Textversion av poddavsnittet om sjukhusfysikerutbildningen
Här följer textversionen av poddavsnittet Plugga naturvetenskap - Sjukhusfysikerutbildningen.
Om poddavsnittet
Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap - Sjukhusfysikerutbildningen"
Inspelningsdatum: 7 december 2020
Medverkande:
- Hedda Thomson Ek, moderator och miljövetarstudent
- Rasmus Solem, sjukhusfysikstudent
- Sofie Ceberg, doktor i medicinsk strålningsfysik, biträdande universitetslektor och studievägledare
Intro
Hur kan man använda fysiken för att rädda liv? Vad gör sjukhusfysikern bakom sjukhusets kulisser? I dagens avsnitt av Plugga naturvetenskap ska vi lära oss mer om hur det är att plugga till sjukhusfysiker vid Lunds universitet.
Välkomna till detta avsnitt av Plugga naturvetenskap där vi ska prata om sjukhusfysikerutbildningen som är en femårig utbildning här vid Lunds universitet.
Om oss som deltar i podden
Hedda: Mitt namn är Hedda, och med mig i studion sitter studievägledaren Sofie och studenten Rasmus. Vilka är ni?
Rasmus: Jag heter Rasmus Solem och jag går sista året på sjukhusfysikerprogrammet. Just nu skriver jag mitt examensarbete, där jag håller på med ett projekt i röntgen. Det är ett laborativt projekt snarare än kliniskt som många andra håller på med, där jag försöker att göra materialuppdelning i röntgenbilder i särskilda olika material.
Hedda: Intressant. Och Sofie vem är du?
Sofie: Jag heter Sofie Ceberg och jag är doktor i medicinsk strålningsfysik. Jag jobbar som biträdande universitetslektor på avdelningen för medicinsk strålningsfysik, där vi ger utbildningen för de sista tre åren av sjukhusfysikerprogrammet. Jag jobbar med 80 procent forskning och 20 procent undervisning. Jag har själv gått sjukhusfysikerprogrammet i Lund och har jobbat som sjukhusfysiker i Danmark och i Sverige. Jag är även här i egenskap av studievägledare för de som går sjukhusfysikerutbildningen.
Hedda: Sjukhusfysikerutbildningen är ett femårigt program, och det verkar vara väldigt mycket olika saker man får gå igenom under utbildningen. Skulle ni kunna berätta lite om vad en sjukhusfysiker gör för något?
Rasmus: Det är en fråga jag fortfarande ställer mig. Det är ju väldigt spritt vad en sjukhusfysiker gör. Dels finns det det kliniska arbetet som inkluderar många olika fält. Sen kan man även gå vidare på det akademiska spåret. Det finns hur många vägar som helst att gå.
Vad kan man göra efter utbildningen?
Sofie: När det finns många möjligheter är det svårare att ge ett exakt svar på vad man gör efter. Man utbildar sig till fysiker, sen applicerar man sina fysikkunskaper i sjukhusmiljö, det är därför det heter sjukhusfysik. Men det är inte bara på sjukhus man kan jobba, man kan jobba överallt där det finns strålning, vilket öppnar upp för hela resten av samhället. Tänker man på sjukhus och strålning så är det ofta diagnostik. Exempelvis som i Rasmus examensarbete kollar du på mycket bilder. Sen kan man också ta fram fina bilder med andra verktyg än strålning, exempelvis genom magnetresonans (MR), vilket vi också lär ut om i programmet. Det är både joniserande strålning och radiofrekventa fält. Genom detta kan vi både diagnostisera och bota cancer och andra åkommor. Det finns på många ställen man kan göra detta, och det finns mycket teknik för att göra detta arbete. Vi jobbar mycket multidisciplinärt och ihop med andra yrkesgrupper.
Vad gör en sjukhusfysiker?
Sofie: Jag jobbar inom strålterapifysik, så det är inte så mycket diagnostik utan mer strålbehandling. Som fysiker ser vi till att optimera strålbehandlingen för cancerpatienterna. De flesta träffar sjuksköterskor och läkare på sjukhus som tar hand om patienterna. Det är dem som berättar var en tumör är, sen kommer fysikerna in och optimerar behandlingen genom att kolla på energier, strålslag och vinklar för att slå ut tumören och skona frisk vävnad. Ingenjörer jobbar vi också med. Vi samarbetar ofta med ingenjörer som exempelvis har läst medicinsk teknik på LTH. Här på strålbehandlingen i Lund är det nästan trettio sjukhusfysiker som jobbar med strålterapifysik, men som patienterna inte ser eftersom vi jobbar bakom kulisserna. Vi optimerar behandlingen genom att mäta på låtsaspatienter och testutför behandlingen innan patienten kommer.
