Något som jag ägnat mycket kraft åt under min tid som rektor är just hur vi ska nå full potential för de världsunika anläggningarna MAX IV och ESS utan att spräcka Lunds universitet. Vi är inget tekniskt universitet, utan ett brett universitet och helheten måste värnas. För att kunna hålla ihop ett brett universitet krävs ett stort kollektivt ansvars- och risktagande.
MAX IV är Sveriges största satsning på forskningsinfrastruktur någonsin och ett flaggskepp inom svensk forskning. Den forskning som bedrivs där, och kommer att bedrivas på ESS, är betydelsefull för att kunna ställa om till en mer hållbar värld. Anläggningarna kan bidra till stora vetenskapliga genombrott. Några exempel är att man kan hitta bättre klimatsmarta material och effektivare solceller och batterier. Det är denna forskning och dessa resultat som Karolina Boyli, Emma Svensson samt övriga svenska skattebetalare och många andra finansiärer som bidrar till anläggningarna får för de investerade pengarna.
Man kan välja att se på de båda anläggningarna som två friliggande ufon ute på slätten. Eller så kan man integrera dem i Lunds universitet hela verksamhet och i övriga samhället. Jag ser det senare som den mest fruktbara utvecklingen för anläggningarna, för Lunds universitet och för samhället i stort.
Området mellan de båda anläggningarna, Science Village, SV, planeras nu. Här finns möjlighet att utveckla en levande stadsdel för forskare, studenter, företag och region. Att Lunds universitet ska etablera viss verksamhet där, i etapper, har Universitetsstyrelsen beslutat om efter ett stort utredningsarbete. Detta kommer att ge hyresökningar för de fakulteter som etablerar verksamhet på SV. För att täcka en del av dessa planerade hyreshöjningar finns ett löfte om 30 miljoner kronor ur gemensamma medel.
Ett visionsdokument räcker så klart inte för att övertyga den som känner sig förfördelad. Men kanske kan fakta nyansera kritiken? Genom just kollektivt ansvarstagande har fakulteterna HT, S och EHL redan fått betalt eller fått löften om totalt 25 miljoner kronor för lokaler på campus i Lund inbegripet LUX och kvarteret Paradis. Därtill kommer ett löfte om 20 miljoner kronor till den konstnärliga fakulteten så att den kan samla alla delar och flytta till nya ändamålsenliga lokaler i Malmö. Dessutom har K fått ett löfte om ett anpassningsbidrag på 50 miljoner kronor. Genom samma kollektiva ansvar har Campus Helsingborg relativt nyligen fått en förstärkning på sammanlagt 12 miljoner kronor, och där bedrivs mest verksamhet av S, HT och LTH. Likaså har gemensamma medel redan bekostat den digitala lärplattformen Canvas med 20 miljoner kronor och mer tar vi snart beslut om. Detta kollektiva ansvar har alltså på inget vis urholkat Karolina Boylis eller Emma Svenssons fakulteter eller deras möjligheter att bedriva kvalitativ undervisning. Jag skulle vilja påstå tvärtom.
Frågan om kvalitet i undervisningen, inklusive lärarledd tid, är således främst en fråga som ni ska driva inom era egna fakulteter. Vilka strategier finns för kvalitetsarbetet framöver? Jag nämnde Canvas ovan, för digitalisering kan vara ett av många verktyg för att utveckla pedagogik och undervisning eller för att få den lärarledda tiden att räcka för fler.
Torbjörn von Schantz, rektor, Lunds universitet
