Tidigare har det varit möjligt för professorer som uppnått pensionsålder, då 67 år, att fortsätta verka som emeriti, och när det förelåg särskilda skäl erbjuda dem en tidsbegränsad anställning med låg omfattning som seniorprofessor.
Vissa fakulteter har varit mer generösa än andra med att erbjuda den typen av anställningar, vilket resulterat i att prefekter som inte haft behov av att förlänga känt sig pressade av dem som vill jobba kvar.
Nu är huvudregeln att alla ska sluta arbeta när de fyllt 68 år och att synnerliga skäl krävs för att man ska få jobba kvar.
– Vad som är synnerliga skäl ska styras av verksamhetens behov och den förlängda tjänstgöringen ska omprövas varje år, säger Kristine Widlund, senior arbetsrättsjurist.

Viss tjänstledighet

Erbjudandet om förlängning ska ersättas med att man har kvar sin anställning men med viss tjänstledighet så att tjänstgöringen motsvarar verksamhetens behov. Tanken är inte att den som fortsätter efter 68 år ska arbeta heltid.
– Det är viktigt för universitetet att kunna arbeta aktivt med att rekrytera för ökad jämställdhet, internationalisering och förnyelse, säger Kristine Widlund och tillägger att det inte ska vara möjligt att spara anslagspengar för att sedan kunna utnyttja dem som argument för att jobba kvar.

Ett synnerligt skäl

Dock kan ett externt anslag vara ett synnerligt skäl om dekanen inom den aktuella fakulteten bedömer att den forskningen kommer att gynna verksamheten och att anslaget är bundet till just den personen som fyllt 68 år.
Om knappt två år, den 1 januari 2023, skjuts den lagstadgade rätten att behålla sin anställning från 68 år upp till 69. Samma princip kommer då att fortsätta gälla vid Lunds universitet med ett års förskjutning, såvida inte en utvärdering av denna regel leder till ett annat beslut.