Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

The Epistle of Jude : Its Text and Transmission

Författare:
Publiceringsår: 2006
Språk: Engelska
Sidor:
Publikation/Tidskrift/Serie: Coniectanea Biblica, New Testament Series
Volym: 43
Dokumenttyp: Doktorsavhandling
Förlag: Almqvist & Wiksell International

Sammanfattning

Popular Abstract in Swedish

Avhandlingen behandlar det nytestamentliga Judasbrevets texthistoria. Monografin inleds med en översikt av textforskningen på de Katolska Breven i allmänhet och Judasbrevet i synnerhet, från 1800-talet och fram till nutid. Mot bakgrund av det tecknade forskningsläget beskriver så författaren studiens upplägg och syfte, samt antyder några av resultaten. Det handlar främst om två uppgifter:



Den första uppgiften är att fullständigt gå igenom och redovisa källmaterialet, dvs. alla manuskript till Judasbrevet. Tidigare har endast en bråkdel av källmaterialet redovisats, genom att handskrifter selekterats bort i stor skala. Den fulla redovisningen visar bl a talrika hittills okända textlydelser. Dessutom har flera nyupptäckta textlydelser i de grekiska handskrifterna visat sig motsvara ordalydelser som bara varit kända genom de gamla översättningarna (latin, koptiska och syriska).



Den andra uppgiften är att ställa både gamla och nya frågor till källmaterialet. Traditionellt har det allt överskuggande målet för textkritiken varit att söka komma fram till författarens "ursprungliga text", och därvid har säregna manuskript och sekundära textvarianter förpassats till historiens bakgård. Även om frågan om den "ursprungliga texten" kvarstår, har här hänsyn tagits till andra intressen. Så riktas en tydlig fokus på textvittnena för deras egen skull, såsom fönster in i sin samtid. Manuskripten har sina egna unika historier att berätta om de människor som kopierat, ägt och använt dem.



Två manuskript studeras ingående, nämligen de tidigaste handskriftsvittnena till Judasbrevet, P72 och P78 från ca. 300 e.Kr. I undersökningen av dessa två papyrer avtecknar sig två vitt skilda berättelser. P72 är det enda fullständigt bevarade papyrusvittnet till Petrusbreven och Judasbrevet. Manuskriptet är en del av en samlingskodex vars omfång vuxit över tid, och där dels samlingens beskaffenhet och dels själva textvarianterna pekar på en proto-ortodox miljö. Det andra manuskriptet, P78, är ett fragment av en miniatyrkodex, som troligen använts som amulett och en intressant fråga är varför man valt Judasbrevet som lämplig text för ett sådant syfte.



När Judasbrevets texthistoria skall undersökas bör man först ta ställning till en grundläggande fråga, nämligen det litterära förhållandet mellan Andra Petrusbrevet och Judasbrevet. Man kan slå fast att den ene författaren varit beroende av den andre, men vilket brev avfattades först?



Så följer bokens kärna?den textkritiska apparaten där samtliga textlydelser redovisas i anslutning till den kritiskt rekonstruerade ursprungstexten. Det resonemang som ligger bakom textrekonstruktionen redovisas fullödigt i en avslutande textkommentar där över 100 textkritiska problem och intressanta textvarianter kommenteras. En innovation i sammanhanget är det nya rankingsystem som tillämpats i textkommentaren. Det är av mer deskriptiv art än tidigare motsvarigheter och söker ge en samlad bild av bevisläget i fråga och bjuda in läsaren till egen tolkning och värdering av bevisen.



I slutet av boken publiceras för första gången fullständiga bilder (Plates) åtföljda av transkriptioner av papyrushandskrifterna P72 och P78, samt majuskelhandskriften 0316. Dessutom publiceras några unika bilder på minuskel-handskrifter, bl a MS 1521 (en av de vackraste bysantinska handskrifterna till Nya testamentet) tillsammans med korta beskrivningar.
This study treats the textual tradition of the Epistle of Jude. After an introductory survey of earlier text-critical research, the two main purposes of this investigation are formulated: to gather and to analyze the complete textual evidence of the Epistle of Jude.



The first task, to gather the evidence, involves the collation of all Greek continuous text MSS of the Epistle of Jude. The evidence of 560 Greek MSS, including dozens of lectionaries, is presented in an exhaustive critical apparatus. The major part of these textual witnesses have not received the attention they deserve. Now, for the first time, all these MSS have been examined in a complete book of the NT. The full collation has brought many new readings to light, some of which were only known through ancient versions, and previously known and important readings have gained additional support.



The second task is to analyze the evidence from different perspectives. The pursuit of the traditional goal of textual criticism, i.e., the reconstruction of the history of the text, and, ultimately, the "original text" (or "initial text" as here defined), is reflected in the adopted critical text of Jude. An accompanying textual commentary explains the rationale behind the various text-critical decisions in over 100 passages. An innovation is the employment of a new rating system of a more descriptive nature than counterparts.



The history of the text is also the history of scribes who read and re-created their texts for various reasons. Hence, there is a constant focus on individual manuscripts and interesting manuscript readings throughout the study. Every manuscript has a unique story to tell about the ancient copyists, owners and users. In particular, the two earliest papyrus witnesses to Jude, P72 and P78 (ca. 300 C.E.), are studied in detail. Plates of these and other selected MSS are published in the volume along with descriptions and transcriptions.



The study also includes a treatment of the literary and text-critical relationship between 2 Peter and Jude. It is argued that the Epistle of Jude has literary priority. Further, the textual traditions of the two writings show that scribal harmonization between the parallel accounts occurs relatively infrequently. Two significant witnesses, P72 and Codex Vaticanus (B 03), lack such harmonization altogether.

Disputation

2006-12-11
15:15
Språk- och Litteraturcentrum (hörsalen) Helgonabacken 12 223 62 LUND
  • Peter M. Head (Senior Lecturer)

Nyckelord

  • Religious Studies
  • internal evidence
  • New Testament
  • external evidence
  • textual variant
  • textual commentary
  • lectionary
  • minuscule
  • uncial
  • amulet
  • P78
  • P72
  • Bodmer Codex
  • papyrus
  • textual criticism
  • literary relationship
  • 2 Peter
  • Jude
  • Bible
  • Catholic Epistles
  • papyrology
  • paleography
  • codicology
  • Christianity
  • Kristendom

Övriga

Published
  • Walter Übelacker
  • ISSN: 0069-8946
  • ISBN: 978-91-22-02159-9

Box 117, 221 00 LUND
Telefon 046-222 00 00 (växel)
Telefax 046-222 47 20
lu [at] lu.se

Fakturaadress: Box 188, 221 00 LUND
Organisationsnummer: 202100-3211
Om webbplatsen