Ear Reconstruction. Clinical and physiological evaluations.
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Mikroti är en medfödd avvikelse där ytterörat
inte utvecklats normalt. Defekten kan variera
från att örat nästan är normalt till att det saknas
helt och hållet, s.k. anoti. I Sverige inträffar detta
i c:a 2 fall per 100 000 nyfödda. Pojkar drabbas i
större utsträckning och höger sida är den vanligaste.
Båda sidor drabbas i c:a en tiondel av fallen.
Förträngning av yttre hörselgången ses hos
en majoritet av patienterna med mikroti och det
föreligger i dessa fall en hörselnedsättning eftersom
ljudet inte når innerörat.
En ensidig mikroti kan rekonstrueras i tre
seanser genom att använda det egna revbensbrosket.
Brosket formas till ett öra och placeras
i en ficka under huden på örats plats för att i ett
senare skede resas och slutligen finjusteras. Rekonstruktionen
kan påbörjas när bröstkorgsomfånget
är tillräckligt. Patienten skall också vara
välmotiverad och så långt möjligt är förstå vad
operationerna kommer att innebära i form av tid
på sjukhus, smärta, konvalescens etc. I praktiken
kan rekonstruktionsförfarandet därmed oftast
påbörjas vid 6–7 års ålder.
Under de tre kirurgiska stegen kommer mottagarområdet
att utsättas för ett flertal snitt där
såväl nerver som blodkärl måste delas. Vidare
görs en friläggning under huden så att brosket
kan få plats. Huden som täcker örat riskerar därmed
att mista viktiga skyddsfunktioner såsom
känsel för värme, kyla och tryck. Ett rekonstruerat
öra utan dessa skyddsfunktioner i huden
skulle mycket väl kunna löpa större risk för sårbildning
till följd av skador av olika slag. Ett sår
i huden skulle i sig kunna äventyra det underliggande
broskskelett och därmed hela rekonstruktionen.
Att utvärdera känsel för värme, kyla och tryck
i det rekonstruerade örat är således angeläget och
inom ramen för våra studier har detta skett. Vi
har också undersökt blodflödets återhämtning
och reglering.
Det rekonstruerade örat dimensioneras för
att matcha det normala örat. En sjuårings öra
växer mindre än 7,5 mm fram till 18 års ålder.
Huruvida det rekonstruerade örats brosk växer är
omdebatterat men klinisk erfarenhet samt vissa
vetenskapliga rön talar för att det finns en tillväxtpotential
hos det transplanterade brosket. I
ett led att på sikt kunna utvärdera brosktillväxten
i anslutning till öronrekonstruktion har vi i
första hand utvärderat mätmetoden digital morfometri,
dvs. storleksmätning på digitala foton
med därtill avsedd mjukvara. Metoden jämfördes
med de två manuella metoderna passare &
linjal samt skjutmått.
Våra fynd visar att det finns en hög grad av
återhämtning av känseln för värme och kyla i
det rekonstruerade örat även om något nedsatt
känsel för värme noterades i örats övre del. Känsel
för tryck visade samma mönster med en hög
återhämtning i kombination med något höjda
tröskelvärden i den övre delen. Blodflödet i det
rekonstruerade örat var väsentligen lika med det
normala örat och vid kroppsuppvärmning ökade
blodflödet på likartat sätt. Digital morfometri visade
samma grad av slumpfel som passare & linjal
samt skjutmått när normala öron mättes. Digital
morfometri kan visa hög precision även vid mätningar
på rekonstruerade öron, men det finns en
individuell variation från bedömare till bedömare.
Sammanfattningsvis återhämtar sig det rekonstruerade
örats känsel och cirkulation på ett
tillfredställande sätt. Digital morfometri förefaller
vara en lämplig metod för att mäta örats dimension
och tillväxt, förutsatt att man bestämmer
den enskilde användarens precision och förmåga
att reproducera sina resultat vid upprepade
mätningar.
Mikroti är en medfödd avvikelse där ytterörat
inte utvecklats normalt. Defekten kan variera
från att örat nästan är normalt till att det saknas
helt och hållet, s.k. anoti. I Sverige inträffar detta
i c:a 2 fall per 100 000 nyfödda. Pojkar drabbas i
större utsträckning och höger sida är den vanligaste.
