogram.
De senaste femtio årens snabba ökning av utsläpp från fossila bränslen, tillsammans med en accelererande avskogning, har skapat så stora miljöproblem att man nu med fog kan tala om det sjätte stora utdöendet på jorden. Allt klimatarbete görs därmed till en existentiell och allmängiltig fråga, vilket också avspeglas i LU:s hållbarhetsplan genom att alla fakulteter inklusive studentkårerna gjorts delaktiga i arbetet.
LUs hållbarhetsplan ska budgetera för utsläpp utomlands
LU:s hållbarhetsplan ligger även i framkant vad gäller att tillämpa den viktiga globala rättviseaspekten, nämligen att den som konsumerar varor/tjänster också skall ansvara för deras totala klimatpåverkan. Denna redovisningsaspekt berör all budgetering av utsläpp, från flygresor till inköp och återbruk. Det är därför helt klart läge för LU att återstarta Återbrukstorget.
På statlig nivå och därunder används sällan denna globalt rättvisande metod för att budgetera utsläpp. Stockholms stad redovisar till exempel endast utsläpp som sker innanför stadsgränsen. Vilket kan peka helt fel, till exempel för flygresor. Vid jämförelse mellan olika hållbarhetsplaner är det därför viktigt att beakta skillnader i sättet att budgetera.
"En gåta att Sverige menar att biobränsle är hållbart"
Begreppet förnybar energi är en källa till stor förbistring. Det saknas en välgrundad och vedertagen definition som omfattar alla våra moderna tekniska energisystem. Allmänt uppfattas en förnybar energiform som en aldrig sinande källa, som det bara är att ösa ur. Men redan för hundra år sedan visste man att det inte är hållbart att utnyttja vattenkraft på detta sätt, och man instiftade vattenlagar. Därefter har relevanta hållbarhetskrav på tekniska energilösningar kommit i skymundan, kanske beroende på att deras negativa miljöpåverkan ofta sker på bortaplan vid till exempel gruvdrift för utvinning av sällsynta jordartsmetaller. Även här spökar den globala rättviseaspekten. Men inte bara den. Att biobränsle i Sverige blivit utnämnt till såväl förnybart som hållbart är en gåta.
Utmaning inlemma utsläpp från IT i LUs miljöplan
På EU-nivå efterlyser man nu heltäckande hållbarhetskriterier för så kallade förnybara bränslen. Tänk om Hållbarhetsforum i Lund, med sitt breda vetenskapliga kunnande, tog sig an den uppgiften!
Den starkt växande IT-sektorn har utsläpp i paritet med flygets. Utsläppen kommer dels från tillverkningen av batterier och andra IT-prylar, dels från elförbrukning vid datoranvändning. Som stor användare av datorer finns alltså goda skäl för LU att försöka åstadkomma ett minskat utnyttjande av de mest elslukande IT-tjänsterna. Gissningsvis en grannlaga uppgift att inlemma i hållbarhetsplanen.
Lika viktigt som att minska utsläpp är det att kompensera för dem. Och inget är enklare: plantera träd! Gör hela campus till en stor kolsänka, till ett enda Lundagård! Gör nya byggnader till spektakulära trädhus i stil med Hundertwasser (Wien) och Boeri Studio (Milano). Det kommer garanterat att hjälpa universitetet att uppnå utsläppsmålen under lång tid framåt.
