– Mycket handlar om att bli tydligare. Jag föreslår till exempel att det ska finnas en tydlig plan på institutionerna när någon misstänks för, eller har konstaterats fuska i sin forskning, säger utredaren Magnus Sandberg, lektor vid Medicinska fakulteten.
Vill avdramatisera anmälningar
Generellt ökar anmälningarna mot forskare. Magnus Sandberg vill avdramatisera anmälan och mer se det som ett av flera sätt att granska forskning och forskare. Han betonar att då någon fälls för fusk eller avvikelse från god forskningssed är det viktigt att åtgärderna förenas med vad han kallar förtroendeuppbyggande insatser. Det är åtgärder som är tidsbegränsade och som syftar till att visa att den som fällts har lärt sig.
– Jag föreslår till exempel att den som fällts för plagiat ska visa antiplagiatresultat i ett eller två år. Sköter man det så behövs inga fler åtgärder. Det är viktigt att tidsbegränsa åtgärderna, annars är risken att man är dömd av kollegiet för alltid.
– Som det är idag blir det ibland lite tandlöst om åtgärder riktas mot en grupp eller en hel organisation i form av till exempel ett seminarium på temat forskningsetik. Det finns exempel på att det inte kontrolleras att den som fällts ens dyker upp på ett etikseminarium. Känslan är att man sätter in sådana åtgärder för att kunna visa att man gjort något, säger Magnus Sandberg.
Efterfrågar mer stöd
Han har gjort mellan 50 och 60 intervjuer under utredningens gång. Alltifrån forskningsfinansiärer och Företagshälsan till personer som blivit anmälda och som anmält. Dessutom har han i enkätform tagit reda på hur andra lärosäten i Sverige och internationellt agerar.
Slående är att både anmälare och anmäld efterlyser mer stöd. Framför allt känner de som har fällts en brist på stöd.
– Universitetet ska vidta åtgärder mot den som fällts och samtidigt ska man som arbetsgivare ge stöd. Det är en komplicerad sits, säger Magnus Sandberg.
Tydligare ansvarsfördelning
För att lösa detta och göra det tydligare vilket ansvar som ligger på olika roller föreslår han att prefekten ska ha det stöttande ansvaret medan de tuffa besluten ska ligga på dekanen.
En anmälan innebär ofrånkomligen att arbetsmiljön blir eländig för den som anmälts – och det oavsett om anmälan leder till friande eller fällande. Ofta blir tillvaron jobbig även för anmälaren och forskargruppen, ibland drabbas ännu fler. För att förbättra stödet till de inblandade föreslår Magnus Sandberg att man skapar en grupp så snart det kommer in en anmälan. Gruppen bör bestå av prefekt och dekan och vid behov utökas med exempelvis kommunikatör och HR.
Magnus Sandberg liknar rapporten vid en checklista som tar upp vilka saker man ska fundera på vid anmälan, fällning och friande. I rapporten finns exempelfall som kan ses som ett slags vägledning om vad som kan vara rimliga åtgärder i olika fall.
