– Tanken var väl att inte vänta till pensionen med att göra allt det där roliga som man drömmer om, säger Louise Larsson när hon efter ett år återvänder till sin arbetsplats och roll som forskningskommunikatör på Ekonomihögskolan.
Tanken hade funnits länge, men aktualiserades under pandemin. Syftet var att skriva, resa, odla, renovera, leva – och ta sovmorgon.
Gick en distanskurs
Louise Larsson känner själv att hon liksom många andra trivs bäst med att jobba mot deadlines, så hon tog en distanskurs på 50 procent om att skriva för barn och unga. Hon hade tidigare gått författarskolan här i Lund så friåret handlade om att ta upp den tråden.
– Jag har alltid skrivit sagor och det har varit viktigt för mig. Sedan i tonåren blev det noveller, men efter att jag blivit journalist skrev jag inget skönlitterärt på kanske åtta år. Sedan började jag få what-if-idéer. Tänk om de som jobbar på kyrkogården kan se de döda?
Friårets större projekt, en ungdomsbok inom fantasygenren, behöver enligt Louise Larsson ligga till sig en tid och sedan bearbetas igen, men några bilderboksmanus och en lättläst bok är ute och valsar runt hos förlagen just nu.
– Men jag är medveten om att det nog mest kommer att bli refuseringar. Det är svårt att nå igenom förlagens nålsöga, säger hon.
Gav respons på andras texter
Vid sidan av det egna skrivandet har hon också under året varit lektör för en handfull manus.
– Det är så givande att läsa och ge respons på andras alster. Det gör att jag själv lär mig mer om vad som gör en gestaltande text riktigt bra för läsaren.
I princip allt Louise Larsson skriver är fantasy. Hon tycker om när rika världsbyggen ger grund och substans till berättelserna och säger sig inte vara något större fan av diskbänksrealism.
Rekommenderar friår
Friåret är helt klart något hon skulle rekommendera fler att unna sig om man har ekonomisk möjlighet.
– Jag hade tänkt tanken tidigare, att livet rullar på så snabbt och på möjligheten att kanske inte jobba heltid utan ägna mer energi åt mitt eget skrivande. Det blev sedan mer konkret när jag och sambon satt hemma under pandemin och jobbade för fullt och det var stressigt och pressat. Så då började vi på allvar att spara till varsitt sabbatsår.
Förutom skrivandet var en viktig del av årsplanen att resa. Hon hade tidigare varit på väg att åka till Japan där hon har sin lillebror med familj, men pandemin satte stopp för det. Nu blev det besök under körsbärsblomningen på våren och Kyoto med all gammal arkitektur, vackra tempelträdgårdar och tydligen en hel del katter.
– Ja, vi pratade mycket med hemlösa katter i parker. Folk matar dem och gosar med dem. Vi besökte även en katt-ö i Japanska innanhavet. För alla som är inne på kattdelen av Instagram så är detta en riktigt cool grej.
Reste till Spanien
Förutom Japan blev det ett flertal resor till Spanien – arkitektur och fullständig Gaudífrossa i Barcelona, sol på Kanarieöarna och vandringar genom världsarvsklassade Serra de Tramuntana på Mallorca – innan kollegorna kunde hitta Louise på Ekonomihögskolan igen, där hon sedan oktober åter hanterar forskningskommunikation och pressfrågor.
