Den 21 mars meddelade Nacka tingsrätt att ungdomsgruppen Auroras stämningsansökan mot svenska staten avgörs i domstol. Med stöd i Europakonventionen om mänskliga rättigheter kräver Aurora att Sverige ska göra mer för att minska utsläpp och öka upptag av växthusgaser för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader, det vill säga den siffra som länder förbundit sig till genom Parisavtalet. Gruppen består av 300 personer, däribland klimataktivisten Greta Thunberg. Målet har potential att vinna i rätten – liknande grupptalemål har varit framgångsrika i Nederländerna, Frankrike och Tyskland – men riskerar att bli komplext och långdraget. Och väldigt dyrt.
Vad som än händer tror jag att vi bara är i början av den här typen av rättslig mobilisering i Sverige
– Varje form av rättslig prövning är dyr, särskilt komplexa tvister som involverar en stor grupp. De kan ta flera år. Det ska bli intressant att se vad som händer med Aurora-fallet. Det är väl genomtänkt och inspirerande, men det är för tidigt att göra några förutsägelser. Vad som än händer tror jag att vi bara är i början av den här typen av rättslig mobilisering i Sverige, säger rättssociologen Michael Molavi.
Sverige införde Lagen om grupprättegång 2003 då det blivit vanligare att flera personer hade samma krav mot en myndighet eller företag. Med grupptalan skulle tillgången till rättslig prövning öka för personer som annars inte kunde driva en rättsprocess av sociala, ekonomiska eller psykologiska skäl. Finansieringen är dock ofta ett problem. Ibland betalar privata företag grupprättegångskostnader, men bara om stämningsansökan uppfyller deras finansieringskriterier. Aurora har samlat in betydande summor genom crowdfunding. För mindre uppmärksammade fall är det inte givet att crowdfunding lyckas.
Klimattvisterna är de senaste i en lång rad kampanjer där rättsprocesser använts för att driva förändring, säger Salvatore Paolo de Rosa, och nämner historiska processer som den amerikanska medborgarrättsrörelsen, kampen för homosexuellas rättigheter och miljörättsrörelsen.
Brister i rättssystemet kan korrigeras
Michael Molavi har undersökt modeller för att bekosta grupptalan med offentliga medel. En sådan lösning skulle vara att staten betalar grupprättegångskostnader, även när medborgarna stämmer regeringen eller andra myndigheter.
– Det ses ibland som ett främmande koncept att staten skulle finansiera tvister mot sig själv, men tanken bakom modellerna för offentlig finansiering är att en rättslig prövning främjar allmänintresset. Regeringar är inte ofelbara och det gynnar alla att medborgarna har rättslig möjlighet att hålla dem ansvariga, säger Michael Molavi.
Hållbarhetsforskaren Salvatore Paolo de Rosa, verksam vid Lund University Centre for Sustainability Studies har nyligen inom ramen för sin forskning intervjuat över 20 internationella organisationer som är involverade i olika klimattvister världen över. Precis som rättssociologen Michael Molavi kommer han fram till att oavsett om en organisation vinner eller förlorar i domstolen så kan själva tvisten medföra samhälleliga och politiska vinster. Dels för att klimatmålen bidrar till att uppmärksamma den specifika frågan, men också för att brister i rättssystemet kopplade till klimatet belyses.
– Klimattvisterna är de senaste i en lång rad kampanjer där rättsprocesser använts för att driva förändring, fastställa ansvarsskyldighet och tvinga fram ny lagstiftning, säger Salvatore Paolo de Rosa, och nämner historiska processer som den amerikanska medborgarrättsrörelsen, kampen för homosexuellas rättigheter och miljörättsrörelsen.
Läs en längre intervju om klimatvister med Salvatore Paolo de Rosa
Få grupprättegångar i Sverige
När den svenska Lagen om grupprättegång stiftades förväntade sig lagstiftarna omkring 20 grupprättegångar årligen. Än så länge är snittet endast en per år. Förutom rättegångskostnaderna säger Michael Molavi att det delvis kan förklaras av att man i Sverige inte har en tradition att stämma varandra. Dessutom tillåter lagen bara opt in-metoden. Det vill säga att bara de som anmäler till domstolen att de vill vara gruppmedlemmar omfattas av domen. Initiativtagarna till stämningsansökan måste aktivt rekrytera gruppmedlemmar och samla in pengar till rättegångskostnader. Opt in kräver också att potentiella medlemmar i grupptalan vet att de har skadats och aktivt väljer att delta.
Alternativet är ett opt out-system, där alla som berörs automatiskt ingår i gruppen tills de aktivt går ur. Dessa grupper kan bli enorma – för precis som de flesta berörda inte ansluter till en grupptalan lämnar man inte gruppen om man är inkluderad. Och ju större gruppen är, desto starkare den kollektiva kraften i talan.
– Om man har en opt in- eller opt out-metod gör verkligen skillnad för grupptalesystemets välmående. I den här frågan brukar det vara tydligt på vilken sida olika intressenter står. Handelskammare, försäkrings- och läkemedelsföretag och utvinningsindustrin förespråkar vanligtvis opt-in, och människorättsorganisationer, miljöorganisationer och fackföreningar förespråkar opt-out. Att ge utsatta grupper möjlighet att hålla mäktiga aktörer ansvariga möts ofta av motstånd, det gäller även när man utformar lagar för grupptalan, säger Michael Molavi.
