Kinas Familjepolitik: från sexualupplysning till ettbarnspolitik

Författare

Angela Kristiansen

Summary, in Swedish

Vissa sociologer och politiker i Kina betraktade redan 1930 Kinas stora befolkning som en belastning snarare än en tillgång. Populationskontroll blev därmed något som debatterades redan på 1950-talet, efter folkrepublikens grundande. Detta är något som ofta förbises när det talas om Kinas familjeplanering. Det fanns politiskt uppsatta som redan då såg att befolkningen växte i ett oroande tempo och insåg att åtgärder måste vidtas för att få bukt med problemet. Folket måste utbildas så att det också förstod att den växande befolkningen var ett problem och fick en förståelse för hur detta skulle åtgärdas. Men allra först var regeringen tvungen att komma fram till vilka åtgärder man skulle ta. Genom årtionden utvecklade man idéer om hur man skulle lösa problemet och hur man bäst skulle nå fram till befolkningen. De olika aktionerna spreds i olika takt runt om i landet och några av de första aktiviteterna såsom stora utställningar där man informerade om de nya preventivmedlen, tog plats i storstäderna. Även om abort är något som ofta förknippas med ettbarnspolitiken så har det inte alltid varit lagligt med abort i Kina, utan lagarna har skiftat betydligt under olika perioder. Under Tang-dynastin (618-906) t.ex., var det inte lagligt med aborter. Före Qing-dynastin (1644-1911) kunde man däremot göra abort så länge fostret inte antagit en ”mänsklig form” än. Under Qing-dynastin var abort olaglig igen. Även under de första åren av aktiv familjeplanering var abort olaglig om graviditeten inte utgjorde en fara för den gravida kvinnan. Det var inte förrän 1957 som abort blev laglig och då endast under de 10 första veckorna av graviditeten.

Avdelning/ar