Om återbruk och förfall
Författare
Summary, in Swedish
Sommaren är loppmarknadernas tid. I trakten där jag bor är det vanligt med någon loppmarknad varje helg. Det är stora tillställningar där den arrangerande idrotts- eller hembygdsföreningen under ett år har samlat in begagnade grejer som säljs till mycket låga priser. För många föreningar är vinsten från försäljningen en viktig post i budgeten.
Poängen med loppmarknaden är att föremål som i någons ögon är gamla och uttjänta byter ägare och återfår något av sitt forna bruksvärde. Det uttjänta blir användbart. Inte nödvändigtvis genom att dess funktioner förändras utan genom en annan ägares blick och prognos: det där skulle kunna användas till… Loppmarknaden är i den meningen en kritisk situation för de föremål som bjuds ut. Ska de komma till förnyad användning eller ska deras bana mot skräphögen beseglas?
När vi går ut med soporna slänger vi inte bara en påse skräp och rester. Vi gör också en praktisk och tydlig markering av vad vi anser vara av värde respektive utan värde. Det vi å andra sidan sparar är sådant som vi använder eller på annat sätt anser ha betydelse. Det är kanske saker som ger våra självbiografier stöd: en souvenir från en resa, en sparkdräkt efter något av barnen, en smörkniv gjord i slöjden, ett fotografi som togs en julafton. Sådana saker skulle var för sig och ryckta ur sina sammanhang vara tämligen svårbegripliga för en utomstående. För människan som sparade dem är de kanske ovärderliga påminnelser om stunder i livet, om en uppväxt, om bedrifter, om vägval och möten etc. De saker som vi omger oss med är med andra ord viktiga delar i bygget av en självförståelse och -biografi. Sopor, skräp och förfallen bebyggelse kan på motsvarande sägas bära på associationer som vi inte är intresserade av eller vill kännas vid.
Detta avståndstagande rymmer minst lika många intressanta ingångar som sparandet och vidmakthållandet. Skräp är inte endast uttryck för individuella val utan också för samhälleliga, politiska vägval. Föremål och byggnader som under en period har utelämnats åt den fysiska nedbrytningens krafter kan plötsligt uppmärksammas och laddas med betydelser och berättelser av stor vikt för en grupp människor, för en region eller nation. I detta avseende är skräpet och rivningshuset som ett slags motpol till det högt värderade, i högsta grad betydelsebärande.
Poängen med loppmarknaden är att föremål som i någons ögon är gamla och uttjänta byter ägare och återfår något av sitt forna bruksvärde. Det uttjänta blir användbart. Inte nödvändigtvis genom att dess funktioner förändras utan genom en annan ägares blick och prognos: det där skulle kunna användas till… Loppmarknaden är i den meningen en kritisk situation för de föremål som bjuds ut. Ska de komma till förnyad användning eller ska deras bana mot skräphögen beseglas?
När vi går ut med soporna slänger vi inte bara en påse skräp och rester. Vi gör också en praktisk och tydlig markering av vad vi anser vara av värde respektive utan värde. Det vi å andra sidan sparar är sådant som vi använder eller på annat sätt anser ha betydelse. Det är kanske saker som ger våra självbiografier stöd: en souvenir från en resa, en sparkdräkt efter något av barnen, en smörkniv gjord i slöjden, ett fotografi som togs en julafton. Sådana saker skulle var för sig och ryckta ur sina sammanhang vara tämligen svårbegripliga för en utomstående. För människan som sparade dem är de kanske ovärderliga påminnelser om stunder i livet, om en uppväxt, om bedrifter, om vägval och möten etc. De saker som vi omger oss med är med andra ord viktiga delar i bygget av en självförståelse och -biografi. Sopor, skräp och förfallen bebyggelse kan på motsvarande sägas bära på associationer som vi inte är intresserade av eller vill kännas vid.
Detta avståndstagande rymmer minst lika många intressanta ingångar som sparandet och vidmakthållandet. Skräp är inte endast uttryck för individuella val utan också för samhälleliga, politiska vägval. Föremål och byggnader som under en period har utelämnats åt den fysiska nedbrytningens krafter kan plötsligt uppmärksammas och laddas med betydelser och berättelser av stor vikt för en grupp människor, för en region eller nation. I detta avseende är skräpet och rivningshuset som ett slags motpol till det högt värderade, i högsta grad betydelsebärande.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2005
Språk
Svenska
Sidor
1-2
Publikation/Tidskrift/Serie
Rig
Volym
3
Issue
3
Dokumenttyp
Artikel i tidskrift
Förlag
Föreningen för svensk kulturhistoria
Ämne
- Ethnology
Status
Published
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 0035-5267