Doktorspromotionen äger rum i Lunds domkyrka den 29 maj. Promotionsceremonin i Domkyrkan kommer att direktsändas från kl. 12:00.
Nu är det är helt rätt tid att vara filosof. Vi befinner oss mitt i en samhällelig kris, där bland annat miljö- och migrationsfrågor gör de existensiella frågorna viktigare än någonsin.
– Filosofiska frågor är inte längre något som bara diskuteras i seminarierum, utan har blivit centrala för hela samhället. Det handlar om vilka vi är som människor och hur vi kan leva hållbart framöver, säger Jonna Bornemark.
Hon är professor i filosofi och ny hedersdoktor vid Lunds universitet och menar att vi är ganska dåligt förberedda på att hantera den här typen av existentiella frågor. I dag saknas i stor utsträckning gemensamma rum där vi kan bearbeta de stora frågorna som vi står inför – rum som tidigare i viss mån fanns inom kyrkan. Filosofin har därför blivit viktig inom många forskningsområden.
Jag är övertygad om att vi behöver mer stöd och fler rum där vi kan lyfta de stora perspektiven – den typen av frågor som filosofer traditionellt har arbetat med. De behövs igen, kanske mer än på länge.
För Jonna Bornemark har det inneburit ett tydligt tvärvetenskapligt arbete och inte minst inom svensk sjukvård har hon haft stort genomslag med böckerna Det omätbaras renässan och Horisonten finns alltid kvar. Böckerna ger en kritik av idén att allt i livet kan mätas och ett försvar av det som inte går att sätta siffror på, men ändå är avgörande. Det handlar om empati, erfarenhet och förståelse – alltså det som avgör hur väl vi lever, arbetar och förstår världen.
– Det kanske låter kaxigt, men jag har fått en otrolig respons på mina böcker och vet hur viktiga de är ur ett samhälleligt perspektiv.
Inom medicin förknippas forskning med mätbarhet och kvantitativa metoder. Samtidigt finns det ett växande behov av att bredda synen på vad vetenskaplighet kan innebära, menar Jonna Bornemark. Och det är just där medicinsk humaniora* har sin styrka genom att erbjuda ett annat perspektiv, som kompletterar den traditionella medicinska blicken.
– Vårt kunskapsbegrepp är ofta för snävt och bygger i hög grad på teoretisk, generell kunskap som är tänkt att gälla för alla och överallt. Men när denna kunskap ska tillämpas i praktiken, krävs ofta manualer för att det ska fungera och då finns det en risk att det som är situationsbundet går förlorat.
För i verkligheten handlar det lika mycket om det specifika. Att kunna uppfatta vad som är viktigt i en given situation och att kunna möta människor där de befinner sig i livet. När ”one size fits all” får styra blir det lätt fel. Och professionellt omdöme handlar just om förmågan att agera i unika och svåra situationer. Mänskligt liv är betydligt mer komplext än vad som ryms i en manual eller i den evidens vi har tillgång till.
– Överdriven tilltro till mätbarhet riskerar att underminera det professionella omdömet och den etiska reflektionen. I stället behöver vi utveckla ett gemensamt språk och träna vår förmåga till professionellt omdöme.
Inom filosofin talar man om “avförtrollning”, det vill säga att det magiska och mystiska har ersatts av vetenskap och fakta. I ett samhälle som präglas av denna utveckling och dessutom av ett ständigt flöde av konsumtion, blir det svårare att upprätthålla det andliga. Många av Jonna Bornemarks forskningsprojekt kretsar därför kring att försöka återfinna det levande och meningsfulla – något som är större än människan själv. I ett av hennes projekt arbetar hon tillsammans med människor på autismspektrumet.
– Neurodiversitet blir viktigt för att öppna upp för andra sätt att relatera till världen. Våra sätt att tala och tänka behöver ruckas och vridas, eftersom de invanda formerna inte riktigt räcker till.
Det kan handla om att närma sig ting och omvärld på ett mer relationellt sätt, nästan animistiskt, där saker inte bara är objekt utan något vi står i relation till. Det kan göra det möjligt att åter lyfta fram sätt att vara människa på ett sätt som glömts bort i det moderna samället. Något rikare och mer sammansatt.
Om framtiden vill Jonna Bornemark helst inte uttala sig. Även om vi just nu står inför större förändringar än kanske någonsin tidigare, beror den på vad vi själva vill lyfta framöver och hur vi vill styra vår kulturutveckling.
– Men jag är övertygad om att vi behöver mer stöd och fler rum där vi kan lyfta de stora perspektiven – den typen av frågor som filosofer traditionellt har arbetat med. De behövs igen, kanske mer än på länge.