– Det är så mycket glädje i det här projektet. Tjejerna som kommer hit är entusiastiska och studenterna som arrangerar är lika nervösa varje år, men klarar det sedan alltid lika galant. Det är ganska självgående. En hel del har förändrats på de tio år jag arbetat med projektet. Exempelvis söker företagen numera mycket mera aktivt efter kvinnliga teknologer. De har egna jämställdhetsmål och insett att balans mellan könen ger bättre arbetsklimat. Det är också fler kvinnor som väljer ingenjörsstudier, då framförallt nyare utbildningar såsom ekosystemteknik, teknisk nanovetenskap, bioteknik och medicinsk teknik. Däremot är de traditionella civilingenjörsprogrammen såsom teknisk fysik, datateknik, maskinteknik och elektroteknik ungefär lika mansdominerade som tidigare. Det är synd. En kvinna med examen i exempelvis elektroteknik är mycket attraktiv på arbetsmarknaden.
– Upprinnelsen till projektet var att det fanns ett väldigt behov, då liksom nu, av välutbildade tekniker i samhället. Då kan man ju inte bortse från att rekrytera från halva begåvningsreserven. Vi upplevde att det fanns missuppfattningar bland gymnasieskolorna om vad studier på en teknisk högskola innebar. Därför började vi med att bjuda in studie- och yrkesvägledare från ett 40-tal skolor i södra Sverige för en tvådagarsutbildning om LTH. Alla kom! Därefter valde de ut tre kvinnliga gymnasister från sin skola. Det var en jättelogistik att arbeta med första gången, säkert hundra teknologer var involverade för att få ihop ett bra program. Visst var LTH en grabbig miljö i mitten av 1980-talet och man hade inte så djupa tankar kring genus. Som tur är har samhället blivit mer medvetet om detta sedan dess. Vi ville mest visa upp den fantastiska värld som en teknisk högskola är och de möjligheter som utbildningen innebar. Det är otroligt roligt att detta projekt överlevt i trettio år.
Kristina Lindgärde
För relaterade artiklar se Breddad rekrytering åter på agendan
