Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Ear Reconstruction. Clinical and physiological evaluations.

Författare:
Publiceringsår: 2012
Språk: Engelska
Sidor:
Publikation/Tidskrift/Serie: Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Volym: 2012:75
Dokumenttyp: Doktorsavhandling
Förlag: Reconstructive Surgery, University of Lund

Sammanfattning

Popular Abstract in Swedish

Mikroti är en medfödd avvikelse där ytterörat

inte utvecklats normalt. Defekten kan variera

från att örat nästan är normalt till att det saknas

helt och hållet, s.k. anoti. I Sverige inträffar detta

i c:a 2 fall per 100 000 nyfödda. Pojkar drabbas i

större utsträckning och höger sida är den vanligaste.

Båda sidor drabbas i c:a en tiondel av fallen.

Förträngning av yttre hörselgången ses hos

en majoritet av patienterna med mikroti och det

föreligger i dessa fall en hörselnedsättning eftersom

ljudet inte når innerörat.

En ensidig mikroti kan rekonstrueras i tre

seanser genom att använda det egna revbensbrosket.

Brosket formas till ett öra och placeras

i en ficka under huden på örats plats för att i ett

senare skede resas och slutligen finjusteras. Rekonstruktionen

kan påbörjas när bröstkorgsomfånget

är tillräckligt. Patienten skall också vara

välmotiverad och så långt möjligt är förstå vad

operationerna kommer att innebära i form av tid

på sjukhus, smärta, konvalescens etc. I praktiken

kan rekonstruktionsförfarandet därmed oftast

påbörjas vid 6–7 års ålder.

Under de tre kirurgiska stegen kommer mottagarområdet

att utsättas för ett flertal snitt där

såväl nerver som blodkärl måste delas. Vidare

görs en friläggning under huden så att brosket

kan få plats. Huden som täcker örat riskerar därmed

att mista viktiga skyddsfunktioner såsom

känsel för värme, kyla och tryck. Ett rekonstruerat

öra utan dessa skyddsfunktioner i huden

skulle mycket väl kunna löpa större risk för sårbildning

till följd av skador av olika slag. Ett sår

i huden skulle i sig kunna äventyra det underliggande

broskskelett och därmed hela rekonstruktionen.

Att utvärdera känsel för värme, kyla och tryck

i det rekonstruerade örat är således angeläget och

inom ramen för våra studier har detta skett. Vi

har också undersökt blodflödets återhämtning

och reglering.

Det rekonstruerade örat dimensioneras för

att matcha det normala örat. En sjuårings öra

växer mindre än 7,5 mm fram till 18 års ålder.

Huruvida det rekonstruerade örats brosk växer är

omdebatterat men klinisk erfarenhet samt vissa

vetenskapliga rön talar för att det finns en tillväxtpotential

hos det transplanterade brosket. I

ett led att på sikt kunna utvärdera brosktillväxten

i anslutning till öronrekonstruktion har vi i

första hand utvärderat mätmetoden digital morfometri,

dvs. storleksmätning på digitala foton

med därtill avsedd mjukvara. Metoden jämfördes

med de två manuella metoderna passare &

linjal samt skjutmått.

Våra fynd visar att det finns en hög grad av

återhämtning av känseln för värme och kyla i

det rekonstruerade örat även om något nedsatt

känsel för värme noterades i örats övre del. Känsel

för tryck visade samma mönster med en hög

återhämtning i kombination med något höjda

tröskelvärden i den övre delen. Blodflödet i det

rekonstruerade örat var väsentligen lika med det

normala örat och vid kroppsuppvärmning ökade

blodflödet på likartat sätt. Digital morfometri visade

samma grad av slumpfel som passare & linjal

samt skjutmått när normala öron mättes. Digital

morfometri kan visa hög precision även vid mätningar

på rekonstruerade öron, men det finns en

individuell variation från bedömare till bedömare.

Sammanfattningsvis återhämtar sig det rekonstruerade

örats känsel och cirkulation på ett

tillfredställande sätt. Digital morfometri förefaller

vara en lämplig metod för att mäta örats dimension

och tillväxt, förutsatt att man bestämmer

den enskilde användarens precision och förmåga

att reproducera sina resultat vid upprepade

mätningar.
Microtia is a congenital malformation where the auricle is not fully developed. In some cases the malformation

is complete and the auricle is absent. In Sweden the incidence of microtia is about 2 per 10,000 births. Reconstruction

of the external ear is possible by using autologous rib cartilage in three surgical steps: rib cartilage transplantation,

ear elevation and final adjustments.

Although the aesthetic result is most essential, there are also functional aspects of a reconstruction of the outer

ear. To keep the ear free from injury, the skin depends on a functioning alert system: sensitivity to touch, heat

and cold. However, the process of ear reconstruction necessarily includes surgical trauma that endangers these

protective systems. The blood supply of the skin cover is also impaired during the different reconstructive stages.

Little is known about the level and time scale of recovery of sensitivity and blood supply to the reconstructed ear

after surgical bisection of nerves and vessels.

Symmetry is important in ear reconstruction and the new ear should match the normal ear at the time of

reconstruction as well as in the adult life. The potential growth of the ear is a subject of debate. We decided to

investigate the precision of today’s tools for size measurements. With this knowledge the issue of growth hopefully

can be elucidated.

A total of 54 patients with unilateral ear reconstruction, and 30 individuals with normal ears, were included in

the studies. We evaluated sensitivity to heat, cold and touch in the reconstructed and normal ear. We also assessed

blood flow before and after body heating to investigate the pathophysiological dynamics in the reconstructed ear.

Digital morphometry for measuring ear size was compared to the manual methods: compass & ruler and callipers.

Measurements were performed on individuals with normal ears. In digital morphometry we also measured

reconstructed ears.

Our findings show that there is a high degree of restoration of thermosensitivity in the reconstructed ear but

the upper parts of the ear still show signs of reduced sensitivity to heat. Tactile sensitivity followed that of thermal

sensitivity, with a high degree of restoration in combination with elevated thresholds in the upper parts. The basal

blood flow in the reconstructed ear is compatible with that of the normal ear and its dynamic response to indirect

heating is also similar. Digital morphometry shows a similar reproducibility as compass & ruler and callipers for

measurement of normal ears. Digital morphometry can show great precision in measurements of reconstructed

ears but there is high inter-individual variation between different assessors.

Disputation

2012-11-30
09:00
Inga Marie Nilssons gata 46, Skåne University Hospital, Malmö
  • Jorma Rautio

Nyckelord

  • Surgery
  • Plastic surgery
  • autologous ear reconstruction
  • sensitivity
  • blood flow
  • digital morphometry

Övriga

Published
  • Henry Svensson
  • Sven-Olof Wikström
  • ISSN: 1652-8220
  • ISBN: 978-91-86671-04-4

Box 117, 221 00 LUND
Telefon 046-222 00 00 (växel)
Telefax 046-222 47 20
lu [at] lu.se

Fakturaadress: Box 188, 221 00 LUND
Organisationsnummer: 202100-3211
Om webbplatsen