Stanley Heinze, forskare vid Biologiska institutionen, ska fördjupa sig i insektshjärnor och deras neurala kretsar. Hans projekt handlar om att försöka hitta ledtrådar i en specifik del av hjärnan som styr de surrande djurens beteenden och hur denna del utvecklats under 450 miljoner år av evolution. Varför väljer exempelvis myror att gå i en lång rad mot stacken i stället för att skapa en egen hög av barr? Eller varför nyckelpigan väljer att sätta sig på din hand en ljum sommarkväll? Totalt ska Stanley Heinze, tillsammans med två doktorander och två postdoktorer, kartlägga 18 insektsarters hjärnor. Det handlar bland annat om silverfiskar, bin, gräshoppor och fjärilar. Genom att först undersöka hela hjärnan hos ett hundratal insektsarter blir det sedan möjligt att gå in och studera den beteendestyrande delen hos de 18 utvalda arterna.
– Med en djupare kunskap om insekters beslutsfattande kan vi på sikt förstå hur detta kan vara applicerbart på människan. Oavsett om du vill gå till en myrstack eller till ett shoppingcenter styrs besluten av celler i våra extremt komplexa hjärnor, säger Stanley Heinze.
Ska studera hybridarter
Anna Runemark, biträdande universitetslektor vid Biologiska institutionen, ska studera hur hybridisering kan ge upphov till ny variation. Hon ska undersöka vilken roll genuttrycket spelar när hybridarter blir mer extrema i sitt utseende eller i sina egenskaper än båda föräldraarterna. Exempelvis kan hybridväxter växa i torrare miljöer än båda föräldraarterna. I sitt projekt ska Runemark titta närmare på den italienska sparven som är en hybridart mellan gråsparv och spansk sparv. Arten förekommer på den italienska halvön samt på fyra Medelhavsöar och uppvisar ett pärlband av olika genkombinationer från sina föräldraarter. Genom att kartlägga genuttrycket hos de geografiskt åtskilda sparvarna hoppas Anna Runemark få en djupare inblick i genomets hemligheter, som ger upphov till ny extrem variation när två skilda genom slås samman. Tillsammans med en doktorand, en labbassistent och två postdoktorer ska hon åka till Sicilien, Kreta, Malta och Korsika och fånga in italienska sparvar för studien.
– Det är viktigt att vi kan förstå hybridiseringens effekter. Det blev tydligt under pandemin när det visade sig att neandertalargener både kunde hjälpa oss och stjälpa oss. I ett varmare klimat lär vi också få se mer hybridisering när djurarter som tidigare inte varit nära varandra möts, säger Anna Runemark.
Ska undersöka mikromiljön i hjärntumörer
Alexander Pietras, cancerforskare vid Medicinska fakulteten, forskar på den allra mest aggressiva formen av hjärntumör – glioblastom. Han har funnit att enskilda tumörcellers svar på strålbehandling, delvis styrs av hur den omkringliggande vävnaden som exempelvis blodkärl och immunceller ser ut.
– I preliminära studier har vi visat att strålning leder till bestående förändringar i tumörens mikromiljö, som verkar leva kvar även i återfallstumören, säger Alexander Pietras.
Glioblastom drabbar årligen 400–500 personer i Sverige. Trots intensiv behandling får så gott som samtliga patienter återfall med behandlingsresistenta tumörer och genomsnittlig överlevnad från diagnos är endast 12–15 månader. Tillsammans med kirurgi är strålning den mest effektiva behandlingen. Syftet med forskningsprojektet är att mer i detalj kartlägga de förändringar som är resultatet efter strålbehandling och undersöka hur dessa förändringar påverkar återfallstumörens biologi och dess behandlingssvar.
– Slutligen hoppas vi även att kunna finna nya möjliga behandlingsmål med hänsyn till dessa, av strålning framkallade förändringar, säger Alexander Pietras.
Forskningsprojektet: ”Tumor recurrence and therapeutic resistance: exploring and exploiting the post-radiotherapy brain microenvironment for therapeutic opportunities in malignant brain tumors” och akronymen är RESISTANCEPROGRAMS.