Aska, Tomhet & Eld. Outsiderproblematiken hos Bruno K. Öijer
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Ämnet för avhandlingen är Bruno K. Öijers (f. 1951) författarskap. Med hjälp av outsiderbegreppet undersöker jag Öijers särart som poet, hur han har positionerat sig utanför det etablerade samhället. Min tes är att denna position är av avgörande betydelse för förståelsen av hans poesi, och att den kan bidra till att förklara hans specifika betydelse i det tidiga 70-talets kulturella fält. Avhandlingen är strukturerad i fyra delar. I del I behandlas begreppet ”outsider”, outsiderns val av ett fåtal noggrant utvalda valfrändskaper, samt hur outsiderns teman uttrycks i debuten Sång för anarkismen 1973. I del två och tre fokuseras på en av outsiderskapets dikotomier: revolution och magi. Öijers uttalanden och aktioner ingår i en större offentlig polemik där kontrahenter på ett heterogent kulturellt fält kämpade om makten, bl.a. i och runt stenciltidskriften Guru Papers där han var redaktörer. Gruppen kring Guru Papers föredrog en bildrik poesi, dels som reaktion mot det föregående experimentella avantgardet, och dels för att bringa poesin ner i vardagslivet. Deras inspiration bör sökas i det historiska avantgardet 1910–1925. Analysen fortsättes med en kartläggning av Öijers poetik med utgångspunkt i manifest och uttalanden. Man måste erkänna kaos som livets grund för att kunna leva och skapa. Kravet på ärlighet (mot sig själv) går som en röd tråd genom Bruno K. Öijers uttalanden, och är första steget bort från kaos. Poeten gör sig seende, men uppdagar samtidigt de negativa sidorna i tillvaron. Diktarens profetiska uppgift blir att förmedla insikten om livet och döden som förutsättningar för varandra. En drivkraft för Öijer är att försöka återskapa det, med Benjamin, ”rena språkets” ursprungliga kraft med hjälp av riter och språket som besvärjelse. I del fyra diskuteras slutligen hur Öijer, med hjälp av ett antal strategier omsätter sin poetik i praxis, till den betoning av ögonblickets ”här och nu” som krävs för att man ska kunna uppleva konstverkets ”aura”. Den första strategien är hans bruk av ett metaforiskt språk, som undersökes i den viktiga dikten ”Skisser till ett av Dödens tal” 1984. Därefter visar jag hur Öijer söker ett uttryck som bärs av samma direkthet som i orala kulturer, något som han som skriftspråklig poet emellertid aldrig kan uppnå. Poeter i den ”muntliga renässansen” har strävat efter det ända sedan femtiotalet, vilket enligt Ong har givit upphov till en”sekundär muntlighet”. När Öijer läser upp sina dikter gör han det med en särpräglad och karakteristisk kombination av Verfremdung och innerlighet. För att beskriva hans tredje strategi introduceras begreppet ”lyrikperformance”. Han har själv upprepade gånger framhållit rock’n’rollmusiken som den primära grunden för sin performance, och detta diskuteras inledningsvis. Outsiderns kompromisslösa krav på att stå fri föranleder valet av lyrikperformance, och jag visar med Derrida, Genette och Bachtin att det beror på att genren är extremt ”oren”. För att kunna beskriva hans lyrikperformance diskuteras hans framföranden i förhållande till Artauds ”Grymhetens teater”, som kan ses som en parallell konstform. Tack vare genrens orenhet kan Öijer skapa den renhet i uttrycket som han söker.
Ämnet för avhandlingen är Bruno K. Öijers (f. 1951) författarskap. Med hjälp av outsiderbegreppet undersöker jag Öijers särart som poet, hur han har positionerat sig utanför det etablerade samhället. Min tes är att denna position är av avgörande betydelse för förståelsen av hans poesi, och att den kan bidra till att förklara hans specifika betydelse i det tidiga 70-talets kulturella fält. Avhandlingen är strukturerad i fyra delar. I del I behandlas begreppet ”outsider”, outsiderns val av ett fåtal noggrant utvalda valfrändskaper, samt hur outsiderns teman uttrycks i debuten Sång för anarkismen 1973. I del två och tre fokuseras på en av outsiderskapets dikotomier: revolution och magi. Öijers uttalanden och aktioner ingår i en större offentlig polemik där kontrahenter på ett heterogent kulturellt fält kämpade om makten, bl.a. i och runt stenciltidskriften Guru Papers där han var redaktörer. Gruppen kring Guru Papers föredrog en bildrik poesi, dels som reaktion mot det föregående experimentella avantgardet, och dels för att bringa poesin ner i vardagslivet. Deras inspiration bör sökas i det historiska avantgardet 1910–1925. Analysen fortsättes med en kartläggning av Öijers poetik med utgångspunkt i manifest och uttalanden. Man måste erkänna kaos som livets grund för att kunna leva och skapa. Kravet på ärlighet (mot sig själv) går som en röd tråd genom Bruno K. Öijers uttalanden, och är första steget bort från kaos. Poeten gör sig seende, men uppdagar samtidigt de negativa sidorna i tillvaron. Diktarens profetiska uppgift blir att förmedla insikten om livet och döden som förutsättningar för varandra. En drivkraft för Öijer är att försöka återskapa det, med Benjamin, ”rena språkets” ursprungliga kraft med hjälp av riter och språket som besvärjelse. I del fyra diskuteras slutligen hur Öijer, med hjälp av ett antal strategier omsätter sin poetik i praxis, till den betoning av ögonblickets ”här och nu” som krävs för att man ska kunna uppleva konstverkets ”aura”. Den första strategien är hans bruk av ett metaforiskt språk, som undersökes i den viktiga dikten ”Skisser till ett av Dödens tal” 1984. Därefter visar jag hur Öijer söker ett uttryck som bärs av samma direkthet som i orala kulturer, något som han som skriftspråklig poet emellertid aldrig kan uppnå. Poeter i den ”muntliga renässansen” har strävat efter det ända sedan femtiotalet, vilket enligt Ong har givit upphov till en”sekundär muntlighet”. När Öijer läser upp sina dikter gör han det med en särpräglad och karakteristisk kombination av Verfremdung och innerlighet. För att beskriva hans tredje strategi introduceras begreppet ”lyrikperformance”. Han har själv upprepade gånger framhållit rock’n’rollmusiken som den primära grunden för sin performance, och detta diskuteras inledningsvis. Outsiderns kompromisslösa krav på att stå fri föranleder valet av lyrikperformance, och jag visar med Derrida, Genette och Bachtin att det beror på att genren är extremt ”oren”. För att kunna beskriva hans lyrikperformance diskuteras hans framföranden i förhållande till Artauds ”Grymhetens teater”, som kan ses som en parallell konstform. Tack vare genrens orenhet kan Öijer skapa den renhet i uttrycket som han söker.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2003
Språk
Svenska
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Ellerströms förlag
Ämne
- Languages and Literature
Nyckelord
- literature criticism
- General and comparative literature
- theatre of cruelty
- genre
- rock’n’roll
- performance
- orality
- metaphor
- poetics
- manifest
- Feber
- stencil journals
- Guru Papers
- outsider
- avant-garde
- Bruno K. Öijer
- poetry
- literary theory
- Allmän och jämförande litteratur
- litteraturkritik
- litteraturteori
- Scandinavian languages and literature
- Nordiska språk (språk och litteratur)
Status
Published
Handledare
- [unknown] [unknown]
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 91-7247-086-0
Försvarsdatum
29 november 2003
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
Edens hörsal, Paradisgatan 5, Lund
Opponent
- Carin Franzén (Dr.)