När samverkan får erkännande. Beskrivna och observerade erfarenheter från ungdomsvården

Successful collaboration. Described and Observed Experiences of Youth Care

Författare

Goran Basic

Summary, in Swedish

Tidigare forskning om samverkan visar att samarbete innefattar problem och konflikter. Syftet med denna studie är att istället beskriva mer framgångsrik samverkan även om denna utspelas under kortare interaktionsfrekvenser. I boken diskuteras forskning som analyserat framgångsfaktorer men framförallt analyseras ett eget empiriskt material med fokus på hur och när aktörerna inom ungdomsvården framställer ”det lyckade samarbetet” samt vilka diskursiva och interaktiva mönster som medverkar i konstruktionen av detta fenomen. Dessutom analyseras hur och när ”det lyckade samarbetet” används av dessa i olika mönster samt hur den egna identiteten formas och upprätthålls genom sådana markeringar. Den empiriska grunden för denna studie är 147 inspelade samtalsintervjuer med institutionsplacerade ungdomar, deras föräldrar och olika yrkeskategorier inom socialtjänsten och Statens institutionsstyrelse, samt 119 fältobservationer av organiserade möten samt informella träffar före och efter intervjuer eller möten, vid besök på institutioner, socialtjänstkontor och Statens institutionsstyrelses huvudkontor. Materialet analyseras med analytiska utgångspunkter från Georg Simmel (1950/1964), Theodore Caplow (1968) och Erving Goffman (1959/2004). ”Det lyckade samarbetet” har i denna studie definieras via markörer i det empiriska materialet där aktörer som tillhör minst tre olika kategorier framträder (eller återges framträda). Den personliga interaktiva aspekten i samarbetet mellan aktörer i ungdomsvården är enligt såväl min egen undersökning som andras studier viktig för ett lyckat samarbete. Denna aspekt tycks också ha betydelse för producerande och reproducerande av gemensamma samverkansidentiteter. Gemensamma samverkansidentiteter och triadsamstämmigheten kan emellertid innebära att det som samarbetet skall kretsa kring i ungdomsvården: den unge (eller hans eller hennes föräldrar) lämnas utanför. De professionella aktörerna kan emellertid forma en samstämmig triad med ungdomar eller föräldrar som i fall när tidigare konflikter aktualiseras under interaktionen. Genom att vissa professionella tar avstånd från andra professionella samarbetsparter kan konflikter suddas bort så att man skapar nya förutsättningar för samstämmighet i triaden. Konstruktion och rekonstruktion av samverkansframgång är en ständigt pågående, narrativ och interaktiv process. Framgångsberättelser och uppvisande av den rätta samverkansmoralen skapas och återskapas i myriader av vardagsinteraktion. Det lyckade samarbetet verkar främjas om aktörer kompletterar varandra under interaktionen. På så sätt skapas och tydliggörs även gemensamma samverkansidentiteter som är fördelaktiga för ungdomen. Att ungdomen närvarar fysiskt i dessa situationer är särskilt viktigt för ”det lyckade samarbetet”.

Avdelning/ar