Rasmus: Vi står i bakgrunden och sammankopplar många andra olika grupper.
Hedda: Lite spindeln i nätet.
Rasmus: Precis, vi ser till att det blir rätt behandling i slutändan.
Varför valde ni att studera sjukhusfysik?
Hedda: Rasmus hur kom du in på att läsa den här utbildningen?
Rasmus: Jag trillade in lite sista dagen innan man skulle söka. Jag var inriktad på att läsa något åt det medicintekniska hållet, och hittade informationen om sjukhusfysikerutbildningen lite av en slump och för mig var det perfekt. Utbildningen har koppling mellan olika yrkesgrupper, där man får använda fysiken på ett roligt sätt för att hjälpa folk inom sjukvård. För mig var det avgörande: att man kan hjälpa folk med hjälp av fysik.
Sofie: Det håller jag helt med om. Jag sökte inte direkt till sjukhusfysikerutbildningen utan kom in på den senare delen. Först sökte jag till fysiklinjen, eftersom jag tyckte att matte och fysik var de roligaste ämnena i skolan, och tänkte att jag skulle bli atomfysiker. Sen började jag snegla på sjukhusfysikerutbildningen och såg att jag där kunde använda mina fysikkunskaper till att förbättra för människor i samhället inom sjukvården.
Hur skiljer sig utbildningen i Lund från utbildningen vid andra universitet?
Hedda: Finns programmet på andra universitet också?
Sofie: Det finns även i Umeå, Stockholm och Göteborg. Det är en femårig yrkesutbildning där vi har legitimation som socialstyrelsen utfärdar.
Hedda: Skiljer sig utbildningen i Lund från utbildningen på andra universitet?
Sofie: Eftersom utbildningen är legitimerad har vi samma mål i utbildningarna, men utbildningarna skiljer sig alltid lite. Det som är unikt för utbildningen i Lund är att vi har en hel termin praktiska moment, där man följer med olika sjukhusfysiker och andra grupper som man jobbar nära. Längden är motsvarande den i de andra utbildningarna, men på andra lärosäten delar man upp denna praktiska del.
Hedda: Varför valde du att plugga här i Lund Rasmus?
Rasmus: Jag kommer från Stockholm så möjligheten att plugga på hemmaplan fanns. En del för mig var att få komma bort på ett äventyr. Lund som är en studentstad vägde högt för mig, och jag har verkligen fått uppleva här hur det är att vara student på riktigt.
Hedda: Och vi ska komma tillbaka till studentlivet lite senare i programmet, men jag tänkte att vi ska fortsätta lite på praktik-spåret. Rasmus du läser din näst sista termin nu?
Rasmus: Precis jag kommer göra praktikterminen till våren.
Hedda: Vad kommer ni att få göra då?
Rasmus: Då kommer vi bli indelade i grupper och få ta oss runt till olika avdelningar. Några veckor på röntgenavdelningen, avdelningen för magnetröntgen, avdelningen för strålterapi och den för kärnfysik. Man får följa med och göra sjukhusfysikerns jobb.
Sofie: Sen har vi några temaveckor också. Sjukhusfysiker brukar ha ledande roller inom sitt område. Ni får exempelvis ha rollspel där man ska sitta upp upphandlingssammanhang tillsammans med chefer på sjukhuset och andra för att vässa sig hur det kan gå till.
Hur är programmet upplagt?
Hedda: Hur är programmet upplagt?
Rasmus: Den stora uppdelningen är de två första åren mot de tre sista. De två första åren lägger grunderna inom fysik och matematik. Under dessa två åren bygger man upp sin kunskap. De tre sista åren är vi mer på sjukhusområdet och läser specifika kurser, exempelvis inom magnetröntgen och röntgen.
Sofie: Jag träffar studenterna på uppropet på starten av fysikprogrammet. Sjukhusfysikerstudenterna är bara tolv till fjorton stycken. De läser till en början fysikkurser med studenter inom andra fysikprofiler, såsom astronomi, lärarlinjen och teoretisk fysik. Det gäller då att påminna dem om att de snart kommer att handla om den inriktning de har valt. Jag försöker att hålla kontakten med studenterna, och Rasmus klass har precis presenterat deras heltidsarbete i examensarbetet till studenterna i första och andra året.
Hedda: Det låter bra för att hålla igång motivationen.
Sofie: Precis. I år tre blir det mer familjärt. Då är det en grupp om sex till tolv studenter som studerar tillsammans. Det är inte för att det är en impopulär utbildning, utan tvärtom för att det är väldigt exklusivt. Utbildningen är anpassad efter efterfrågan på arbetsmarknaden, och vi tar in så pass få för att det ska inte bli någon arbetslöshet.
