Vi är fortfarande kompetenta! Röster från socialtjänsten om ett samarbetsprojekt i ungdomsvården

På svenska Syftet med denna studie är att analysera hur personal inom socialtjänsten tolkar, definierar och upplever ett behandlingsprojekt, som involverade olika myndigheter, benämnt Motverka Våld och Gäng. Dessutom uppmärksammas hur den intervjuade och observerade personalen uppfattar och kategoriserar de inom projektet anställda samordnarna.

De anställda inom socialtjänsten upplever att projektet kommit ”uppifrån”, från staten, och som en konsekvens av att socialtjänsten utpekats som inkompetent att hantera ungdomsvården. Satsningen framställs som felaktig på grund av att den främjar ”tvångsvård”, en verksamhet som ska undvikas.

Berättelserna om projektet genomsyras av en tudelning i vi och dom där vi (socialtjänsten) framställs som kompetenta, men ändå underlägsna dom (”Staten och Statens institutionsstyrelse”). Att konstruera sin verklighet i vi och dom-termer kan vara ett tecken på samverkansbrister, där varje myndighet är upptagen med sin egen verksamhet och varken har tid till eller intresse för utökad interaktion med dom andra. En socialsekreterare beskriver ironiskt ungdomsvårdkedjan som ”Före vård, vård och eftervård” vilket ger oss bilden av en samling förpackningar som kännetecknas av slutenhet, brist på samordning och isolering av aktörer.

Subventionen för de placerade ungdomarna, som skulle användas till eftervård, framställs som en svårgenomförbar projekttanke. Socialtjänstens anställda berättar dels om stadsnämndspolitikers åberopande av ekonomiskt underskott i kommunen, dels om svårigheterna att binda subventionen till en viss individ. Diskursen präglas av dessa konfliktmarkörer: kommunbudget kontra individuella behov.

De nya aktörerna i ungdomsvårdskedjan, samordnarna, beskrivs av de socialtjänstanställda med en variation av kritik och uppskattning. Motsättningar i beskrivningen frammanar bilden av samordnarna som störande, stresskapande, obetydliga och kontrollerande. Kontrollfunktionen relateras bland annat till farhågor om att samordnarna skulle uppträda som ungdomarnas företrädare.

De socialsekreterare som uppskattar samordnarnas insatser berättar om samordnarna som kunniga i fråga om eftervårdsinsatser eller som en hjälp i kontakten med ungdomarna och föräldrarna. Den gestaltade samordnarkompetensen konstruerar samordnaren som en strukturbärare, idégivare, möteshållare och medlare.