I studien har 23 skogsägare i södra Sverige intervjuats. Många av skogsägarna har en tydlig och känslomässig relation till sin skog, som ofta bottnar i minnen, familjeband och identitet. Skogen är ofta värdefull för rekreation och lokal sammanhållning. Majoriteten uttrycker en stark omsorg för naturen och besitter god kunskap om den.
Trots detta syns ingen tydlig koppling mellan relationen till skogen och hur den faktiskt brukas när det gäller att främja biologisk mångfald, till exempel vilka skogsbruksmetoder som används eller om skogsbruket är certifierat.
– I debatten om skogen tas det ofta för givet att om skogsägare bryr sig om sin skog, leder det automatiskt till att den biologiska mångfalden främjas. Men vår studie visar att det inte stämmer, säger Hanna Ekström Pigot, doktor i miljövetenskap vid Lunds universitet.
Ekonomi och hinder påverkar besluten
Intervjuerna visar att många skogsägare ser sig själva som förvaltare i ett led av generationer. Ambitionen att ta hand om sin skog för framtida generationer kan dock leda till olika slutsatser om vad som bör prioriteras: ökad produktion eller åtgärder för biologisk mångfald.
– Sociala värden har länge saknats i forskningen och i hur politiken utformas. Skogen formas av mänskliga och sociala faktorer, inte bara ekonomi, säger Hanna Ekström Pigot.
Även för de skogsägare som aktivt vill främja biologisk mångfald finns flera faktorer som hindrar dem att agera i linje med sina värderingar, till exempel beroendet av en inkomst, byråkratiska hinder och i vissa fall brist på kunskap.
– Flera av de intervjuade vill kunna leva på sin skog och få en stabil inkomst, samtidigt som de gärna skulle bruka den på ett sätt som är bra för miljön. Men många upplever att det inte är möjligt att både få ekonomisk avkastning och göra det som är bäst för biologisk mångfald. Starkare ekonomiska incitament skulle kunna öka viljan att avsätta skog, säger Hanna Ekström Pigot.
Hur ersättningen utformas spelar också roll. I dag betalas ersättning ofta ut som en engångssumma, men vissa skogsägare efterfrågar i stället en mer kontinuerlig inkomst.
Större areal inte alltid bättre
Forskarna har även undersökt effekten av olika policymodeller för att öka den biologiska mångfalden genom skydd av skog. Det finska ersättningsprogrammet METSO baseras på frivillig avsättning av skog, vilket liknar det svenska systemet. Genom att jämföra olika scenarier i hur policyn designas, kan forskarna visa att de största effekterna för biologisk mångfald sker när rätt områden prioriteras.
– Om vi bara fokuserar på att skydda en viss mängd hektar av skog riskerar vi att få ett sämre resultat till ett högre pris. Det är viktigt att styrmedel uppmuntrar till att skydda områden av hög ekologisk kvalitet och konnektivitet, det vill säga att värdefulla habitat finns i anslutning till varandra, säger Hanna Ekström Pigot.
Studiens resultat är särskilt relevant eftersom det finns mål att skydda en viss areal av landytan, till exempel den internationella konventionen om biologisk mångfald med målet att skydda 30 procent av jordens land och hav. Enligt studien riskerar ett ensidigt fokus på arealmål att missa områden som är särskilt viktiga för biologisk mångfald.
Studiens resultat visar att policymodeller behöver innehålla mekanismer som tar hänsyn till vilken skog som skyddas för att skapa goda förutsättningar för biologisk mångfald på landskapsnivå.
– Det kan till exempel handla om att särskilt värdefulla områden ger högre ersättning. Politiken kan bli mer träffsäker genom en bättre förståelse av samspelet mellan skogsägares mål och värderingar, politiska styrmedel och lokala förutsättningar i skogslandskapet, säger Hanna Ekström Pigot.
Länk till avhandling: https://portal.research.lu.se/files/245972228/Avhandling_Hanna_EP_LUCRI…