Hedda: Är det svårt att komma in på utbildningen?
Sofie: Det har varierat lite. Behörigheten är A 10, vilket innebär att man ska ha studerat biologi 1, fysik 2, kemi 2 och matematik 4 på gymnasiet.
Hedda: Rasmus hur känns det att läsa i en så liten klass?
Rasmus: I början var vi drygt tio studenter i en grupp av drygt hundra. Då umgicks jag mer med andra studenter än de som är i min klass idag. I tredje året började vi studera med en grupp på nio studenter vid sjukhusområdet och blev då en tajt grupp, även med lärarna omkring. Det blev en familjär känsla och mycket kontakt med föreläsarna.
Hedda: Jag kan tänka mig att det blir väldigt interaktivt i en så liten grupp.
Sofie: Vi har tre kullar som är på området och alla har sitt egna klassrum. Tredje kullen är ute och gör sitt examensarbete eller praktik, medan de andra två kullarna har varsina klassrum. Vi är tretton lärare som jobbar på programmet, och nästan alla av oss är forskare också.
Rasmus: Det är jättekul att ni, som är de bästa i era fälten, som föreläser om det vi ska lära oss.
Vad har varit det roligaste och mest utmanande i programmet?
Hedda: Rasmus du som nästan har gått klart programmet, vad tycker du har varit det roligaste?
Rasmus: Det var ju de sista tre åren som man fick börja läsa det man kom till utbildningen för, så de har varit roliga. Vi har varit ute och laborerat på riktiga maskiner på sjukhuset, och det har varit väldigt häftigt.
Hedda: Har det varit något som har varit utmanande under utbildningen?
Rasmus: Det är en tuff utbildning, det är nog de flesta universitetsutbildningarna. Vi ska kunna mycket saker inom många olika fält och samtidigt vara väldigt duktiga på dem.
Hedda: Då är det kanske skönt att vara en lite mindre klass där man kan stötta varandra.
Rasmus: Verkligen, så där hjälps vi åt.
Sofie: Sen när man blir färdig och får sin legitimation så har alla sjukhus ett välkomstprogram till alla nyexaminerade sjukhusfysiker. Man vidareutbildar sig, så man ska inte känna att man måste kunna allt när man är färdigutbildad.
Hedda: Hur kändes det för dig Sofie när du var klar med din utbildning?
Sofie: Jag började arbeta som sjukhusfysiker i Köpenhamn, som då var en av de största kliniker i Europa. För att bli dansk sjukhusfysiker krävdes det att man hade doktorerat och gjort flera års praktik, så jag sänkte medelåldern väldigt mycket. Det var lite hierarkiskt, men det var spännande och jag lärde mig väldigt mycket. Har man gått utbildningen i Sverige är man även väldigt eftertraktad utomlands. Det finns inget masterprogram i medical physics som det heter på engelska, utan det måste man läsa på efter sin masterutbildning.
Var kan man jobba som sjukhusfysiker?
Sofie: Vi har en väldigt låg arbetslöshet, jag tror den ligger på två procent, och det behöver inte vara en ofrivillig sådan. Man kan även välja att jobba för företag med att exempelvis utveckla och sälja medicintekniska produkter. Sen kan man jobba på kärnkraftverk och miljöradioekologiskt med att mäta radionuklider i mark och vatten, och arbeta med strålskydd i andra sammanhang. Vi kan egentligen jobba med allting som har med strålning att göra, och då har det funnits strålning från Big Bang och framåt.
Hedda: Finns det några fördomar mot vad sjukhusfysiker gör?
Sofie: Många studenter som ska göra sina val att reagerar på ordet “sjukhus” i namnet, och det är många som tror att arbetet är direkt inom vård och patientnära. Patientnära skulle man kunna säga att vi är på det sättet att vi optimerar vård för patienter, men vi finns ju inte där fysiskt nära dem. Vi har mycket nära samarbete med medicinska fakulteten. Sjukhusfysiker är inte riktigt ett alternativ för dem som står och väljer mellan att bli sjuksköterska eller sjukhusfysiker, utan detta är snarare en utbildning om man funderar på att välja mellan civilingenjör, medicinteknik och sjukhusfysiker. Fördomen är nog att man tänker att det är mer patientnära vård.
Hedda: Det kan vara svårt att läsa ut vad det är för utbildning på namnet.
Sofie: Ja, medicinsk strålningsfysiker är det många som kallar sig, men det heter sjukhusfysikerprogrammet.
