Mastarbete i kyla
Författare
Summary, in Swedish
En fältstudie på åtta mastarbetare utfördes under februari i Svealand och Norrland.
Mastarbetarnas aktiviteter observerades under en vanlig arbetsdag i masten och hudtemperaturen
på sju ställen på kroppen, kroppstemperatur och hjärtfrekvens registrerades
kontinuerligt. De fick också skatta sin temperaturupplevelse och ansträngningsgrad
flera gånger under dagen. Lufttemperaturen varierade mellan -13 och 3 °C och vindhastigheten
mellan 1 och 13 m/s. Arbetsuppgifterna bestod av underhåll, montering och
byte av utrustning på masterna. Arbetstyngden varierade mycket under dagen från
mycket lätt (stillastående) till mycket tungt (klättring med börda). Syreförbrukningen
uppmättes under klättring till 15 - 38 ml/kg·min.
De flesta (sex av åtta) kände sig besvärade av kyla under dagen, fem även av vind.
Fyra hade lägre isolation än rekommenderat enligt kylaindexet IREQ. Sex angav att de
var svettiga under någon del av dagen. Ansiktet, händerna och fötterna var de
kroppsdelar som kändes kallast. Det berodde sannolikt främst på dålig isolation hos
handskar och skor, kontakt med kalla ytor, vind och stundtals arbete mer eller mindre
stillastående. Fingertemperaturen sjönk ner till 6-14 °C.
Lägsta uppmätta fottemperatur och tåtemperatur var 21 °C resp. 10 °C. Alla hade tåtemperaturer
under 18 °C någon gång under dagen. Två av de åtta var inte nöjda med
skyddsskorna. De ansågs stela i kyla respektive vara obekväma. Viktökningen i sockor
och skor var 6-94 g, vilket motsvarade en avdunstningshastighet från fötterna på minst
2-13 g/tim. De övriga arbetskläderna som användes ansågs skydda tillräckligt mot kyla.
En ökad flexibilitet hos overallen vore önskvärd för att släppa överskottsvärme.
För att minska risken att fötterna kyls ner genom avdunstning av svett från fötterna,
rekommenderas att skor och stövlar tas av vid varje rast inomhus. Elektriska skotorkar
kan användas för att snabbt få bort fukten ur skorna. Materialet i skorna bör vara smidigt
även i kyla. Sulmaterialet får inte bli stelt i kyla utan måste ge god friktion mot
mastkonstruktionen, snö och is.
Handskarna behöver förbättras, gällande passform, design, isolation, skydd mot skador
och smidighet.
Uppvärmningsmöjligheter ska beredas. Masthus bör vara uppvärmda. Varmluftsfläkt
eller strålningselement kan användas för att effektivisera uppvärmning av kalla
kroppsdelar. I master som saknar dessa möjligheter kan värmepåsar användas för att förebygga
nedkylning eller för uppvärmning.
Slutligen visade studien att god syreupptagningsförmåga och god hälsa behövs vid
mastarbete med hänsyn till att arbetet innebär klättring, då både kroppsmassan och
tunga bördor ska förflyttas uppför maststegar och mastkonstruktioner. Även god muskelstyrka
behövs vid lyft och firning av teknisk utrustning och verktyg.
Mastarbetarnas aktiviteter observerades under en vanlig arbetsdag i masten och hudtemperaturen
på sju ställen på kroppen, kroppstemperatur och hjärtfrekvens registrerades
kontinuerligt. De fick också skatta sin temperaturupplevelse och ansträngningsgrad
flera gånger under dagen. Lufttemperaturen varierade mellan -13 och 3 °C och vindhastigheten
mellan 1 och 13 m/s. Arbetsuppgifterna bestod av underhåll, montering och
byte av utrustning på masterna. Arbetstyngden varierade mycket under dagen från
mycket lätt (stillastående) till mycket tungt (klättring med börda). Syreförbrukningen
uppmättes under klättring till 15 - 38 ml/kg·min.
De flesta (sex av åtta) kände sig besvärade av kyla under dagen, fem även av vind.
Fyra hade lägre isolation än rekommenderat enligt kylaindexet IREQ. Sex angav att de
var svettiga under någon del av dagen. Ansiktet, händerna och fötterna var de
kroppsdelar som kändes kallast. Det berodde sannolikt främst på dålig isolation hos
handskar och skor, kontakt med kalla ytor, vind och stundtals arbete mer eller mindre
stillastående. Fingertemperaturen sjönk ner till 6-14 °C.
Lägsta uppmätta fottemperatur och tåtemperatur var 21 °C resp. 10 °C. Alla hade tåtemperaturer
under 18 °C någon gång under dagen. Två av de åtta var inte nöjda med
skyddsskorna. De ansågs stela i kyla respektive vara obekväma. Viktökningen i sockor
och skor var 6-94 g, vilket motsvarade en avdunstningshastighet från fötterna på minst
2-13 g/tim. De övriga arbetskläderna som användes ansågs skydda tillräckligt mot kyla.
En ökad flexibilitet hos overallen vore önskvärd för att släppa överskottsvärme.
För att minska risken att fötterna kyls ner genom avdunstning av svett från fötterna,
rekommenderas att skor och stövlar tas av vid varje rast inomhus. Elektriska skotorkar
kan användas för att snabbt få bort fukten ur skorna. Materialet i skorna bör vara smidigt
även i kyla. Sulmaterialet får inte bli stelt i kyla utan måste ge god friktion mot
mastkonstruktionen, snö och is.
Handskarna behöver förbättras, gällande passform, design, isolation, skydd mot skador
och smidighet.
Uppvärmningsmöjligheter ska beredas. Masthus bör vara uppvärmda. Varmluftsfläkt
eller strålningselement kan användas för att effektivisera uppvärmning av kalla
kroppsdelar. I master som saknar dessa möjligheter kan värmepåsar användas för att förebygga
nedkylning eller för uppvärmning.
Slutligen visade studien att god syreupptagningsförmåga och god hälsa behövs vid
mastarbete med hänsyn till att arbetet innebär klättring, då både kroppsmassan och
tunga bördor ska förflyttas uppför maststegar och mastkonstruktioner. Även god muskelstyrka
behövs vid lyft och firning av teknisk utrustning och verktyg.
Publiceringsår
1999
Språk
Svenska
Publikation/Tidskrift/Serie
Arbetslivsrapport
Dokumenttyp
Rapport
Förlag
Arbetslivsinstitutet, Stockholm, Sweden
Ämne
- Production Engineering, Human Work Science and Ergonomics
Nyckelord
- handskar
- skor
- arbetskläder
- arbetstyngd
- temperaturupplevelse
- vind
- syreupptagningsförmåga
- hjärtfrekvens
- kyla
- temperatur
Status
Published
Report number
1999:22
Forskningsgrupp
- Thermal Environment Laboratory
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1401-2928