Early Campanian mosasaurs (Reptilia; Mosasauridae) from the Kristianstad Basin, southern Sweden

Tidigcampanska Mosasaurier (Reptilia; Mosasauridae) från Kristianstadbassängen i södra Sverige

Författare

Johan Lindgren

Summary, in Swedish

Populärvetenskaplig sammanfattning: Mosasaurier var en grupp stora, marina ödlor som under ett geologiskt sett kort tidsavsnitt i kritaperioden, om ca 25 miljoner år, snabbt tog över positionen som toppredatorer i haven. De tidigaste fossilen från gruppen har återfunnits i sediment av turonsk ålder och i likhet med flera andra djurgrupper försvinner mosasaurier under sen maastricht. Några arter nådde gigantiska proportioner, som den 17 m långa Hainosaurus bernardi från maastricht i Belgien. Mosasaurier var uteslutande rovdjur och jagade med hjälp av god syn och subakvatisk hörsel. Tänderna var oftast kon-formade och utrustade med skärande egg. Mosasaurier tog sig fram genom slingrande rörelser, vilka alstrades av den långa, tillplattade svansen. De paddellika extremiteterna fungerade troligtvis främst som styrorgan. Fisk och bläckfisk verkar ha utgjort huvuddelen av födan, även om större djur som hajar, fåglar och andra mosasaurier har återfunnits i fossila maginnehåll.

Skånska kritsediment av sen-tidigcampansk ålder (den s k Bellemnellocamax mammillatus zonen, innehållande sediment med en ålder av ca 80 miljoner år) har visat sig innehålla en av världens artrikaste mosasauriefaunor. Materialet, som huvudsakligen består av tandkronor, men även kotor och käkfragment, visar att faunan bestod av fyra taxa: Clidastes? sp., Platecarpus cf. somenensis, Hainosaurus? ivoensis och Mosasauridae sp.

Clidastes? sp. var en, i sammanhanget, relativt liten mosasaurie med en totallängd på ca 4 m. Tänder som tillskrivits taxat är förhållandevis små (ca 10 mm höga) och täckta av jämn eller endast svagt fasetterad emalj. Svanskotor, funna i Åsen, har fuserade haemalbågar som lutar ca 40° i förhållande till horisontalplanet. Ovanstående karaktärer är typiska för arter inom släktet Clidastes. De halskotor som tillförts Clidastes? sp. skiljer sig dock från halskotor hos andra arter inom Clidastes genom att de artikulerande ytorna är njurformade istället för runda. Detta kan tyda på att Clidastes? sp. representerar en ny art.

Platecarpus cf. somenensis blev upp emot 6-7 m lång och livnärde sig troligtvis framförallt av belemniter och fisk. De tänder som återfunnits är relativt stora (upp till ca 35 mm) och förhållandevis slanka. Ytorna är täckta av starkt fasetterad emalj. En finare striering finns vid basen på den yta som en gång vette mot tungan.

Hainosaurus? ivoensis var Kristianstadbassängens jätte och blev gissningsvis upp emot 12-15 m lång. Besten var utrustad med stora, robusta tänder som i flera fall var runt 60 mm höga. Tidigare trodde man att H? ivoensis var en art inom Mosasaurus, men nya kotfynd har visat att så inte är fallet. Viss osäkerhet råder dock om huruvida H? ivoensis är en art inom Tylosaurus eller Hainosaurus.

Tänder tillskrivna Mosasauridae sp. är relativt stora (upp till 35 mm), starkt bakåtböjda och täckta av jämn emalj. Denna kombination verkar vara unik. Trots att vissa likheter med Leiodon finns, går det inte att utesluta att Mosasauridae sp. representerar ett nytt släkte. Käkrester har visat att Mosasauridae sp. var en relativt stor mosasaurie, med en totallängd på ca 8-10 m.

Att döma av fynden från fyra lokaler; Åsen, Ignaberga, Maltesholm och Ugnsmunnarna, varierar den lokala utbredningen av mosasaurie-taxa i Kristianstadbassängen. Fossil från de strandnära sedimenten i Åsen domineras av Clidastes? sp., medan de något mer djupavsatta sedimenten i Ugnsmunnarna främst innehåller Platecarpus cf. somenensis. Skillnaderna i utbredning kan bl a bero på att H? ivoensis troligtvis inkluderade Clidastes? sp. i sin kost. Den senare levde säkrare i en grund och strandnära miljö (Åsen), där predationstrycket från H? ivoensis borde varit litet.

Den skånska mosasauriefaunan liknar ungefärligt likåldriga faunor i "the Upper Chalk" i Sussex, Norfolk och Hampshire, England, Pembina Member i Pierre Shale i Manitoba, Kanada och Lower Pierre Shale i South Dakota, USA. Det är dock viktigt att påpeka att likheten inte ligger på artnivå, utan snarare i den generella sammansättningen, då varje fauna innehåller en stor tylosaurid, en eller flera mellanstora plioplatecarpider (vanligtvis Platecarpus) samt en eller flera mindre mosasaurider (vanligtvis Clidastes).

Avdelning/ar