Rasmus: Det svåra är väl att ingen riktigt vet vad det är för något om man inte har varit i direkt kontakt med oss. Det var svårt att förklara för familjen och vänner hemma vad jag hade sökt för program, när jag knappt själv visste vad det var. Det är ju ett ganska litet program i jämförelse med civilingenjörsprogrammet.
Hedda: Visste du när du sökte vad du skulle få ut av utbildningen?
Rasmus: Det var lite chansning, men det blev ett äventyr inom något som låter väldigt spännande.
Sofie: Om det är något som känns spännande så tycker jag att man ska satsa på det. Oavsett utbildning så tror jag det är många som inte tycker att utbildningen var exakt som man trodde att den skulle vara när man startade, förhoppningsvis har den varit bättre.
Rasmus: Och man kan alltid ångra sig och byta.
Sofie: Och så kan man kan också ta ut en master i fysik när man har läst sjukhusfysikerutbildningen, vilket är relativt nytt. Det öppnar upp för många andra områden och utbildningar om man inte vill applicera sina kunskaper inom sjukhusmiljö.
Utlandsstudier
Hedda: Finns det utrymme för utbytesstudier i programmet?
Sofie: De sista tre åren är det svårt att göra utbytesstudier, men dem första två åren kan man åka på utbyte.
Rasmus: Sen är det några som har valt att skriva sina examensarbeten utomlands, exempelvis Florida och Australien.
Sofie: Och när du är klar sen kan du som sagt jobba var du vill. Jag har flera kollegor som har jobbat i Nya Zeeland, Australien och USA.
Lund som studentstad
Hedda: Hur är det att plugga i Lund?
Rasmus: Lund är en liten stad full av studenter. Här finns både kårer, studentorganisationer och nationer som anordnar mängder av aktiviteter, både stort och smått. Det finns alltid något som händer. Det är också lite riskabelt, ibland finns det lite för mycket saker att göra.
Sofie: Man ska inte vara orolig över att man blir ensam. Många flyttar hit hemifrån där man ofta har känt sin klass länge i gymnasiet, och plötsligt ska man bo själv på en annan ort. Men här är man inte ensam länge, om man inte kryper in i garderoben och stänger dörren. Det finns alltid något att hitta på.
Hedda: Har ni själva varit aktiva i något?
Rasmus: Jag var lite engagerade i kåren och studierådet. Studierådet är specifikt för oss fysiker. Vi är del av Lunds naturvetarkår, LUNA. De fixar mängder av aktiviteter både sociala och för att förbättra studiemiljön.
Studietips
Hedda: Jag tänkte slänga ut lite snabba frågor avslutningsvis. Första frågan till er sjukhusfysiker: Vilken strålning är bäst, alfa-, beta-, eller gammastrålning?
Rasmus: Gammastrålning, möjligheterna är väldigt stora, både för bildtagning och i användning för att bota åkommor.
Sofie: Gammastrålning. Med dem energier vi använder så går strålningen igenom kroppen och då kan vi detektera tumörer. Man kan använda så mycket energi att de slår ut tumörceller på djupet.
Hedda: Andra frågan: Vilken kursbok är bäst?
Rasmus: Den man har köpt, eller den man kan hitta som pdf online.
Hedda: Är det något ni alltid har med på tenta?
Sofie: Lakrits hade jag med mig.
Rasmus: Ett bra sudd, halv utsuddade blyertsstreck är bara irriterande. Och miniräknare.
Sofie: Nu är det ju så att i dagens samhälle har vi kvar dem här långa tentorna. När jag studerade hade vi sex timmars mattetenta. Jag hoppas att vi ska få något mer kreativt sätt att kunna kontrollera kunskap på.
Rasmus: Man kan fokusera de första två timmarna, sen är man ganska trött, och har halva tentan kvar.
Hedda: Vad är det bästa studietips ni kan ge de kommande studenterna?
Sofie: Gå på föreläsningarna. Och var inte rädd för att ställa frågor. Jag talar förhoppningsvis för alla lärare på Lunds universitet, när jag säger att man alltid blir glad när det kommer frågor. Man är sällan ensam om att ha en fråga, så ställ frågor.
Rasmus: Och var inte livrädd för en omtenta.
Sofie: Våga misslyckas, var inte rädd för det. Jag har ju fortsatt på det akademiska spåret och man kommer misslyckas massor av gånger. Och ha kul. Det kommer vara slitsamt ibland men det kommer också vara den bästa tiden på många sätt också. Och om man inte mår bra så kontakta någon.
Rasmus: Det finns hjälp att få.
Hedda: Må bra helt enkelt! Jättekul att ni har varit med i denna podd och delat med er av era erfarenheter.
Sofie: Tack för att vi fick vara med!