Båda sidor drabbas i c:a en tiondel av fallen.
Förträngning av yttre hörselgången ses hos
en majoritet av patienterna med mikroti och det
föreligger i dessa fall en hörselnedsättning eftersom
ljudet inte når innerörat.
En ensidig mikroti kan rekonstrueras i tre
seanser genom att använda det egna revbensbrosket.
Brosket formas till ett öra och placeras
i en ficka under huden på örats plats för att i ett
senare skede resas och slutligen finjusteras. Rekonstruktionen
kan påbörjas när bröstkorgsomfånget
är tillräckligt. Patienten skall också vara
välmotiverad och så långt möjligt är förstå vad
operationerna kommer att innebära i form av tid
på sjukhus, smärta, konvalescens etc. I praktiken
kan rekonstruktionsförfarandet därmed oftast
påbörjas vid 6–7 års ålder.
Under de tre kirurgiska stegen kommer mottagarområdet
att utsättas för ett flertal snitt där
såväl nerver som blodkärl måste delas. Vidare
görs en friläggning under huden så att brosket
kan få plats. Huden som täcker örat riskerar därmed
att mista viktiga skyddsfunktioner såsom
känsel för värme, kyla och tryck. Ett rekonstruerat
öra utan dessa skyddsfunktioner i huden
skulle mycket väl kunna löpa större risk för sårbildning
till följd av skador av olika slag. Ett sår
i huden skulle i sig kunna äventyra det underliggande
broskskelett och därmed hela rekonstruktionen.
Att utvärdera känsel för värme, kyla och tryck
i det rekonstruerade örat är således angeläget och
inom ramen för våra studier har detta skett. Vi
har också undersökt blodflödets återhämtning
och reglering.
Det rekonstruerade örat dimensioneras för
att matcha det normala örat. En sjuårings öra
växer mindre än 7,5 mm fram till 18 års ålder.
Huruvida det rekonstruerade örats brosk växer är
omdebatterat men klinisk erfarenhet samt vissa
vetenskapliga rön talar för att det finns en tillväxtpotential
hos det transplanterade brosket. I
ett led att på sikt kunna utvärdera brosktillväxten
i anslutning till öronrekonstruktion har vi i
första hand utvärderat mätmetoden digital morfometri,
dvs. storleksmätning på digitala foton
med därtill avsedd mjukvara. Metoden jämfördes
med de två manuella metoderna passare &
linjal samt skjutmått.
Våra fynd visar att det finns en hög grad av
återhämtning av känseln för värme och kyla i
det rekonstruerade örat även om något nedsatt
känsel för värme noterades i örats övre del. Känsel
för tryck visade samma mönster med en hög
återhämtning i kombination med något höjda
tröskelvärden i den övre delen. Blodflödet i det
rekonstruerade örat var väsentligen lika med det
normala örat och vid kroppsuppvärmning ökade
blodflödet på likartat sätt. Digital morfometri visade
samma grad av slumpfel som passare & linjal
samt skjutmått när normala öron mättes. Digital
morfometri kan visa hög precision även vid mätningar
på rekonstruerade öron, men det finns en
individuell variation från bedömare till bedömare.
Sammanfattningsvis återhämtar sig det rekonstruerade
örats känsel och cirkulation på ett
tillfredställande sätt. Digital morfometri förefaller
vara en lämplig metod för att mäta örats dimension
och tillväxt, förutsatt att man bestämmer
den enskilde användarens precision och förmåga
att reproducera sina resultat vid upprepade
mätningar.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2012
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Volym
2012:75
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Reconstructive Surgery, University of Lund
Ämne
- Surgery
Nyckelord
- Plastic surgery
- autologous ear reconstruction
- sensitivity
- blood flow
- digital morphometry
Status
Published
Handledare
- Henry Svensson
- Sven-Olof Wikström
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1652-8220
- ISBN: 978-91-86671-04-4
Försvarsdatum
30 november 2012
Försvarstid
09:00
Försvarsplats
Inga Marie Nilssons gata 46, Skåne University Hospital, Malmö
Opponent
- Jorma Rautio