Havsborstmaskar är en grupp ringmaskar som till största delen lever i havet. Det vetenskapliga namnet Polychaeta betyder ”många borst” och syftar på maskarnas styva hårstrån på kroppen. Havsborstmaskar kan delas in i tre huvudgrupper med drygt 14 000 arter. För forskarvärlden är de arter som lever i den fria vattenmassan långt ute på det öppna havet extra intressanta. De har extremt stora, lökformade ögon som är uppbyggda av tiotusentals celler och har både en näthinna och en lins.
Tidigare har det varit svårt att studera dessa djurs ögon eftersom det rör sig om sköra och svårlokaliserade varelser som lever långt ute i havet. Men nu har ett forskarlag, lett från Lund och Köpenhamn, lyckats. I en studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology kan forskarna slå fast att masken har en exceptionell syn som kan mäta sig med den skarpseende trojkan däggdjur, leddjur och bläckfiskar. Det handlar både om hur snabbt havsborstmasken kan se saker röra sig och hur väl de kan se detaljer. Forskarna undersökte även hur ögat är uppbyggt.
– Genom våra undersökningar, som bland annat innefattar synkrotronstrålning i Schweiz, lyckades vi kartlägga maskögonens optiska egenskaper. Efter att ha studerat den rumsliga och tidsmässiga upplösningen, det vill säga pixlar i synfältet och bilder per sekund, kunde vi konstatera att masken har en högupplöst syn, säger Michael Bok, biologiforskare vid Lunds universitet.
Att forskarteamet lyckades hitta en stor maskkoloni relativt nära land var en ren slump. Tack vare en film på Youtube tagen av en dykare utanför Ponza åkte forskarna till Italien och kunde nattetid dyka ner på några meters djup och suga in en mängd havsborstmaskar med hjälp av en stor vinbehållare i plast.
– Det är mycket ömtåliga djur som skadas och blir stressade av att samlas i planktonnät. Så det var fantastiskt att få upp rikliga mängder i perfekt skick som vi sedan kunde jobba med, säger Michael Bok.
Men trots det vetenskapliga genombrottet om havsborstmaskarnas skarpa syn kvarstår en rad mysterier kring den marina maskens ögon. Forskarna vet fortfarande inte varför de primitiva djuren har utvecklat sin klara syn, eller vad de använder den till.
– Det kan vara för att upptäcka byten, hitta varandra eller att visuellt kommunicera med varandra på natten genom bioluminiscens, det vill säga lysa i mörkret genom en naturlig kemisk process. Men den frågan hoppas vi kunna besvara genom ytterligare expeditioner till Ponza, säger Michael Bok.
Förutom Lunds universitet har University of Copenhagen och University of Tuscia arbetat med studien.
Artikeln publiceras i Current Biology: ”High-resolution vision in pelagic polychaetes”
